Menu

Surah As-Saffat

I Sluten Ordning

Chapter 37 of 114

Vacker koranrecitation

Surah As-Saffat

Recited by Salaah Bukhaatir

Overview

About this Surah

This Surah is called Ad-Dahr as well as Al-Insan after the words occurring in the first verse.

At a glance

Surah 37 of 114

Translation
Swedish
Recitation
Salaah Bukhaatir

Ask the AI about this Surah

Commentary

Tafsir

<h2>Name</h2>
<p>This Surah is called <em>Ad-Dahr</em> as well as <em>Al-Insan</em> after the words occurring in the <a href=/76/1>first verse</a>.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>Most of the commentators, including Allama Zamakhshari, Imam Razi, Qadi, Baidawi, Allama Nizam ad-Din Nisaburi, Hafiz Ibn Kathir and many others, regard it as a Makki Surah, and, according to Allama Alusi, the same is the opinion of the majority of scholars. However, some commentators hold the view that the Surah was revealed at Madinah, and some others say that it was revealed at Makkah but <a href=/76/8-10>vv. 8-10</a> of it were sent down at Madinah.</p>
<p>As far as the subject matter and the style of the Surah are concerned, these are very different from those of the Madani Surahs. A little study of it rather shown that it is not only a Makki Surah but it was revealed during the earliest period at Makkah, which began just after the revelation of the first seven verses of Surah Al-Muddaththir. As for <a href=/76/8-10>vv. 8-10</a>, they are so naturally set in the theme of the Surah that if they are read in their proper context, no one can say that the theme preceding and following them had been sent down 15 to 16 years earlier but these three verses which were revealed many years later were inserted here unnaturally.</p>
<p>In fact, the basis of the idea that this Surah; or some verses of it were revealed at Madinah, is a tradition which has related from Ibn Abbas (may Allah bless him). He says that once Hadrat Hasan and Husain fell ill The Holy Prophet and some of his Companions visited them. They wished Hadrat Ali to make a vow to Allah for the recovery of the two children. Thereupon, Hadrat Ali, Hadrat Fatimah and Fiddah their maid servant, vowed a fast of three days if Allah restored the children to health. The children recovered by the grace of Allah and the three of them began to fast as avowed. As there was nothing to eat in the house, Hadrat Ali borrowed three measures (sa') of barley from somebody (according to another tradition, earned through labor). When on the first day they sat down to eat after breaking the fast, a poor man came and begged for food. They gave all their food to him, drank water and retired to bed. The next day when they again sat down to eat after breaking the fast,
an orphan came and begged for something. They again gave away the whole food to him, drank water and went to bed. On the third day when they were just going to eat after breaking the fast, a captive came up and begged for food likewise. Again the whole food was given away to him. On the fourth day Hadrat Ali took both the children with him and went before the Holy Prophet (upon whom be peace). The Holy Prophet (on whom be peace) seeing the weak condition of the three, returned with them to the house of Hadrat Fatimah and found her lying in a corner half dead with hunger. This moved him visibly. In the meantime the Angel Gabriel (peace be on him) came and said; "Look, Allah has congratulated you on the virtues of the people of your house!"When the Holy Prophet asked what it was, he recited this whole Surah in response. (According to Ibn Mahran's tradition, he recited it from verse 5 till the end. But the tradition which Ibn Marduyah has related from Ibn Abbas only says that the
verse <em>Wa yut'imun-at ta'am...</em> was sent down concerning Hadrat Ali and Hadrat Fatimah; there is no mention of this story in it). This whole story has been narrated by Ali bin Ahmad al-Wahidi in his Commentary of the Qur'an, entitled <em>Al'Basit</em>, and probably from the same it has been taken by Zamakhshari, Razi, Nisaburi and others.</p>
<p>In the first place, this tradition is very weak as regards its chain of transmission. Then, from the point of view of its subject matter also, it is strange that when a poor man, or an orphan, or a captive, comes to beg for food, he is given all the food. He could be given one member's food and the five of them could share the rest of it among themselves:Then this also is incredible that illustrious persons like Hadrat Ali and Hadrat Fatimah, who possessed perfect knowledge of Islam, should have regarded it as an act of virtue to keep the two children, who had just recovered their health and were still weak, hungry for three consecutive days. Moreover, in respect of the captives also, it has never been a practice under the Islamic government that they should be left to beg for food for themselves. For if they were prisoners of the government, the government itself was responsible to arrange food and clothing for them, and if they were in an individual's custody, he was made
responsible to feed and clothe them. Therefore, it was not possible that in Madinah a captive should have gone about begging food from door to door. However, overlooking the weaknesses of transmission and the probability of subject matter, even if the narrative is accepted as it goes, at the most what it shows is that when the people of the Holy Prophet's house acted righteously as they did, Gabriel came and gave him the good news that Allah had much appreciated their act of virtue, for they had acted precisely in the righteous way that Allah had commanded in these verses of Surah Ad-Dahr. This does not necessitate that these verses too were sent down on that very occasion. The same is the case with many traditions concerning the occasion of revelation. When about a certain verse it is said that it was sent down on a particular occasion, it in fact does not mean that the verse was sent down on the very occasion the incident took place. But it means that the verse applies precisely
and exactly to the incident. Imam Suyuti in <em>Al-Itqan</em> has quoted this from Hafiz Ibn Taimiyyah: "When the reporters say that a verse was sent down concerning a particular incident, it sometimes implies that the same incident (or matter) occasioned its revelation, and sometimes that the verse applies to the matter although it may not have occasioned its revelation."Further on he quotes Imam Badr ad-Din Zarkashi's view from his <em>Al-Burhan fi Ulum al-Quran</em> :"It is well known in respect of the Companions and their immediate successors that when one of them says that a verse was sent down concerning a particular matter, it means that the ruling contained in it applied to that matter and not that the matter itself occasioned the revelation of the verse. Thus, it only uses the ruling of the verse for the purpose of reasoning and not for stating a fact." (<em>Al-Itqan fi Ulum al-Quran</em>, vol. I, p. 31, Ed. 1929).</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>The theme of this Surah is to inform man of his true position in the world and to tell him that if he understood his true position rightly and adopted the attitude of gratefulness, he would meet with such and such good end, and if he adopted the way of disbelief, he would meet with such and such evil ends In the longer Surahs of the Qur'an this same theme has been presented at length, but a special characteristic of the style of the earliest Surahs revealed at Makkah is that the subjects dealt with at length in the later period, "have been presented in a brief but highly effective way in this period in such concise, elegant sentences as may automatically be preserved in the memory of the hearers.</p>
<p>In this Surah, first of all man has been reminded that there was a time when he was nothing; then a humble beginning of him was made with a mixed drop of sperm and ovum of which even his mother was not aware; even she did not know that he had been conceived nor anyone else seeing the microscopic cell could say that it was a man, who in future would become the best of creation on the earth. After this, man has been warned, so as to say: "Beginning your creation in this way We have developed and shaped you into what you are today in order to test and try you in the world. That is why, unlike other creatures, you were made intelligent and sensible and were shown both the way of gratitude and the way of ingratitude clearly so that you may show, in the interval that you have been granted here for work, whether you have emerged as a grateful servant from the test or an unbelieving, Un- grateful wretch!"</p>
<p>Then, just in one sentence, it has been stated decisively what will be the fate to be met with in the Hereafter by those who emerged as unbelievers from this test.</p>
<p>After this, in <a href=/76/5-22>vv. 5-22</a> continuously, the blessings with which those who do full justice to servitude in the world, will be favored, have been mentioned in full detail. In these verses, not only have their best rewards been mentioned but they have also been told briefly what are the acts on the basis of which they would become worthy of those rewards. Another special characteristic of the earliest Surahs revealed at Makkah is that besides introducing in them briefly the fundamental beliefs and concepts of Islam, here and there, those moral qualities and virtuous acts have been mentioned, which are praiseworthy according to Islam, and also those evils of deed and morality of which Islam strives to cleanse human life. And these two things have not been mentioned with a view to show what good or evil result is entailed by them in the transitory life of the world, but they have been mentioned only to point out what enduring results they will produce in the eternal and everlasting
life of the Hereafter, irrespective of whether an evil quality may prove useful or a good quality may prove harmful in the world.</p>
<p>This is the subject matter of the first section (<a href=/76/1-22>vv. 1-22</a>). In the second section, addressing the Holy Prophet (upon whom be peace), three things have been stated: first, that "it is in fact We Ourself Who are revealing this Qur'an piecemeal to you, and this is intended to inform the disbelievers, not you, that the Qur'an is not being fabricated by Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) but it is "We Who are revealing it, and it is Our Own wisdom which requires that We should reveal it piece by piece and not all at once."Second, the Holy Prophet has been told: "No matter how long ,it may take for the decree of your Lord to be enforced and no matter what afflictions may befall you in the meantime, in any case you should continue to perform your mission of Apostleship patiently, and not to yield to the pressure tactics of any of these wicked and unbelieving people."The third thing he has been told is: "Remember Allah day and night, perform the Prayer and spend your
nights in the worship of Allah, for it is these things which sustain and strengthen those who call to Allah in the face of iniquity and disbelief."</p>
<p>Then in one single sentence, the actual cause of the disbelievers wrong attitude has been stated: they have forgotten the Hereafter and are enamored of the world. In the second sentence, they have been warned to the effect: "You have not come into being by yourself: We have created you. You have not made these broad chests, and strong, sturdy hands and feet for yourselves, it is We Who made these for you; and it so lies in Our power to treat you as We please. We can distort your figures, We can destroy you and replace you by some other nation. We can cause you to die and can recreate you in whatever form We like."</p>
<p>In conclusion, it has been said: This is an Admonition: whoever wills may accept it and take a path to his Lord. But man's own will and desire is not everything in the world. No one's will and desire can be fulfilled unless Allah (also) so wills. And Allah's willing is not haphazard: whatever He wills, He wills it on the basis of His knowledge and wisdom. He admits into His mercy whomever He regards as worthy of His mercy on the basis of His knowledge and wisdom, and He has prepared a painful torment for those whom He finds unjust and wicked.</p>

