Menu

Surah Al-Waqi'ah

Det Som Måste Komma

Chapter 56 of 114

Vacker koranrecitation

Surah Al-Waqi'ah

Recited by Salaah Bukhaatir

Overview

About this Surah

The Surah has been so named after the very first word at-tin.

At a glance

Surah 56 of 114

Translation
Swedish
Recitation
Salaah Bukhaatir

Ask the AI about this Surah

Commentary

Tafsir

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been so named after the very first word <em>at-tin</em>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>According to Qatadah, this Surah is Madani. Two different views have been reported from Ibn Abbas: first that it is a Makki Surah, and second that it is Madani. But the majority of scholars regard it as a Makki revelation, a manifest symbol of which is the use of the words <em>hadh-al-balad-il-amin</em> (this city of peace) for Makkah. Obviously, if it had been revealed at Madinah, it would not be correct to use the words "this city" for Makkah Besides, a study of the contents of the Surah shows that it belongs to the earliest period of Makkah, for in it there is no sign whatever to indicate that during the period of its revelation any conflict had started between Islam and unbelief. Moreover, it reflects the same style of the earliest revelations of Makkah period in which briefly and succinctly the people have been made to realize that the judgment of the Hereafter is necessary and absolutely rational.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>Its theme is the rewards and punishments of the Hereafter. For this purpose first swearing an oath by the habitats of some illustrious Prophets, it has been stated that Allah has created man in the most excellent of molds. Although at other places in the Quran, this truth has been expressed in different ways, for example, at some places it has been said: "Allah appointed man His vicegerent on the earth and commanded the angels to bow down to him (Al-Baqarah: <a href=/2/30>30</a>,<a href=/2/34>34</a>, <a href=/6/165>Al-Anam: 165</a>, <a href=/7/11>Al-Araf: 11</a>, <a href=/15/28-29>Al-Hijr: 28-29</a>, <a href=/27/62>An-Naml: 62</a>, <a href=/38/71-73>Suad: 71-73</a>);" at others that: "Man has become bearer of the Divine trust, which the earth and the heavens and the mountains did not have the power to bear (<a href=/33/72>Al-Ahzab: 72</a>);" and at still others that: "We honored the children of Adam and exalted them above many of Our other creatures (Bani Israil 70)," yet here the statement made on oath in particular by the habitats of the Prophets that man has been created in the finest of molds, signifies that mankind has been
blessed with such an excellent mold and nature that it gave birth to men capable of attaining to the highest position of Prophethood, a higher position than which has not been attained by any other creature of God.</p>
<p>Then, it has been stated that there are two kinds of men. those who in spite of having been created in the finest of molds, become inclined to evil and their moral degeneration causes them to be reduced to the lowest of the low, and those who by adopting the way of faith and righteousness remain secure from the degeneration and consistent with the noble position, which is the necessary demand of their having been created in the best of molds. The existence among mankind of both these kinds of men is such a factual thing which no one can deny, for it is being observed and experienced in society everywhere at all times.</p>
<p>In conclusion, this factual reality has been used as an argument to prove that when among the people there are these two separate and quite distinct kinds, how can one deny the judgment and retribution for deeds If the morally degraded are not punished and the morally pure and exalted are not rewarded and both end in the dust alike, it would mean that there is no justice in the Kingdom of God; whereas human nature and common sense demand that a judge should do justice. How then can one conceive that Allah, Who is the most just of all judges, would not do justice?</p>

Verse by verse

Surah Al-Waqi'ah · Det Som Måste Komma

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ

  1. Ayah 1

    بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ إِذَا وَقَعَتِ الْوَاقِعَةُ

    NÄR DET kommer som måste komma,

  2. Ayah 2

    لَيْسَ لِوَقْعَتِهَا كَاذِبَةٌ

    skall ingen bestrida dess verklighet.

  3. Ayah 3

    خَافِضَةٌ رَّافِعَةٌ

    [Det skall föra med sig] förnedring [för några och] upphöjelse [för andra].

