Menu

Surah Adh-Dhariyat

De Som Virvlar Upp

Chapter 51 of 114

Vacker koranrecitation

Surah Adh-Dhariyat

Recited by Salaah Bukhaatir

Overview

About this Surah

The Surah has been so named after the word al balad in the first verse.

At a glance

Surah 51 of 114

Translation
Swedish
Recitation
Salaah Bukhaatir

Ask the AI about this Surah

Commentary

Tafsir

<h2>Name</h2>
<p>The Surah has been so named after the word <em>al balad</em> in the <a href=/90/1>first verse</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>Its subject matter and style resemble those of the earliest Surahs revealed at Makkah, but it contains a pointer which indicates that it was sent down in the period when the disbelievers of Makkah had resolved to oppose the Holy Prophet (upon whom be Allah's peace), and made it lawful for themselves to commit tyranny and excess against him.</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>In this Surah a vast subject has been compressed into a few brief sentences, and it is a miracle of the Quran that a complete ideology of life which could hardly be explained in a thick volume has been abridged most effectively in brief sentences of this short Surah. Its theme is to explain the true position of man in the world and of the world in relation to man and to tell that God has shown to man both the highways of good and evil, has also provided for him the means to judge and see and follow them, and now it rests upon mans own effort and judgment whether he chooses the path of virtue and reaches felicity or adopts the path of vice and meets with doom.</p>
<p>First, the city of Makkah and the hardships being faced therein by the Holy Prophet (upon whom be peace) and the state of the children of Adam have been cited as a witness to the truth that this world is not a place of rest and ease for man, where he might have been born to enjoy life, but here he has been created into toil and struggle. If this theme is read with <a href=/53/39>verse 39 of Surah An-Najm</a> (<em>Laisa lil insani illa ma saa</em> : there is nothing for man but what he has striven for), it becomes plain that in this world the future of man depends on his toil and struggle, effort and striving.</p>
<p>After this, man's misunderstanding that he is all in all in this world and that there is no superior power to watch what he does and to call him to account, has been refuted.</p>
<p>Then, taking one of the many moral concepts of ignorance held by man, as an example, it has been pointed out what wrong criteria of merit and greatness he has proposed for himself in the world. The person who for ostentation and display squanders heaps of wealth, not only himself prides upon his extravagances but the people also admire him for it enthusiastically, whereas the Being Who is watching over his deeds, sees by what methods he obtained the wealth and in what ways and with what motives and intention he spent it.</p>
<p>Then Allah says: We have given man the means of knowledge and the faculties of thinking and understanding and opened up before him both the highways of virtue and vice: one way leads down to moral depravity, and it is an easy way pleasing for the self; the other way leads up to moral heights, which is steep like an uphill road, for scaling which man has to exercise self- restraint. It is man's weakness that he prefers slipping down into the abyss to scaling the cliff.</p>
<p>Then, Allah has explained what the steep road is by following which man can ascend to the heights. It is that he should give up spending for ostentation, display and pride and should spend his wealth to help the orphans and the needy, should believe in Allah and His Religion and joining the company of believers should participate in the construction of a society which should fulfill the demands of virtue and righteousness patiently and should be compassionate to the people. The end of those who follow this way is that they would become worthy of Allah's mercies. On the contrary, the end of those who follow the wrong way, is the fire of Hell from which there is no escape.</p>

Verse by verse

Surah Adh-Dhariyat · De Som Virvlar Upp

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ

  1. Ayah 1

    بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ وَالذَّارِيَاتِ ذَرْوًا

    VID [vindarna] som virvlar upp [damm och vissna löv];

  2. Ayah 2

    فَالْحَامِلَاتِ وِقْرًا

    vid [molnen] som för med sig regn;

  3. Ayah 3

    فَالْجَارِيَاتِ يُسْرًا

    vid [skeppen] som glider fram med lätthet;

  4. Ayah 4

    فَالْمُقَسِّمَاتِ أَمْرًا

    vid [änglarna] som på [Guds] befallning fördelar [Hans gåvor]!

  5. Ayah 5

    إِنَّمَا تُوعَدُونَ لَصَادِقٌ

    [De vittnar att] det löfte ni fått är sanning

  6. Ayah 6

    وَإِنَّ الدِّينَ لَوَاقِعٌ

    [och att] räkenskapen och domen skall komma!

  7. Ayah 7

    وَالسَّمَاءِ ذَاتِ الْحُبُكِ

    VID himlens valv, korsat av stjärnornas stråk!