Verse by verse

Surah As-Saffat · I Sluten Ordning

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ

  1. Ayah 1

    بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ وَالصَّافَّاتِ صَفًّا

    VID DEM som ställer upp i sluten ordning

  2. Ayah 2

    فَالزَّاجِرَاتِ زَجْرًا

    och som med kraft driver bort [det onda]

  3. Ayah 3

    فَالتَّالِيَاتِ ذِكْرًا

    och som läser högt [Guds] påminnelser!

  4. Ayah 4

    إِنَّ إِلَـٰهَكُمْ لَوَاحِدٌ

    Er Gud är förvisso den Ende Guden,

  5. Ayah 5

    رَّبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا وَرَبُّ الْمَشَارِقِ

    Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan och alla soluppgångars Herre.

  6. Ayah 6

    إِنَّا زَيَّنَّا السَّمَاءَ الدُّنْيَا بِزِينَةٍ الْكَوَاكِبِ

    Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott,

  7. Ayah 7

    وَحِفْظًا مِّن كُلِّ شَيْطَانٍ مَّارِدٍ

    ett skydd mot alla upproriska andar,

  8. Ayah 8

    لَّا يَسَّمَّعُونَ إِلَى الْمَلَإِ الْأَعْلَىٰ وَيُقْذَفُونَ مِن كُلِّ جَانِبٍ

    som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll -

  9. Ayah 9

    دُحُورًا ۖ وَلَهُمْ عَذَابٌ وَاصِبٌ

    obönhörligt utstötta - och deras straff skall vara utan ände.