  4. Ayah 4

    إِذَا رُجَّتِ الْأَرْضُ رَجًّا

    Jorden skall skakas av en våldsam skakning

  5. Ayah 5

    وَبُسَّتِ الْجِبَالُ بَسًّا

    och bergen skall smulas sönder

  6. Ayah 6

    فَكَانَتْ هَبَاءً مُّنبَثًّا

    och bli till stoft, som skingras vida omkring;

  7. Ayah 7

    وَكُنتُمْ أَزْوَاجًا ثَلَاثَةً

    och ni [människor] skall delas upp i tre grupper:

  8. Ayah 8

    فَأَصْحَابُ الْمَيْمَنَةِ مَا أَصْحَابُ الْمَيْمَنَةِ

    De som hör till den högra sidan - och vilka är de som hör till den högra sidan

  9. Ayah 9

    وَأَصْحَابُ الْمَشْأَمَةِ مَا أَصْحَابُ الْمَشْأَمَةِ

    De som hör till den vänstra sidan - och vilka är de som hör till den vänstra sidan

  10. Ayah 10

    وَالسَّابِقُونَ السَّابِقُونَ

    Och de främsta - de främsta [i tron och i att göra gott].

  11. Ayah 11

    أُولَـٰئِكَ الْمُقَرَّبُونَ

    De skall vara i Guds närhet

  12. Ayah 12

    فِي جَنَّاتِ النَّعِيمِ

    i lycksalighetens lustgårdar.

  13. Ayah 13

    ثُلَّةٌ مِّنَ الْأَوَّلِينَ

    Många av dem är sådana som levde i äldre tider;

  14. Ayah 14

    وَقَلِيلٌ مِّنَ الْآخِرِينَ

    men få av dem är av senare släkten.

  15. Ayah 15

    عَلَىٰ سُرُرٍ مَّوْضُونَةٍ

    På troner, inlagda med guld, och stödda [på mjuka kuddar]

  16. Ayah 16

    مُّتَّكِئِينَ عَلَيْهَا مُتَقَابِلِينَ

    skall de vila mitt emot varandra

  17. Ayah 17

    يَطُوفُ عَلَيْهِمْ وِلْدَانٌ مُّخَلَّدُونَ

    och de skall betjänas av evigt unga gossar, som bär omkring

  18. Ayah 18

    بِأَكْوَابٍ وَأَبَارِيقَ وَكَأْسٍ مِّن مَّعِينٍ

    karaffer och pokaler och en bägare fylld ur en ren källa,

  19. Ayah 19

    لَّا يُصَدَّعُونَ عَنْهَا وَلَا يُنزِفُونَ

    [med vin] som inte framkallar huvudvärk och inte ger något rus,

  20. Ayah 20

    وَفَاكِهَةٍ مِّمَّا يَتَخَيَّرُونَ

    och frukter av alla slag som de önskar,

  21. Ayah 21

    وَلَحْمِ طَيْرٍ مِّمَّا يَشْتَهُونَ

    och köttet av den fågel som de har lust till.

  22. Ayah 22

    وَحُورٌ عِينٌ

    Och [deras sällskap] är mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor,

  23. Ayah 23

    كَأَمْثَالِ اللُّؤْلُؤِ الْمَكْنُونِ

    [sköna] som pärlor i [ostronets] skyddande skal.

  24. Ayah 24

    جَزَاءً بِمَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

    [Sådan är] belöningen för deras handlingar!

  25. Ayah 25

    لَا يَسْمَعُونَ فِيهَا لَغْوًا وَلَا تَأْثِيمًا

    Där skall de inte höra tomt och meningslöst tal, inte heller ord som inbjuder till synd.

  26. Ayah 26

    إِلَّا قِيلًا سَلَامًا سَلَامًا

    Men överallt hörs [hälsningen] "Fred!", "Fred!".

  27. Ayah 27

    وَأَصْحَابُ الْيَمِينِ مَا أَصْحَابُ الْيَمِينِ

    OCH DE som hör till den högra sidan - vad [väntar] dem som hör till den högra sidan?

  28. Ayah 28

    فِي سِدْرٍ مَّخْضُودٍ

    Under lummiga lotusträd utan törnen

  29. Ayah 29

    وَطَلْحٍ مَّنضُودٍ

    och blommande akacior

  30. Ayah 30

    وَظِلٍّ مَّمْدُودٍ

    [skall de njuta] svalkande skugga

  31. Ayah 31

    وَمَاءٍ مَّسْكُوبٍ

    och ständigt porlande vatten

  32. Ayah 32

    وَفَاكِهَةٍ كَثِيرَةٍ

    och ett överflöd av frukt

  33. Ayah 33

    لَّا مَقْطُوعَةٍ وَلَا مَمْنُوعَةٍ

    ur aldrig sinande förråd och som inga förbud någonsin hejdar.