  8. Ayah 8

    إِنَّكُمْ لَفِي قَوْلٍ مُّخْتَلِفٍ

    [Människor!] Era åsikter [om trons innehåll] går sannerligen vitt isär! -

  9. Ayah 9

    يُؤْفَكُ عَنْهُ مَنْ أُفِكَ

    Den som vill låta sig föras bakom ljuset har redan fått synen förvänd!

  10. Ayah 10

    قُتِلَ الْخَرَّاصُونَ

    Måtte [Gud] förgöra alla lögnare som påstår och gissar vad de inte kan veta,

  11. Ayah 11

    الَّذِينَ هُمْ فِي غَمْرَةٍ سَاهُونَ

    de som [vadar] i förvirring och självbedrägeri

  12. Ayah 12

    يَسْأَلُونَ أَيَّانَ يَوْمُ الدِّينِ

    och [hånfullt] frågar: "Och när skall denna Domens dag komma?"

  13. Ayah 13

    يَوْمَ هُمْ عَلَى النَّارِ يُفْتَنُونَ

    Den Dagen skall de plågas över elden

  14. Ayah 14

    ذُوقُوا فِتْنَتَكُمْ هَـٰذَا الَّذِي كُنتُم بِهِ تَسْتَعْجِلُونَ

    [och en röst skall säga:] "Smaka eldprovet som ni [nu skall undergå]! Det är detta som ni ville påskynda."

  15. Ayah 15

    إِنَّ الْمُتَّقِينَ فِي جَنَّاتٍ وَعُيُونٍ

    Men de som fruktade Gud skall vistas i lustgårdar med [porlande] källor

  16. Ayah 16

    آخِذِينَ مَا آتَاهُمْ رَبُّهُمْ ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا قَبْلَ ذَٰلِكَ مُحْسِنِينَ

    och där njuta av det som deras Herre har skänkt dem, därför att de [på jorden] gjorde de det goda och det rätta;

  17. Ayah 17

    كَانُوا قَلِيلًا مِّنَ اللَّيْلِ مَا يَهْجَعُونَ

    de ägnade inte mera än en kort del av natten åt sömn

  18. Ayah 18

    وَبِالْأَسْحَارِ هُمْ يَسْتَغْفِرُونَ

    och i den tidiga gryningen bad de om Guds förlåtelse för sina synder.

  19. Ayah 19

    وَفِي أَمْوَالِهِمْ حَقٌّ لِّلسَّائِلِ وَالْمَحْرُومِ

    Och av det som de ägde gav de tiggarna och dem som led nöd [i tysthet] deras rättmätiga andel.

  20. Ayah 20

    وَفِي الْأَرْضِ آيَاتٌ لِّلْمُوقِنِينَ

    FÖR DEM som har visshet i tron finns tecken [på Guds allmakt överallt] på jorden,

  21. Ayah 21

    وَفِي أَنفُسِكُمْ ۚ أَفَلَا تُبْصِرُونَ

    och inom er själva. Varför inte [öppna ögonen och] se

  22. Ayah 22

    وَفِي السَّمَاءِ رِزْقُكُمْ وَمَا تُوعَدُونَ

    I himlen finns det som [hjälper er] att uppehålla livet och där finns det som ni fått löfte om [i nästa liv];

  23. Ayah 23

    فَوَرَبِّ السَّمَاءِ وَالْأَرْضِ إِنَّهُ لَحَقٌّ مِّثْلَ مَا أَنَّكُمْ تَنطِقُونَ

    ja, vid himlarnas och jordens Herre! - allt detta är sanning, [lika sant] som att ni har förmågan att tala!

  24. Ayah 24

    هَلْ أَتَاكَ حَدِيثُ ضَيْفِ إِبْرَاهِيمَ الْمُكْرَمِينَ

    HAR DU hört berättelsen om Abrahams himmelska gäster?

  25. Ayah 25

    إِذْ دَخَلُوا عَلَيْهِ فَقَالُوا سَلَامًا ۖ قَالَ سَلَامٌ قَوْمٌ مُّنكَرُونَ

    När de kom till honom och hälsade "Fred!", svarade han: "Fred [vare med er]! Ni är [tydligtvis] främlingar [här]?"

  26. Ayah 26

    فَرَاغَ إِلَىٰ أَهْلِهِ فَجَاءَ بِعِجْلٍ سَمِينٍ

    Efter ett kort samråd med husfolket kom han ut med en [helstekt] gödkalv;

  27. Ayah 27

    فَقَرَّبَهُ إِلَيْهِمْ قَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ

    som han satte framför dem och bad dem ta för sig.