  10. Ayah 10

    إِلَّا مَنْ خَطِفَ الْخَطْفَةَ فَأَتْبَعَهُ شِهَابٌ ثَاقِبٌ

    Men den som snappar upp något [av den förbjudna kunskapen] skall förföljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt.

  11. Ayah 11

    فَاسْتَفْتِهِمْ أَهُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَم مَّنْ خَلَقْنَا ۚ إِنَّا خَلَقْنَاهُم مِّن طِينٍ لَّازِبٍ

    FRÅGA DEM, [Muhammad, som förnekar uppståndelsen] vad de anser ha varit den svårare uppgiften: att skapa dem - som Vi skapade av fast, formbar lera - eller [allt annat, himlarna och jorden och vad däremellan är,] som Vi har skapat.

  12. Ayah 12

    بَلْ عَجِبْتَ وَيَسْخَرُونَ

    Men när du häpnar [inför Guds skapelseunder], hånar de och gör narr av dig.

  13. Ayah 13

    وَإِذَا ذُكِّرُوا لَا يَذْكُرُونَ

    Och när de blir påminta, stämmer påminnelsen dem inte till eftertanke.

  14. Ayah 14

    وَإِذَا رَأَوْا آيَةً يَسْتَسْخِرُونَ

    Och ser de ett [Guds] tecken, skämtar de om det

  15. Ayah 15

    وَقَالُوا إِنْ هَـٰذَا إِلَّا سِحْرٌ مُّبِينٌ

    och säger: "Detta är uppenbarligen ingenting annat än trolldom!

  16. Ayah 16

    أَإِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًا وَعِظَامًا أَإِنَّا لَمَبْعُوثُونَ

    Skulle vi efter döden, när vi blivit mull och murkna ben, återuppstå till nytt liv

  17. Ayah 17

    أَوَآبَاؤُنَا الْأَوَّلُونَ

    Och kanske våra förfäder likaså?"

  18. Ayah 18

    قُلْ نَعَمْ وَأَنتُمْ دَاخِرُونَ

    Säg: "Ja, helt visst, och ni kommer att förödmjukas."

  19. Ayah 19

    فَإِنَّمَا هِيَ زَجْرَةٌ وَاحِدَةٌ فَإِذَا هُمْ يَنظُرُونَ

    Ett enda mäktigt rop skall ljuda, och de kommer att se [den nya verkligheten]

  20. Ayah 20

    وَقَالُوا يَا وَيْلَنَا هَـٰذَا يَوْمُ الدِّينِ

    och jämra sig: "Vi är förlorade! Detta är Domens dag!"

  21. Ayah 21

    هَـٰذَا يَوْمُ الْفَصْلِ الَّذِي كُنتُم بِهِ تُكَذِّبُونَ

    [Och en röst hörs:] "Detta är Åtskillnadens dag [då de orättfärdiga skall skiljas från de rättfärdiga, en Dag] som ni påstod aldrig skulle komma!"

  22. Ayah 22

    احْشُرُوا الَّذِينَ ظَلَمُوا وَأَزْوَاجَهُمْ وَمَا كَانُوا يَعْبُدُونَ

    [Och Guds befallning ljuder:] "För samman de orättfärdiga och deras gelikar med dem som de tillbad

  23. Ayah 23

    مِن دُونِ اللَّهِ فَاهْدُوهُمْ إِلَىٰ صِرَاطِ الْجَحِيمِ

    i Guds ställe, och visa dem vägen till helvetet

  24. Ayah 24

    وَقِفُوهُمْ ۖ إِنَّهُم مَّسْئُولُونَ

    och låt dem göra halt [där]." [Då] skall de tillfrågas:

  25. Ayah 25

    مَا لَكُمْ لَا تَنَاصَرُونَ

    "Hur är det fatt med er? Ni hjälper ju inte varandra!"

  26. Ayah 26

    بَلْ هُمُ الْيَوْمَ مُسْتَسْلِمُونَ

    Nej, den Dagen kommer de att ge upp sitt motstånd.

  27. Ayah 27

    وَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ يَتَسَاءَلُونَ

    Men de närmar sig varandra och var och en försöker lägga över ansvaret [för sin synd] på en annan.

  28. Ayah 28

    قَالُوا إِنَّكُمْ كُنتُمْ تَأْتُونَنَا عَنِ الْيَمِينِ

    [De första] säger: "Det var ni som kom mot oss från höger."

  29. Ayah 29

    قَالُوا بَل لَّمْ تَكُونُوا مُؤْمِنِينَ

    [Och de andra] svarar: "Nej, ni var människor utan tro.

  30. Ayah 30

    وَمَا كَانَ لَنَا عَلَيْكُم مِّن سُلْطَانٍ ۖ بَلْ كُنتُمْ قَوْمًا طَاغِينَ

    Vi hade alls ingen makt över er; tvärtom var ni egensinniga och påstridiga.

  31. Ayah 31

    فَحَقَّ عَلَيْنَا قَوْلُ رَبِّنَا ۖ إِنَّا لَذَائِقُونَ

    Vår Herres ord mot oss har nu gått i uppfyllelse och vi måste lida [vårt straff].

  32. Ayah 32

    فَأَغْوَيْنَاكُمْ إِنَّا كُنَّا غَاوِينَ

    Vi ledde er på avvägar, men vi var [själva] vilseledda."

  33. Ayah 33

    فَإِنَّهُمْ يَوْمَئِذٍ فِي الْعَذَابِ مُشْتَرِكُونَ

    Ja, den Dagen skall de tillsammans lida samma straff.

  34. Ayah 34

    إِنَّا كَذَٰلِكَ نَفْعَلُ بِالْمُجْرِمِينَ

    Så behandlar Vi de obotfärdiga syndarna.

