Menu

Surah Fatir

Himlarnas Och Jordens Skapare

Chapter 35 of 114

Vacker koranrecitation

Surah Fatir

Recited by Salaah Bukhaatir

Overview

About this Surah

The Surah takes its name from the word al-muddaththir in the first verse. This also is only a name, not a title of its subject matter.

At a glance

Surah 35 of 114

Translation
Swedish
Recitation
Salaah Bukhaatir

Ask the AI about this Surah

Commentary

Tafsir

<h2>Name</h2><p>The Surah takes its name from the word <em>al-muddaththir</em> in the <a href="/74/1" rel="noopener noreferrer" target="_blank">first verse</a>. This also is only a name, not a title of its subject matter.</p><h2>Period of Revelation</h2><p>The <a href="/74/1-7" rel="noopener noreferrer" target="_blank">first seven verses</a> of this Surah belong to the earliest period at Makkah. Even according to some traditions which have been related in Bukhari, Muslim, Tirmidhi, Musnad Ahmad, etc., on the authority of Hadrat Jabir bin Abdullah, these are the very earliest verses of the Qur'an to be revealed to the Holy Prophet (upon whoa be peace). But the Muslim <em>Ummah</em> almost unanimously agreed that the earliest Revelation to the Holy Prophet (upon whom be peace) consisted of the <a href="/96/1-5" rel="noopener noreferrer" target="_blank">first five verses of Surah Al-Alaq(XCVI)</a>. However, what is established by authentic traditions is that after this first Revelation, no Revelation came down to the Holy Prophet (upon whom be peace) for quite some time. Then, when it was resumed, it started with theme verses of Surah Al- Muddaththir. Imam Zuhri has given the following details of it:</p><p>"Revelation to the Holy Prophet remained suspended for quite some time, and it was such a period of deep grief and distress for him that he started going early to the tops of the mountains to throw himself down from them. But whenever he stood on the edge of a peak, the Angel Gabriel would appear and tell him that he was Allah's Prophet. This would console him and restore to him full peace of mind." (Ibn Jarir).</p><p>After this Imam Zuhri relates the following tradition on the authority of Hadrat Jabir bin Abdullah:</p><p>"The Holy Messenger of Allah describing the period of <em>falrat al-wahi</em> (break in revelation) said: One day when I was passing on the way, I suddenly heard a call from heaven. I raised my head and saw that the same Angel who had visited me in the Cave of Hira was sitting on a throne between heaven and earth. This struck terror in my heart, and reaching home quickly, I said: 'Cover me up, cover me up'. So the people of the house covered me up with a quilt (or blanket). At that time Allah sent down the Revelation: <em>Ya ayyuhal-Muddaththiru..</em>. From then on revelation became intense and continuous." (Bukhari, Muslim Musnad Ahmad, Ibn Jarir).</p><p>The rest of the Surah (<a href="/74/8-56" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 8-56</a>) was revealed when the first Hajj season came after public preaching of Islam had begun in Makkah. This has been fully well described in the <em>Sirah</em> by Ibn Hisham and we shall cite it below.</p><h2>Theme and Subject Matter</h2><p>As has been explained above, the earliest Revelation to the Holy Prophet (upon whom be peace) consisted of the first five verses of Surah Al-Alaq, in which it had been Said: "Read (O Prophet), in the name of your Lord, Who created: created man from a clot of congealed blood. Read: and your Lord is Most Generous, Who taught knowledge by the pen, taught man what he did not know."</p><p>This was the first experience of Revelation met with suddenly by the Holy Prophet (upon whom be peace). in this message it was not told what great mission he had been entrusted with and what duties he had to perk form in future. He was only initiated into it and then left alone for a time so that the great strain this experience had caused should pass away and he should mentally become prepared to receive the Revelation and perform the prophetic mission in the future. After this intermission when Revelation Was resumed, the first seven verses of this Surah Were revealed:In these he Was for the first time commanded to arise and warn the people of the consequences of the way of life they were following and to proclaim the greatness of God in the world where others were being magnified without any right. Along with that he was given this instruction: The demand of the Unique mission that you have to perform, now is that your life should be pure in every respect and you should carry out the duty of reforming your people sincerely irrespective of any worldly gain. Then, in the last sentence, he was exhorted to endure with patience, for the sake of his Lord, all the hardships and troubles that he might have to face while performing his mission.</p><p>In the implementation of this Divine Command when the Holy Messenger of Allah began to preach Islam and recite the Qur'anic Surahs revealed successively, the people of Makkah felt alarmed, and it provoked a great storm of opposition and hostility. A few months passed in this state until the Hajj season approached. The people of Makkah feared that if Muhammad (upon whom be Allah's peace) started visiting the caravans of the pilgrims coming from all over Arabia at their halting places and reciting the spell binding and unique Revelations of the Qur'an in their assemblies on the occasion of Hajj, his message would reach every part of Arabia and influence countless people. Therefore, the Quraish chiefs held a conference and settled that they would start a propaganda campaign against the Holy Prophet (upon whom be peace) among the pilgrims as soon as they arrived.