  28. Ayah 28

    فَأَوْجَسَ مِنْهُمْ خِيفَةً ۖ قَالُوا لَا تَخَفْ ۖ وَبَشَّرُوهُ بِغُلَامٍ عَلِيمٍ

    [När han såg att de inte åt] blev han rädd att de [hade ont i sinnet]. Men då sade de: "Du har ingenting att frukta!" - och de gav honom det glada budskapet om en son [som skulle födas åt honom och bli en man] med stor visdom.

  29. Ayah 29

    فَأَقْبَلَتِ امْرَأَتُهُ فِي صَرَّةٍ فَصَكَّتْ وَجْهَهَا وَقَالَتْ عَجُوزٌ عَقِيمٌ

    Då närmade sig hans hustru och slog sig för pannan med ett jämmerrop och utbrast: "En gammal orkeslös och ofruktsam kvinna [som jag]!"

  30. Ayah 30

    قَالُوا كَذَٰلِكِ قَالَ رَبُّكِ ۖ إِنَّهُ هُوَ الْحَكِيمُ الْعَلِيمُ

    De svarade: "Så har din Herre beslutat. Han är den Allvise, den Allvetande!"

  31. Ayah 31

    قَالَ فَمَا خَطْبُكُمْ أَيُّهَا الْمُرْسَلُونَ

    [Abraham] sade: "Vad är [annars] skälet till ert besök, ärade budbärare?"

  32. Ayah 32

    قَالُوا إِنَّا أُرْسِلْنَا إِلَىٰ قَوْمٍ مُّجْرِمِينَ

    De svarade: "Vi har sänts [för att straffa] ett folk av obotfärdiga, trotsiga syndare;

  33. Ayah 33

    لِنُرْسِلَ عَلَيْهِمْ حِجَارَةً مِّن طِينٍ

    vi skall låta ett regn av stenblock falla över dem,

  34. Ayah 34

    مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلْمُسْرِفِينَ

    [ett straff] fastställt i din Herres beslut för dem som har drivit sina utsvävningar för långt.

  35. Ayah 35

    فَأَخْرَجْنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ الْمُؤْمِنِينَ

    Vi skulle föra bort de troende [som fanns i städerna som skulle förstöras]

  36. Ayah 36

    فَمَا وَجَدْنَا فِيهَا غَيْرَ بَيْتٍ مِّنَ الْمُسْلِمِينَ

    men, frånsett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja."

  37. Ayah 37

    وَتَرَكْنَا فِيهَا آيَةً لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ الْعَذَابَ الْأَلِيمَ

    Och i [de ödelagda städerna] lämnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plågsamma straff [som är följden av att framhärda i det onda].

  38. Ayah 38

    وَفِي مُوسَىٰ إِذْ أَرْسَلْنَاهُ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ بِسُلْطَانٍ مُّبِينٍ

    OCH I [berättelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sände honom till Farao med ett klart bevis på hans myndighet,

  39. Ayah 39

    فَتَوَلَّىٰ بِرُكْنِهِ وَقَالَ سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ

    men den höge [fursten], stödd på sina mäktiga resurser, vände [honom] ryggen och sade: "Antingen är han en trollkarl eller en galning."

  40. Ayah 40

    فَأَخَذْنَاهُ وَجُنُودَهُ فَنَبَذْنَاهُمْ فِي الْيَمِّ وَهُوَ مُلِيمٌ

    Och så kastade Vi honom och hans här i havet; och han bar [själv] skulden [till allas undergång].

  41. Ayah 41

    وَفِي عَادٍ إِذْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ الرِّيحَ الْعَقِيمَ

    Och i [berättelsen om vad som hände stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sände mot dem en dödsbringande vind

  42. Ayah 42

    مَا تَذَرُ مِن شَيْءٍ أَتَتْ عَلَيْهِ إِلَّا جَعَلَتْهُ كَالرَّمِيمِ

    som, där den drar fram, inte lämnar något levande efter sig utan förvandlar allt till multnande ben.

  43. Ayah 43

    وَفِي ثَمُودَ إِذْ قِيلَ لَهُمْ تَمَتَّعُوا حَتَّىٰ حِينٍ

    [Samma budskap] ligger i [berättelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall få glädjas åt livet [ännu] en liten tid" -

  44. Ayah 44

    فَعَتَوْا عَنْ أَمْرِ رَبِّهِمْ فَأَخَذَتْهُمُ الصَّاعِقَةُ وَهُمْ يَنظُرُونَ

    detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och så drabbade [straffets] blixtar dem mitt för deras ögon.