  35. Ayah 35

    إِنَّهُمْ كَانُوا إِذَا قِيلَ لَهُمْ لَا إِلَـٰهَ إِلَّا اللَّهُ يَسْتَكْبِرُونَ

    Varje gång de fick höra orden "det finns ingen gud utom Gud", kände de hur högmodet steg dem åt huvudet

  36. Ayah 36

    وَيَقُولُونَ أَئِنَّا لَتَارِكُو آلِهَتِنَا لِشَاعِرٍ مَّجْنُونٍ

    [tills] de sade: "Skall vi överge våra gudar för en galen poets skull?"

  37. Ayah 37

    بَلْ جَاءَ بِالْحَقِّ وَصَدَّقَ الْمُرْسَلِينَ

    Nej, han [är varken galen eller poet! Han är Vårt sändebud som] har kommit till dem med sanningen och med bekräftelse av [de tidigare] budbärarnas [budskap].

  38. Ayah 38

    إِنَّكُمْ لَذَائِقُو الْعَذَابِ الْأَلِيمِ

    Ni skall sannerligen få utstå ett plågsamt straff,

  39. Ayah 39

    وَمَا تُجْزَوْنَ إِلَّا مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

    men ni skall inte straffas för annat [eller mer] än vad ni gjorde.

  40. Ayah 40

    إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ

    Men Guds sanna tjänare,

  41. Ayah 41

    أُولَـٰئِكَ لَهُمْ رِزْقٌ مَّعْلُومٌ

    skall förses med det som är förutbestämt [för dem]: -

  42. Ayah 42

    فَوَاكِهُ ۖ وَهُم مُّكْرَمُونَ

    alla frukter [som de har lust till] - och de skall visas stor heder

  43. Ayah 43

    فِي جَنَّاتِ النَّعِيمِ

    i lycksalighetens lustgårdar.

  44. Ayah 44

    عَلَىٰ سُرُرٍ مُّتَقَابِلِينَ

    På högsäten [skall de sitta] vända mot varandra.

  45. Ayah 45

    يُطَافُ عَلَيْهِم بِكَأْسٍ مِّن مَّعِينٍ

    Och en skål skall bäras runt [med en dryck] från en ren källa,

  46. Ayah 46

    بَيْضَاءَ لَذَّةٍ لِّلشَّارِبِينَ

    vit [som mjölk] och vars fina smak hänför dem som dricker;

  47. Ayah 47

    لَا فِيهَا غَوْلٌ وَلَا هُمْ عَنْهَا يُنزَفُونَ

    i den finns ingenting som grumlar tankeredan och den ger inget rus.

  48. Ayah 48

    وَعِندَهُمْ قَاصِرَاتُ الطَّرْفِ عِينٌ

    Och hos dem skall vara följeslagerskor med fagra ögon och blygt sänkt blick,

  49. Ayah 49

    كَأَنَّهُنَّ بَيْضٌ مَّكْنُونٌ

    [sköna och orörda] som [strutsens i sanden] gömda ägg.

  50. Ayah 50

    فَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ يَتَسَاءَلُونَ

    Och de [saliga] närmar sig varandra och frågar [om livet på jorden].

  51. Ayah 51

    قَالَ قَائِلٌ مِّنْهُمْ إِنِّي كَانَ لِي قَرِينٌ

    En av dem säger: "Jag hade en nära vän

  52. Ayah 52

    يَقُولُ أَإِنَّكَ لَمِنَ الْمُصَدِّقِينَ

    som brukade fråga: 'Hör du verkligen till dem som tror

  53. Ayah 53

    أَإِذَا مِتْنَا وَكُنَّا تُرَابًا وَعِظَامًا أَإِنَّا لَمَدِينُونَ

    att vi, efter att ha dött och blivit mull och torra ben, skall föras fram för att rannsakas och dömas?'”

  54. Ayah 54

    قَالَ هَلْ أَنتُم مُّطَّلِعُونَ

    [Och:] "Vill ni se ned?" -

  55. Ayah 55

    فَاطَّلَعَ فَرَآهُ فِي سَوَاءِ الْجَحِيمِ

    Och när han ser ned, ser han [vännen] mitt i Elden

  56. Ayah 56

    قَالَ تَاللَّهِ إِن كِدتَّ لَتُرْدِينِ

    [och] utropar: "Vid Gud! Det var nära att du drog mig med dig i fördärvet;

  57. Ayah 57

    وَلَوْلَا نِعْمَةُ رَبِّي لَكُنتُ مِنَ الْمُحْضَرِينَ

    om inte Gud hade varit mig nådig skulle jag helt säkert ha hört till dem som förs dit [där du är]!"

  58. Ayah 58

    أَفَمَا نَحْنُ بِمَيِّتِينَ

    [Och han fortsätter:] "Vi skall alltså inte dö [på nytt]

  59. Ayah 59

    إِلَّا مَوْتَتَنَا الْأُولَىٰ وَمَا نَحْنُ بِمُعَذَّبِينَ

    efter vår död [på jorden] och inte straffas

  60. Ayah 60

    إِنَّ هَـٰذَا لَهُوَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ

    Det är sannerligen en stor, en lysande seger!

  61. Ayah 61

    لِمِثْلِ هَـٰذَا فَلْيَعْمَلِ الْعَامِلُونَ

    Låt alla som strävar, sträva efter att uppnå ett sådant [mål]!"

  62. Ayah 62

    أَذَٰلِكَ خَيْرٌ نُّزُلًا أَمْ شَجَرَةُ الزَّقُّومِ

    Är inte det som bjuds [i paradiset] bättre än [det mottagande som bestås i helvetet under] det träd i vars frukt döden lurar?

  63. Ayah 63

    إِنَّا جَعَلْنَاهَا فِتْنَةً لِّلظَّالِمِينَ

    Vi har gjort [trädet] till en prövning för dem som begår orätt.