</p><p>After they had agreed on this, Walid bin al-Mughirah said to the assembled people: "If you said contradictory things about Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings), we all would lose our trust among the people. Therefore, let us agree upon one opinion, which we should all say without dispute.</p><p>Some people said that they would call Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) a soothsayer. Walid said: “No, by God, be is not a soothsayer. We have seen the soothsayers: what they murmur and what they utter has no remote resemblance with the Qur'an.”</p><p>Some other people said: “Then we say he is possessed.” Walid said: He is not a possessed one: we have seen mad and insane people; the way one talks disjointedly and behaves foolishly in that state is known to all: who would believe that what Muhammad (upon whom be peace) presented was the incoherent speech of a madman?”</p><p>The people said: “Then we say he is a poet.” Walid said: “No, he is not a poet, for we know poetry in all its forms, and what he presents conforms to no form of it.”</p><p>The people said: “Then he is a sorcerer.” Walid said: “He is no sorcerer either: we have seen sorcerers and we also know what methods they adopt for their sorcery. This also does not apply to Muhammad.”</p><p>Then he said: "Whichever of these things you said about Muhammad, it would be known to be a false accusation. By God, his speech is sweet, his root is deep and his branches are fruitful.” At this Abu Jahl urging on Walid said: “Your people will never be pleased with you unless you say something about Muhammad.” He said: “Let me think over it awhile.”</p><p>Then, after prolonged thought and consideration, he said: “The nearest thing to the truth is that you tell the Arabs that he is a sorcerer, who has brought a message by which he separates a man from his father; and from his brother, and from his wife and children, and from his family.” They all agreed on what Walid had proposed.</p><p>Then, according to a scheme the men of Quraish spread among the pilgrims in the Hajj season and they warned everyone they met of the sorcery of Muhammad (upon whom be peace) and of his stirring up divisions in the families by it." But the result was that by their this plan the Quraish chiefs themselves made the name of the Holy Messenger known throughout Arabia. (Ibn Hisham, pp. 288-289. That Walid had made this proposal on the insistence of Abu Jahl has been related by Ibn Jarir in his <em>Tafsir</em> on the authority of Ikrimah).</p><p>This same event has been reviewed and commented upon in the second section of this Surah. The sequence of its contents is as follows:</p><p>In <a href="/74/8-10" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 8-10</a> the deniers of Truth have been warned, saying: "You will see the evil result of what you are doing today on the Resurrection Day."</p><p>In <a href="/74/11-26" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 11-26</a>, without naming Walid bin al-Mughirah, it has been told how Allah had blessed him and how inimical he proved to be to true Faith. In this connection, his mental conflict has been portrayed, telling that, on the one hand, he was fully convinced of the truth of Muhammad (upon whom be Allah's peace and blessings) and the Qur'an, but, on the other, he did not want to risk his leadership and position among his people. Therefore, not only he did not believe himself but after a long-drawn-out conflict with his conscience he also came out with the proposal that in order to restrain the people from believing the Qur'an should be branded as magic. After exposing his evil nature, it has been said: "Notwithstanding such evil inclinations and misdeeds, this person desires that he should be further blessed, whereas he has now become worthy of Hell, and never of further blessings."</p><p>In <a href="/74/27-48" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 27-48</a>, the dreadfulness of Hell has been depicted and it has been explained as to people of what character and morals really deserve it.</p><p>In <a href="/74/49-53" rel="noopener noreferrer" target="_blank">vv. 49-53</a>, the root cause of the disbelievers' aversion has been pointed out, saying: "Since they are fearless of the Hereafter, and look upon this worldly life as an end in itself, they flee from the Qur'an as though they were wild asses fleeing away from the lion: therefore, they propose unreasonable conditions for believing, whereas even if each and every condition of theirs was fulfilled, they could not advance even an inch on the way of Faith with their denial of the Hereafter."</p><p>In conclusion, it has been explicitly stated: Allah does not stand in need of anybody's faith that He may fulfill his conditions. The Qur'an is an admonition that has been presented before the people openly; now whoever wills may accept it. Allah has a right that the people should fear His disobedience and He alone has the power to forgive the one who adopts piety and an attitude of God consciousness even though one may have committed many acts of disobedience in the past.</p>