  45. Ayah 45

    فَمَا اسْتَطَاعُوا مِن قِيَامٍ وَمَا كَانُوا مُنتَصِرِينَ

    De kunde inte resa sig på nytt och ingen fanns som kunde hjälpa dem.

  46. Ayah 46

    وَقَوْمَ نُوحٍ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا قَوْمًا فَاسِقِينَ

    Och före dem lät Vi Noas folk, förhärdade i synd och trots, gå under.

  47. Ayah 47

    وَالسَّمَاءَ بَنَيْنَاهَا بِأَيْدٍ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ

    VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det.

  48. Ayah 48

    وَالْأَرْضَ فَرَشْنَاهَا فَنِعْمَ الْمَاهِدُونَ

    Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde någon ha brett ut den på bättre sätt?

  49. Ayah 49

    وَمِن كُلِّ شَيْءٍ خَلَقْنَا زَوْجَيْنِ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ

    Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud är upphovet till denna väl planerade mångfald].

  50. Ayah 50

    فَفِرُّوا إِلَى اللَّهِ ۖ إِنِّي لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

    [Säg, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt:

  51. Ayah 51

    وَلَا تَجْعَلُوا مَعَ اللَّهِ إِلَـٰهًا آخَرَ ۖ إِنِّي لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌ مُّبِينٌ

    'Sätt inte en annan gud vid Guds sida!' - Ja, jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.”

  52. Ayah 52

    كَذَٰلِكَ مَا أَتَى الَّذِينَ مِن قَبْلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُوا سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ

    [Men som de uppträder mot dig] så har det alltid varit. Inget sändebud kom till dem som levde i gångna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning.

  53. Ayah 53

    أَتَوَاصَوْا بِهِ ۚ بَلْ هُمْ قَوْمٌ طَاغُونَ

    Lät de orden gå i arv? Nej, men dessa [sentida förnekare] är hårdnackade människor vilkas onda handlingar inte känner några gränser.

  54. Ayah 54

    فَتَوَلَّ عَنْهُمْ فَمَا أَنتَ بِمَلُومٍ

    Håll dig därför på avstånd från dem; då kan ingen klandra dig!

  55. Ayah 55

    وَذَكِّرْ فَإِنَّ الذِّكْرَىٰ تَنفَعُ الْمُؤْمِنِينَ

    Men [fortsätt att] påminna [och varna]; påminnelsen är till nytta för dem som tror.

  56. Ayah 56

    وَمَا خَلَقْتُ الْجِنَّ وَالْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ

    Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.

  57. Ayah 57

    مَا أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍ وَمَا أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ

    Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem.

  58. Ayah 58

    إِنَّ اللَّهَ هُوَ الرَّزَّاقُ ذُو الْقُوَّةِ الْمَتِينُ

    Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.

  59. Ayah 59

    فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا ذَنُوبًا مِّثْلَ ذَنُوبِ أَصْحَابِهِمْ فَلَا يَسْتَعْجِلُونِ

    De som begår orätt skall få sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade föregångare. De behöver inte be Mig att påskynda [domen]!

  60. Ayah 60

    فَوَيْلٌ لِّلَّذِينَ كَفَرُوا مِن يَوْمِهِمُ الَّذِي يُوعَدُونَ

    Den Dag som förnekarna av sanningen har fått löfte om skall bli en Dag av fasa och elände!

About the Quran

The Quran

The Quran is the holy scripture of Islam. Muslims believe that it is the literal word of Allah (سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى), revealed to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم) over a period of 23 years. The Quran is composed of 114 Surahs (chapters) and contains 6,236 Ayat (verses). Muslim beliefs and practices are based on the Quran and the Sunnah, the teachings and example of the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم).

The Kaaba in Mecca
A mosque in South America

Meccan Surahs

The Meccan Surahs are the earliest revelations sent down to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم). They were revealed in Mecca, hence their name. These revelations form the foundation of the Islamic faith and contain guidance for Muslims on how to live their lives. The Meccan Surahs are also notable for their poetic beauty and lyrical prose.

Medinan Surahs

The Medinan Surahs are the later Surahs that, according to Islamic tradition, were revealed in Medina after the Prophet Muhammad's (صلى الله عليه وسلم) hijra from Mecca. They were revealed by Allah (سبحانه و تعالى) when the Muslim community was larger and more developed, as opposed to their minority position in Mecca.

Stay connected

Receive regular updates

New features, translations and reminders from AskTheQuran, straight to your inbox.

We use Mailchimp to send updates. You can unsubscribe at any time. See our privacy policy.

We may receive a commission if you click on a link and buy a product, service or similar, at no extra cost to you. Details are in the disclosure policy.