  64. Ayah 64

    إِنَّهَا شَجَرَةٌ تَخْرُجُ فِي أَصْلِ الْجَحِيمِ

    Det växer på helvetets botten;

  65. Ayah 65

    طَلْعُهَا كَأَنَّهُ رُءُوسُ الشَّيَاطِينِ

    dess frukt liknar djävulshuvuden,

  66. Ayah 66

    فَإِنَّهُمْ لَآكِلُونَ مِنْهَا فَمَالِئُونَ مِنْهَا الْبُطُونَ

    som de [dömda] får äta för att stilla sin hunger.

  67. Ayah 67

    ثُمَّ إِنَّ لَهُمْ عَلَيْهَا لَشَوْبًا مِّنْ حَمِيمٍ

    Till detta får de sedan dricka smutsigt, brännhett vatten.

  68. Ayah 68

    ثُمَّ إِنَّ مَرْجِعَهُمْ لَإِلَى الْجَحِيمِ

    Efter detta [mottagande] förs de ned i helvetet.

  69. Ayah 69

    إِنَّهُمْ أَلْفَوْا آبَاءَهُمْ ضَالِّينَ

    De såg hur deras fäder gick vilse

  70. Ayah 70

    فَهُمْ عَلَىٰ آثَارِهِمْ يُهْرَعُونَ

    och de hade bråttom att följa i deras spår.

  71. Ayah 71

    وَلَقَدْ ضَلَّ قَبْلَهُمْ أَكْثَرُ الْأَوَّلِينَ

    Ja, före dem gick de flesta människor bland gångna tiders folk vilse,

  72. Ayah 72

    وَلَقَدْ أَرْسَلْنَا فِيهِم مُّنذِرِينَ

    trots att Vi hade sänt varnare till dem -

  73. Ayah 73

    فَانظُرْ كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُنذَرِينَ

    och se hur slutet blev för dem som varnades [förgäves] -

  74. Ayah 74

    إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ

    [för alla] utom för Guds sanna tjänare!

  75. Ayah 75

    وَلَقَدْ نَادَانَا نُوحٌ فَلَنِعْمَ الْمُجِيبُونَ

    OCH NOA anropade Oss [om hjälp mot sitt folk som inte trodde på honom]; och Vi bönhörde honom till fullo!

  76. Ayah 76

    وَنَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ مِنَ الْكَرْبِ الْعَظِيمِ

    Vi räddade honom och hans familj från den stora katastrofen

  77. Ayah 77

    وَجَعَلْنَا ذُرِّيَّتَهُ هُمُ الْبَاقِينَ

    och gav hans efterkommande en plats [på jorden]

  78. Ayah 78

    وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ

    och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten;

  79. Ayah 79

    سَلَامٌ عَلَىٰ نُوحٍ فِي الْعَالَمِينَ

    i alla länder [ber de]: "Fred och välsignelse över Noa!".

  80. Ayah 80

    إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta -

  81. Ayah 81

    إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ

    han var en av Våra sant troende tjänare.

  82. Ayah 82

    ثُمَّ أَغْرَقْنَا الْآخَرِينَ

    Och Vi lät de andra drunkna.

  83. Ayah 83

    وَإِنَّ مِن شِيعَتِهِ لَإِبْرَاهِيمَ

    ABRAHAM följde samma väg.

  84. Ayah 84

    إِذْ جَاءَ رَبَّهُ بِقَلْبٍ سَلِيمٍ

    Han steg inför sin Herre med rent hjärta.

  85. Ayah 85

    إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِ مَاذَا تَعْبُدُونَ

    Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad är det ni dyrkar

  86. Ayah 86

    أَئِفْكًا آلِهَةً دُونَ اللَّهِ تُرِيدُونَ

    Hyllar ni lögnen om gudar [som har en plats] vid sidan av Gud

  87. Ayah 87

    فَمَا ظَنُّكُم بِرَبِّ الْعَالَمِينَ

    Vad är då er åsikt om världarnas Herre?"

  88. Ayah 88

    فَنَظَرَ نَظْرَةً فِي النُّجُومِ

    Och han såg upp mot stjärnorna

  89. Ayah 89

    فَقَالَ إِنِّي سَقِيمٌ

    och sade: "Jag känner vämjelse [för er skull]!"

  90. Ayah 90

    فَتَوَلَّوْا عَنْهُ مُدْبِرِينَ

    Då drog de sig tillbaka och gick ifrån honom.

  91. Ayah 91

    فَرَاغَ إِلَىٰ آلِهَتِهِمْ فَقَالَ أَلَا تَأْكُلُونَ

    Därefter begav han sig i hemlighet till deras gudabilder och frågade: "Varför tar ni inte för er [av offergåvorna]

  92. Ayah 92

    مَا لَكُمْ لَا تَنطِقُونَ

    Hur är det fatt med er? Och ni svarar ju inte!"

  93. Ayah 93

    فَرَاغَ عَلَيْهِمْ ضَرْبًا بِالْيَمِينِ

    Och han smög sig fram till dem och slog till dem med hela sin styrka [så att de gick i stycken].

  94. Ayah 94

    فَأَقْبَلُوا إِلَيْهِ يَزِفُّونَ

    Då fick [människorna] bråttom tillbaka,

  95. Ayah 95

    قَالَ أَتَعْبُدُونَ مَا تَنْحِتُونَ

    [och] han sade: "Dyrkar ni [bilder] som ni har huggit till [med era egna händer],

  96. Ayah 96

    وَاللَّهُ خَلَقَكُمْ وَمَا تَعْمَلُونَ

    fastän Gud har skapat både er och ert hantverk?"

  97. Ayah 97

    قَالُوا ابْنُوا لَهُ بُنْيَانًا فَأَلْقُوهُ فِي الْجَحِيمِ

    De sade: "Låt oss bygga ett bål och kasta honom i elden!"