Verse by verse

Surah Fatir · Himlarnas Och Jordens Skapare

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ

  1. Ayah 1

    بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ الْحَمْدُ لِلَّهِ فَاطِرِ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ جَاعِلِ الْمَلَائِكَةِ رُسُلًا أُولِي أَجْنِحَةٍ مَّثْنَىٰ وَثُلَاثَ وَرُبَاعَ ۚ يَزِيدُ فِي الْخَلْقِ مَا يَشَاءُ ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

    GUD SKE lov och pris, himlarnas och jordens Skapare, som sänder änglarna som Sina budbärare, försedda med två eller tre eller fyra vingpar. Han fogar till Sin skapelse vad Han vill - Gud har allt i Sin makt.

  2. Ayah 2

    مَّا يَفْتَحِ اللَّهُ لِلنَّاسِ مِن رَّحْمَةٍ فَلَا مُمْسِكَ لَهَا ۖ وَمَا يُمْسِكْ فَلَا مُرْسِلَ لَهُ مِن بَعْدِهِ ۚ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

    Vad Han vill skänka människorna av Sin nåd kan ingen undanhålla dem; och vad Han håller tillbaka, kan ingen låta flöda i Hans ställe. Han är den Allsmäktige, den Vise.

  3. Ayah 3

    يَا أَيُّهَا النَّاسُ اذْكُرُوا نِعْمَتَ اللَّهِ عَلَيْكُمْ ۚ هَلْ مِنْ خَالِقٍ غَيْرُ اللَّهِ يَرْزُقُكُم مِّنَ السَّمَاءِ وَالْأَرْضِ ۚ لَا إِلَـٰهَ إِلَّا هُوَ ۖ فَأَنَّىٰ تُؤْفَكُونَ

    Människor! Minns Guds välgärningar mot er! Finns det en annan skapare än Gud, som förser er [med det] i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen gud utom Han; hur förvirrade är inte era begrepp!

  4. Ayah 4

    وَإِن يُكَذِّبُوكَ فَقَدْ كُذِّبَتْ رُسُلٌ مِّن قَبْلِكَ ۚ وَإِلَى اللَّهِ تُرْجَعُ الْأُمُورُ

    Om de kallar dig lögnare, [minns, Muhammad, att] andra sändebud före dig har beskyllts för lögn; allt går [sist och slutligen] tillbaka till Gud.

  5. Ayah 5

    يَا أَيُّهَا النَّاسُ إِنَّ وَعْدَ اللَّهِ حَقٌّ ۖ فَلَا تَغُرَّنَّكُمُ الْحَيَاةُ الدُّنْيَا ۖ وَلَا يَغُرَّنَّكُم بِاللَّهِ الْغَرُورُ

    MÄNNISKOR! Guds löfte är sanning. Låt er då inte förledas av jordelivets [lockelser] och låt inte Djävulen föra er bakom ljuset vad Guds [dom] beträffar.

  6. Ayah 6

    إِنَّ الشَّيْطَانَ لَكُمْ عَدُوٌّ فَاتَّخِذُوهُ عَدُوًّا ۚ إِنَّمَا يَدْعُو حِزْبَهُ لِيَكُونُوا مِنْ أَصْحَابِ السَّعِيرِ

    Djävulen är er fiende; behandla honom därför som en fiende! När han kallar sina anhängare är det hans enda avsikt att [förmå dem att slå in på] vägen som leder rätt in i den flammande Elden.

  7. Ayah 7

    الَّذِينَ كَفَرُوا لَهُمْ عَذَابٌ شَدِيدٌ ۖ وَالَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ لَهُم مَّغْفِرَةٌ وَأَجْرٌ كَبِيرٌ

    Hårda straff väntar dem som förnekar sanningen, men förlåtelse och en riklig belöning väntar dem som tror och lever ett rättskaffens liv.