  34. Ayah 34

    وَفُرُشٍ مَّرْفُوعَةٍ

    Och deras hustrur [skall vara hos dem], upp-höjda [till en ny värdighet].

  35. Ayah 35

    إِنَّا أَنشَأْنَاهُنَّ إِنشَاءً

    Vi skall nämligen låta dem uppstå i en ny skapelse

  36. Ayah 36

    فَجَعَلْنَاهُنَّ أَبْكَارًا

    och skapa dem som jungfrur,

  37. Ayah 37

    عُرُبًا أَتْرَابًا

    kärleksfulla, evigt unga liksom

  38. Ayah 38

    لِّأَصْحَابِ الْيَمِينِ

    [alla] de som hör till den högra sidan.

  39. Ayah 39

    ثُلَّةٌ مِّنَ الْأَوَّلِينَ

    Många av dem är sådana som levde i äldre tider

  40. Ayah 40

    وَثُلَّةٌ مِّنَ الْآخِرِينَ

    och många är av senare släkten.

  41. Ayah 41

    وَأَصْحَابُ الشِّمَالِ مَا أَصْحَابُ الشِّمَالِ

    OCH DE som hör till den vänstra sidan - vad [väntar] dem som hör till den vänstra sidan

  42. Ayah 42

    فِي سَمُومٍ وَحَمِيمٍ

    Glödheta vindar och [en dryck av] kokande vatten [väntar dem]

  43. Ayah 43

    وَظِلٍّ مِّن يَحْمُومٍ

    och skuggan av svart rök

  44. Ayah 44

    لَّا بَارِدٍ وَلَا كَرِيمٍ

    som varken svalkar eller lindrar.

  45. Ayah 45

    إِنَّهُمْ كَانُوا قَبْلَ ذَٰلِكَ مُتْرَفِينَ

    I det förgångna levde de ett utsvävande liv

  46. Ayah 46

    وَكَانُوا يُصِرُّونَ عَلَى الْحِنثِ الْعَظِيمِ

    och vältrade sig i grov synd,

  47. Ayah 47

    وَكَانُوا يَقُولُونَ أَئِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًا وَعِظَامًا أَإِنَّا لَمَبْعُوثُونَ

    och de brukade säga: "Skulle vi efter döden, sedan vi blivit mull och torra ben, återuppstå till nytt liv

  48. Ayah 48

    أَوَآبَاؤُنَا الْأَوَّلُونَ

    Och kanske också våra förfäder?"

  49. Ayah 49

    قُلْ إِنَّ الْأَوَّلِينَ وَالْآخِرِينَ

    Säg: "De som levde i äldre tid och de som är av senare släkten

  50. Ayah 50

    لَمَجْمُوعُونَ إِلَىٰ مِيقَاتِ يَوْمٍ مَّعْلُومٍ

    skall föras samman till mötet på utsatt Dag.

  51. Ayah 51

    ثُمَّ إِنَّكُمْ أَيُّهَا الضَّالُّونَ الْمُكَذِّبُونَ

    Och då måste ni som övergav [den raka] vägen och kallade sanningen för lögn,

  52. Ayah 52

    لَآكِلُونَ مِن شَجَرٍ مِّن زَقُّومٍ

    äta av det förbannade trädets frukt

  53. Ayah 53

    فَمَالِئُونَ مِنْهَا الْبُطُونَ

    för att fylla buken med den.

  54. Ayah 54

    فَشَارِبُونَ عَلَيْهِ مِنَ الْحَمِيمِ

    Och till detta skall ni bjudas kokande vatten att dricka;

  55. Ayah 55

    فَشَارِبُونَ شُرْبَ الْهِيمِ

    och ni skall dricka som en törstig kamel dricker." -

  56. Ayah 56

    هَـٰذَا نُزُلُهُمْ يَوْمَ الدِّينِ

    Så skall de tas emot på Domens dag!