  98. Ayah 98

    فَأَرَادُوا بِهِ كَيْدًا فَجَعَلْنَاهُمُ الْأَسْفَلِينَ

    Och de hade [annat] ont i sinnet mot honom, men Vi korsade [deras planer].

  99. Ayah 99

    وَقَالَ إِنِّي ذَاهِبٌ إِلَىٰ رَبِّي سَيَهْدِينِ

    Och [Abraham] sade: "Jag skall [lämna er och] gå dit min Herre vill leda mig."

  100. Ayah 100

    رَبِّ هَبْ لِي مِنَ الصَّالِحِينَ

    [Och han bad:] "Herre! Ge mig en [son, en] av de rättfärdiga!" -

  101. Ayah 101

    فَبَشَّرْنَاهُ بِغُلَامٍ حَلِيمٍ

    Och Vi gav honom det glada budskapet om en son med ett milt och fogligt sinnelag.

  102. Ayah 102

    فَلَمَّا بَلَغَ مَعَهُ السَّعْيَ قَالَ يَا بُنَيَّ إِنِّي أَرَىٰ فِي الْمَنَامِ أَنِّي أَذْبَحُكَ فَانظُرْ مَاذَا تَرَىٰ ۚ قَالَ يَا أَبَتِ افْعَلْ مَا تُؤْمَرُ ۖ سَتَجِدُنِي إِن شَاءَ اللَّهُ مِنَ الصَّابِرِينَ

    Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: "Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?" [Ismael] svarade: "Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt]."

  103. Ayah 103

    فَلَمَّا أَسْلَمَا وَتَلَّهُ لِلْجَبِينِ

    Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken,

  104. Ayah 104

    وَنَادَيْنَاهُ أَن يَا إِبْرَاهِيمُ

    ropade Vi till honom: "Abraham [hejda din hand]!

  105. Ayah 105

    قَدْ صَدَّقْتَ الرُّؤْيَا ۚ إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

    Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!" Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta;

  106. Ayah 106

    إِنَّ هَـٰذَا لَهُوَ الْبَلَاءُ الْمُبِينُ

    detta var klart och tydligt en prövning.

  107. Ayah 107

    وَفَدَيْنَاهُ بِذِبْحٍ عَظِيمٍ

    Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur;

  108. Ayah 108

    وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ

    och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten

  109. Ayah 109

    سَلَامٌ عَلَىٰ إِبْرَاهِيمَ

    [som ber:] "Fred och välsignelse över Abraham!"

  110. Ayah 110

    كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta.

  111. Ayah 111

    إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ

    Han var en av Våra sant troende tjänare.

  112. Ayah 112

    وَبَشَّرْنَاهُ بِإِسْحَاقَ نَبِيًّا مِّنَ الصَّالِحِينَ

    Och Vi gav honom det glada budskapet att Isak [skulle födas åt honom och bli] en profet, en av de rättfärdiga.

  113. Ayah 113

    وَبَارَكْنَا عَلَيْهِ وَعَلَىٰ إِسْحَاقَ ۚ وَمِن ذُرِّيَّتِهِمَا مُحْسِنٌ وَظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ مُبِينٌ

    Och Vi välsignade honom och Isak - bland deras efterkommande finns såväl den som gör det goda och det rätta och den som begår uppenbar orätt till skada för sig själv.

  114. Ayah 114

    وَلَقَدْ مَنَنَّا عَلَىٰ مُوسَىٰ وَهَارُونَ

    VI VISADE sannerligen Moses och Aron stor nåd,

  115. Ayah 115

    وَنَجَّيْنَاهُمَا وَقَوْمَهُمَا مِنَ الْكَرْبِ الْعَظِيمِ

    då Vi räddade dem och deras landsmän ur [träldomens] förbannelse

  116. Ayah 116

    وَنَصَرْنَاهُمْ فَكَانُوا هُمُ الْغَالِبِينَ

    och Vi hjälpte dem till seger över [sina fiender].

  117. Ayah 117

    وَآتَيْنَاهُمَا الْكِتَابَ الْمُسْتَبِينَ

    Och Vi gav dem Skriften där allt framstår klart och tydligt,

  118. Ayah 118

    وَهَدَيْنَاهُمَا الصِّرَاطَ الْمُسْتَقِيمَ

    och ledde dem på den raka vägen.

  119. Ayah 119

    وَتَرَكْنَا عَلَيْهِمَا فِي الْآخِرِينَ

    Och Vi lät deras minne bevaras av senare släkten

  120. Ayah 120

    سَلَامٌ عَلَىٰ مُوسَىٰ وَهَارُونَ

    [som ber:] "Fred och välsignelse över Moses och Aron!"

  121. Ayah 121

    إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -

  122. Ayah 122

    إِنَّهُمَا مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ

    De var två av Våra sant troende tjänare.

  123. Ayah 123

    وَإِنَّ إِلْيَاسَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ

    ÄVEN ELIA var en av [Våra] budbärare,

  124. Ayah 124

    إِذْ قَالَ لِقَوْمِهِ أَلَا تَتَّقُونَ

    och han sade till sitt folk: "Fruktar ni alls inte Gud

  125. Ayah 125

    أَتَدْعُونَ بَعْلًا وَتَذَرُونَ أَحْسَنَ الْخَالِقِينَ

    Ni åkallar Baal och överger Gud, den bäste Skaparen,

  126. Ayah 126

    اللَّهَ رَبَّكُمْ وَرَبَّ آبَائِكُمُ الْأَوَّلِينَ

    Gud, er Herre och era förfäders Herre!"

  127. Ayah 127

    فَكَذَّبُوهُ فَإِنَّهُمْ لَمُحْضَرُونَ

    Men de beskyllde honom för lögn och de skall sannerligen kallas fram [för att dömas] -

  128. Ayah 128

    إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ

    men inte så Guds sanna tjänare. -

  129. Ayah 129

    وَتَرَكْنَا عَلَيْهِ فِي الْآخِرِينَ

    Och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten

  130. Ayah 130

    سَلَامٌ عَلَىٰ إِلْ يَاسِينَ

    [som ber:] "Fred och välsignelse över Elia och dem som följde honom!"

  131. Ayah 131

    إِنَّا كَذَٰلِكَ نَجْزِي الْمُحْسِنِينَ

    Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. -

  132. Ayah 132

    إِنَّهُ مِنْ عِبَادِنَا الْمُؤْمِنِينَ

    Han var en av Våra sant troende tjänare.

  133. Ayah 133

    وَإِنَّ لُوطًا لَّمِنَ الْمُرْسَلِينَ

    ÄVEN LOT var en av [Våra] budbärare.

  134. Ayah 134

    إِذْ نَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ أَجْمَعِينَ

    Vi räddade honom och hela hans familj

  135. Ayah 135

    إِلَّا عَجُوزًا فِي الْغَابِرِينَ

    utom en gammal kvinna, som var bland dem som dröjde sig kvar,

  136. Ayah 136

    ثُمَّ دَمَّرْنَا الْآخَرِينَ

    och därpå lät Vi de övriga gå under.

  137. Ayah 137

    وَإِنَّكُمْ لَتَمُرُّونَ عَلَيْهِم مُّصْبِحِينَ

    Ni passerar [ännu i dag] deras [ödelagda boplatser] tidigt om morgonen

  138. Ayah 138

    وَبِاللَّيْلِ ۗ أَفَلَا تَعْقِلُونَ

    och när natten faller på. Vill ni inte använda ert förstånd

  139. Ayah 139

    وَإِنَّ يُونُسَ لَمِنَ الْمُرْسَلِينَ

    ÄVEN JONA var en av [Våra] budbärare;

  140. Ayah 140

    إِذْ أَبَقَ إِلَى الْفُلْكِ الْمَشْحُونِ

    han flydde som en förrymd slav [och gömde sig] ombord på ett fullastat skepp.

  141. Ayah 141

    فَسَاهَمَ فَكَانَ مِنَ الْمُدْحَضِينَ

    Och så kastade de lott och han förlorade;

  142. Ayah 142

    فَالْتَقَمَهُ الْحُوتُ وَهُوَ مُلِيمٌ

    [och de kastade honom i havet] och han slukades av en väldig fisk - han hade nämligen begått ett svårt fel.

  143. Ayah 143

    فَلَوْلَا أَنَّهُ كَانَ مِنَ الْمُسَبِّحِينَ

    Och hade han inte hört till dem som [också i motgångens dagar] prisar Gud,

  144. Ayah 144

    لَلَبِثَ فِي بَطْنِهِ إِلَىٰ يَوْمِ يُبْعَثُونَ

    skulle han helt säkert ha blivit kvar i dess buk till den Dag då de [döda] skall återuppväckas.

  145. Ayah 145

    فَنَبَذْنَاهُ بِالْعَرَاءِ وَهُوَ سَقِيمٌ

    Men Vi lät honom kastas upp [ur fiskens buk] på en öde [strand], sjuk [och eländig],

  146. Ayah 146

    وَأَنبَتْنَا عَلَيْهِ شَجَرَةً مِّن يَقْطِينٍ

    och Vi lät en kurbitsplanta växa upp över honom.

  147. Ayah 147

    وَأَرْسَلْنَاهُ إِلَىٰ مِائَةِ أَلْفٍ أَوْ يَزِيدُونَ

    Så sände Vi honom tillbaka till [hans folk,] hundra tusen [människor] eller ännu fler;

  148. Ayah 148

    فَآمَنُوا فَمَتَّعْنَاهُمْ إِلَىٰ حِينٍ

    och de trodde [nu på honom] och Vi lät dem glädjas åt livet ännu en tid.

  149. Ayah 149

    فَاسْتَفْتِهِمْ أَلِرَبِّكَ الْبَنَاتُ وَلَهُمُ الْبَنُونَ

    BE DEM nu om en förklaring: är det så att din Herre skall ha döttrar medan de [själva] skall ha söner?

  150. Ayah 150

    أَمْ خَلَقْنَا الْمَلَائِكَةَ إِنَاثًا وَهُمْ شَاهِدُونَ

    Eller [påstår de] att Vi i deras åsyn har skapat änglarna till kvinnliga [väsen]

  151. Ayah 151

    أَلَا إِنَّهُم مِّنْ إِفْكِهِمْ لَيَقُولُونَ

    I sin lögnaktighet säger de ju:

  152. Ayah 152

    وَلَدَ اللَّهُ وَإِنَّهُمْ لَكَاذِبُونَ

    "Gud har avlat." Ja, visst är de lögnare alltigenom!

  153. Ayah 153

    أَصْطَفَى الْبَنَاتِ عَلَى الْبَنِينَ

    Skulle Han ha valt döttrar framför söner?

  154. Ayah 154

    مَا لَكُمْ كَيْفَ تَحْكُمُونَ

    Hur är det fatt med ert omdöme?

  155. Ayah 155

    أَفَلَا تَذَكَّرُونَ

    Detta borde ni noga tänka över!

  156. Ayah 156

    أَمْ لَكُمْ سُلْطَانٌ مُّبِينٌ

    Eller har ni klara bevis [för vad ni påstår]

  157. Ayah 157

    فَأْتُوا بِكِتَابِكُمْ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ

    Lägg då fram, om ni talar sanning, den Skrift [som ni stöder er på]!

  158. Ayah 158

    وَجَعَلُوا بَيْنَهُ وَبَيْنَ الْجِنَّةِ نَسَبًا ۚ وَلَقَدْ عَلِمَتِ الْجِنَّةُ إِنَّهُمْ لَمُحْضَرُونَ

    De anser att det råder släktskap mellan Honom och osynliga väsen; och ändå vet dessa väsen att de skall föras fram [inför Gud för rannsakan och dom]!