  57. Ayah 57

    نَحْنُ خَلَقْنَاكُمْ فَلَوْلَا تُصَدِّقُونَ

    DET ÄR Vi som har skapat er! Kan ni [människor] inte förmå er att tro på sanningen

  58. Ayah 58

    أَفَرَأَيْتُم مَّا تُمْنُونَ

    Har ni ägnat en tanke åt det som ni utgjuter [i kvinnans sköte]

  59. Ayah 59

    أَأَنتُمْ تَخْلُقُونَهُ أَمْ نَحْنُ الْخَالِقُونَ

    Är det ni som skapar det? Eller är det Vi som är Skaparen

  60. Ayah 60

    نَحْنُ قَدَّرْنَا بَيْنَكُمُ الْمَوْتَ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ

    Vi har bestämt att döden skall vara er följeslagare; och ingenting hindrar Oss

  61. Ayah 61

    عَلَىٰ أَن نُّبَدِّلَ أَمْثَالَكُمْ وَنُنشِئَكُمْ فِي مَا لَا تَعْلَمُونَ

    att i ert ställe sätta sådana som liknar er och att låta er uppstå i en för er okänd form.

  62. Ayah 62

    وَلَقَدْ عَلِمْتُمُ النَّشْأَةَ الْأُولَىٰ فَلَوْلَا تَذَكَّرُونَ

    Ni är ju medvetna om att ni en gång har skapats; om ni tänker efter [måste ni inse att Vi kan skapa er på nytt]!

  63. Ayah 63

    أَفَرَأَيْتُم مَّا تَحْرُثُونَ

    Vad anser ni om det som ni sår [i åkern]

  64. Ayah 64

    أَأَنتُمْ تَزْرَعُونَهُ أَمْ نَحْنُ الزَّارِعُونَ

    Är det ni som får det att gro eller är det Vi som är orsaken till detta

  65. Ayah 65

    لَوْ نَشَاءُ لَجَعَلْنَاهُ حُطَامًا فَظَلْتُمْ تَفَكَّهُونَ

    Om Vi ville kunde Vi låta allt förtorka, och ni skulle bekymrat fråga er [vad som hänt]

  66. Ayah 66

    إِنَّا لَمُغْرَمُونَ

    och [jämra er:] "Vilken förlust!

  67. Ayah 67

    بَلْ نَحْنُ مَحْرُومُونَ

    Ja, vi har berövats [frukten av allt vårt arbete]!"

  68. Ayah 68

    أَفَرَأَيْتُمُ الْمَاءَ الَّذِي تَشْرَبُونَ

    Vad tror ni om vattnet som ni dricker

  69. Ayah 69

    أَأَنتُمْ أَنزَلْتُمُوهُ مِنَ الْمُزْنِ أَمْ نَحْنُ الْمُنزِلُونَ

    Är det ni som har fått regnet att falla eller är det Vi som är orsaken till detta

  70. Ayah 70

    لَوْ نَشَاءُ جَعَلْنَاهُ أُجَاجًا فَلَوْلَا تَشْكُرُونَ

    Om Vi ville kunde Vi göra det salt och bittert; bör ni då inte vara tacksamma

  71. Ayah 71

    أَفَرَأَيْتُمُ النَّارَ الَّتِي تُورُونَ

    Har ni ägnat en tanke åt elden som ni tänder upp

  72. Ayah 72

    أَأَنتُمْ أَنشَأْتُمْ شَجَرَتَهَا أَمْ نَحْنُ الْمُنشِئُونَ

    Är det ni som har fått det träd att växa [vars ved ni bränner], eller är Vi dess upphov

  73. Ayah 73

    نَحْنُ جَعَلْنَاهَا تَذْكِرَةً وَمَتَاعًا لِّلْمُقْوِينَ

    Vi har skapat det som en påminnelse [till er] och till nytta och glädje för den vilsne och hungrige vandraren i ödemarken.

  74. Ayah 74

    فَسَبِّحْ بِاسْمِ رَبِّكَ الْعَظِيمِ

    Prisa då din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!

  75. Ayah 75

    فَلَا أُقْسِمُ بِمَوَاقِعِ النُّجُومِ

    JAG KALLAR de stegvis uppenbarade avsnitten av Koranen att vittna -

  76. Ayah 76

    وَإِنَّهُ لَقَسَمٌ لَّوْ تَعْلَمُونَ عَظِيمٌ

    detta är en försäkran av största vikt, om ni bara kunde inse det! -

  77. Ayah 77

    إِنَّهُ لَقُرْآنٌ كَرِيمٌ

    om att detta är en framställning som måste hållas högt i ära,

  78. Ayah 78

    فِي كِتَابٍ مَّكْنُونٍ

    [bevarad] i en mot allt ont skyddad Skrift,

  79. Ayah 79

    لَّا يَمَسُّهُ إِلَّا الْمُطَهَّرُونَ

    som inga andra än de rena skall röra,

  80. Ayah 80

    تَنزِيلٌ مِّن رَّبِّ الْعَالَمِينَ

    en uppenbarelse från världarnas Herre!