  159. Ayah 159

    سُبْحَانَ اللَّهِ عَمَّا يَصِفُونَ

    Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]!

  160. Ayah 160

    إِلَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ

    Men Guds hängivna tjänare beter sig inte på detta sätt.

  161. Ayah 161

    فَإِنَّكُمْ وَمَا تَعْبُدُونَ

    Och ni kan inte - och inte heller de [väsen eller krafter] som ni tillber -

  162. Ayah 162

    مَا أَنتُمْ عَلَيْهِ بِفَاتِنِينَ

    locka någon att vända sig ifrån Honom,

  163. Ayah 163

    إِلَّا مَنْ هُوَ صَالِ الْجَحِيمِ

    utom den som redan [har slagit in på vägen] till helvetet.

  164. Ayah 164

    وَمَا مِنَّا إِلَّا لَهُ مَقَامٌ مَّعْلُومٌ

    [Änglarna säger:] "Det finns inte en av oss som inte har sin bestämda plats;

  165. Ayah 165

    وَإِنَّا لَنَحْنُ الصَّافُّونَ

    det är helt visst vi som ställer upp i sluten ordning

  166. Ayah 166

    وَإِنَّا لَنَحْنُ الْمُسَبِّحُونَ

    och vi som prisar [Hans] härlighet!"

  167. Ayah 167

    وَإِن كَانُوا لَيَقُولُونَ

    FÖRR HÖRDES ofta de [som förnekar sanningen] säga:

  168. Ayah 168

    لَوْ أَنَّ عِندَنَا ذِكْرًا مِّنَ الْأَوَّلِينَ

    "Om vi [till stöd] hade haft ett ord från våra förfäders tid,

  169. Ayah 169

    لَكُنَّا عِبَادَ اللَّهِ الْمُخْلَصِينَ

    skulle vi säkert ha blivit Guds sanna tjänare."

  170. Ayah 170

    فَكَفَرُوا بِهِ ۖ فَسَوْفَ يَعْلَمُونَ

    Och [nu när ordet från Gud har nått dem] vill de inte tro på det! Men de skall få veta [vad det var som de förnekade]!

  171. Ayah 171

    وَلَقَدْ سَبَقَتْ كَلِمَتُنَا لِعِبَادِنَا الْمُرْسَلِينَ

    Vi har redan gett Våra tjänare, budbärarna, Vårt löfte

  172. Ayah 172

    إِنَّهُمْ لَهُمُ الْمَنصُورُونَ

    att de skall få all hjälp

  173. Ayah 173

    وَإِنَّ جُندَنَا لَهُمُ الْغَالِبُونَ

    och att Våra styrkor [av troende] skall hemföra segern.

  174. Ayah 174

    فَتَوَلَّ عَنْهُمْ حَتَّىٰ حِينٍ

    Håll dig nu en tid ifrån dem [Muhammad]

  175. Ayah 175

    وَأَبْصِرْهُمْ فَسَوْفَ يُبْصِرُونَ

    men ha dem under uppsikt - [när lidandet drabbar dem] kommer de att inse [sanningen].

  176. Ayah 176

    أَفَبِعَذَابِنَا يَسْتَعْجِلُونَ

    Vill de [verkligen] att Vårt straff kommer över dem med en gång?

  177. Ayah 177

    فَإِذَا نَزَلَ بِسَاحَتِهِمْ فَسَاءَ صَبَاحُ الْمُنذَرِينَ

    Då måste det bli ett dystert uppvaknande för dem när de ser [straffet] på planen framför sitt hus, de som inte lät sig varnas!

  178. Ayah 178

    وَتَوَلَّ عَنْهُمْ حَتَّىٰ حِينٍ

    Håll dig [alltså] nu en tid ifrån dem

  179. Ayah 179

    وَأَبْصِرْ فَسَوْفَ يُبْصِرُونَ

    men ha [dem] under uppsikt - de kommer att inse [sanningen].

  180. Ayah 180

    سُبْحَانَ رَبِّكَ رَبِّ الْعِزَّةِ عَمَّا يَصِفُونَ

    STOR är din Herre, den Allsmäktige, i Sin härlighet, fjärran från [försöken] att beskriva [Hans Väsen]!

  181. Ayah 181

    وَسَلَامٌ عَلَى الْمُرْسَلِينَ

    Och fred och välsignelse över [Hans] budbärare!

  182. Ayah 182

    وَالْحَمْدُ لِلَّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ

    Lova och prisa Gud, världarnas Herre!

About the Quran

The Quran

The Quran is the holy scripture of Islam. Muslims believe that it is the literal word of Allah (سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى), revealed to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم) over a period of 23 years. The Quran is composed of 114 Surahs (chapters) and contains 6,236 Ayat (verses). Muslim beliefs and practices are based on the Quran and the Sunnah, the teachings and example of the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم).

The Kaaba in Mecca
A mosque in South America

Meccan Surahs

The Meccan Surahs are the earliest revelations sent down to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم). They were revealed in Mecca, hence their name. These revelations form the foundation of the Islamic faith and contain guidance for Muslims on how to live their lives. The Meccan Surahs are also notable for their poetic beauty and lyrical prose.

Medinan Surahs

The Medinan Surahs are the later Surahs that, according to Islamic tradition, were revealed in Medina after the Prophet Muhammad's (صلى الله عليه وسلم) hijra from Mecca. They were revealed by Allah (سبحانه و تعالى) when the Muslim community was larger and more developed, as opposed to their minority position in Mecca.

Stay connected

Receive regular updates

New features, translations and reminders from AskTheQuran, straight to your inbox.

We use Mailchimp to send updates. You can unsubscribe at any time. See our privacy policy.

We may receive a commission if you click on a link and buy a product, service or similar, at no extra cost to you. Details are in the disclosure policy.