  81. Ayah 81

    أَفَبِهَـٰذَا الْحَدِيثِ أَنتُم مُّدْهِنُونَ

    Vågar ni visa er ringaktning för detta budskap

  82. Ayah 82

    وَتَجْعَلُونَ رِزْقَكُمْ أَنَّكُمْ تُكَذِّبُونَ

    och tacka för er försörjning genom att kalla dess sanning för lögn

  83. Ayah 83

    فَلَوْلَا إِذَا بَلَغَتِ الْحُلْقُومَ

    Varför - när det sista andetaget rosslar i [den döendes] strupe

  84. Ayah 84

    وَأَنتُمْ حِينَئِذٍ تَنظُرُونَ

    och ni bevittnar [hans dödskamp],

  85. Ayah 85

    وَنَحْنُ أَقْرَبُ إِلَيْهِ مِنكُمْ وَلَـٰكِن لَّا تُبْصِرُونَ

    medan Vi, fastän ni inte ser [Oss], är honom närmare än ni -

  86. Ayah 86

    فَلَوْلَا إِن كُنتُمْ غَيْرَ مَدِينِينَ

    varför, om ni inte skall ställas till svars [för era handlingar],

  87. Ayah 87

    تَرْجِعُونَهَا إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ

    kallar ni inte tillbaka [hans själ], om det som ni har sagt är sant

  88. Ayah 88

    فَأَمَّا إِن كَانَ مِنَ الْمُقَرَّبِينَ

    Om [den döende] hör till dem som skall vara i Guds närhet,

  89. Ayah 89

    فَرَوْحٌ وَرَيْحَانٌ وَجَنَّتُ نَعِيمٍ

    [skall han få] vila och ro och [välkomnas] med myrtendoft i lycksalighetens lustgård.

  90. Ayah 90

    وَأَمَّا إِن كَانَ مِنْ أَصْحَابِ الْيَمِينِ

    Och är han en av dem som tillhör den högra sidan

  91. Ayah 91

    فَسَلَامٌ لَّكَ مِنْ أَصْحَابِ الْيَمِينِ

    skall han hälsas med orden "Fred! Du är en av dem som hör till den högra sidan!".

  92. Ayah 92

    وَأَمَّا إِن كَانَ مِنَ الْمُكَذِّبِينَ الضَّالِّينَ

    Men om han är en av dem som förnekade sanningen och övergav [den raka] vägen

  93. Ayah 93

    فَنُزُلٌ مِّنْ حَمِيمٍ

    [väntar] honom en välkomstdryck av kokande vatten

  94. Ayah 94

    وَتَصْلِيَةُ جَحِيمٍ

    och helveteseldens flammor.

  95. Ayah 95

    إِنَّ هَـٰذَا لَهُوَ حَقُّ الْيَقِينِ

    Detta är den Sanning varom visshet råder!

  96. Ayah 96

    فَسَبِّحْ بِاسْمِ رَبِّكَ الْعَظِيمِ

    Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!

About the Quran

The Quran

The Quran is the holy scripture of Islam. Muslims believe that it is the literal word of Allah (سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى), revealed to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم) over a period of 23 years. The Quran is composed of 114 Surahs (chapters) and contains 6,236 Ayat (verses). Muslim beliefs and practices are based on the Quran and the Sunnah, the teachings and example of the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم).

The Kaaba in Mecca
A mosque in South America

Meccan Surahs

The Meccan Surahs are the earliest revelations sent down to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم). They were revealed in Mecca, hence their name. These revelations form the foundation of the Islamic faith and contain guidance for Muslims on how to live their lives. The Meccan Surahs are also notable for their poetic beauty and lyrical prose.

Medinan Surahs

The Medinan Surahs are the later Surahs that, according to Islamic tradition, were revealed in Medina after the Prophet Muhammad's (صلى الله عليه وسلم) hijra from Mecca. They were revealed by Allah (سبحانه و تعالى) when the Muslim community was larger and more developed, as opposed to their minority position in Mecca.

Stay connected

Receive regular updates

New features, translations and reminders from AskTheQuran, straight to your inbox.

We use Mailchimp to send updates. You can unsubscribe at any time. See our privacy policy.

We may receive a commission if you click on a link and buy a product, service or similar, at no extra cost to you. Details are in the disclosure policy.