  8. Ayah 8

    أَفَمَن زُيِّنَ لَهُ سُوءُ عَمَلِهِ فَرَآهُ حَسَنًا ۖ فَإِنَّ اللَّهَ يُضِلُّ مَن يَشَاءُ وَيَهْدِي مَن يَشَاءُ ۖ فَلَا تَذْهَبْ نَفْسُكَ عَلَيْهِمْ حَسَرَاتٍ ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ بِمَا يَصْنَعُونَ

    Kan den vars onda handlingar utmålats för honom i ljusa färger, så att han tror att han handlar rätt, [jämföras med den som följer trons väg]? Nej - Gud låter den gå vilse som vill [gå vilse], och Han vägleder den som söker [vägledning]. Sörj därför inte [Muhammad] över dem [som vägrar att anta tron]; Gud vet vad de företar sig.

  9. Ayah 9

    وَاللَّهُ الَّذِي أَرْسَلَ الرِّيَاحَ فَتُثِيرُ سَحَابًا فَسُقْنَاهُ إِلَىٰ بَلَدٍ مَّيِّتٍ فَأَحْيَيْنَا بِهِ الْأَرْضَ بَعْدَ مَوْتِهَا ۚ كَذَٰلِكَ النُّشُورُ

    DET ÄR Gud som sänder ut vindarna och driver samman molnen och låter dessa komma in över dött land för att med dess [vatten] ge nytt liv åt den döda jorden. Så skall också Uppståndelsen ske.

  10. Ayah 10

    مَن كَانَ يُرِيدُ الْعِزَّةَ فَلِلَّهِ الْعِزَّةُ جَمِيعًا ۚ إِلَيْهِ يَصْعَدُ الْكَلِمُ الطَّيِّبُ وَالْعَمَلُ الصَّالِحُ يَرْفَعُهُ ۚ وَالَّذِينَ يَمْكُرُونَ السَّيِّئَاتِ لَهُمْ عَذَابٌ شَدِيدٌ ۖ وَمَكْرُ أُولَـٰئِكَ هُوَ يَبُورُ

    Den som står efter [jordisk] makt och ära [skall veta att] all ära tillhör Gud. De goda orden stiger upp till Honom och Han förhöjer [värdet av] varje god handling. Men de som i tysthet smider onda planer har ett strängt straff att vänta och deras planer skall slå fel.

  11. Ayah 11

    وَاللَّهُ خَلَقَكُم مِّن تُرَابٍ ثُمَّ مِن نُّطْفَةٍ ثُمَّ جَعَلَكُمْ أَزْوَاجًا ۚ وَمَا تَحْمِلُ مِنْ أُنثَىٰ وَلَا تَضَعُ إِلَّا بِعِلْمِهِ ۚ وَمَا يُعَمَّرُ مِن مُّعَمَّرٍ وَلَا يُنقَصُ مِنْ عُمُرِهِ إِلَّا فِي كِتَابٍ ۚ إِنَّ ذَٰلِكَ عَلَى اللَّهِ يَسِيرٌ

    Gud har skapat er av jord; därefter [skapar Han er] av en droppe säd och därefter formar Han er till man eller kvinna. Och ingen varelse av honkön blir havande, inte heller föder hon utan Hans vetskap. Och ingen, som uppnår hög ålder, har fått sitt liv förlängt, och ingen har fått dö i unga år utan att dessa beslut [har förts in] i [Guds öppna] bok. Detta är lätt för Gud.

  12. Ayah 12

    وَمَا يَسْتَوِي الْبَحْرَانِ هَـٰذَا عَذْبٌ فُرَاتٌ سَائِغٌ شَرَابُهُ وَهَـٰذَا مِلْحٌ أُجَاجٌ ۖ وَمِن كُلٍّ تَأْكُلُونَ لَحْمًا طَرِيًّا وَتَسْتَخْرِجُونَ حِلْيَةً تَلْبَسُونَهَا ۖ وَتَرَى الْفُلْكَ فِيهِ مَوَاخِرَ لِتَبْتَغُوا مِن فَضْلِهِ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

    De två stora vattenmassorna [på jorden] är inte lika: den enas [vatten] är sött, det släcker törsten och är angenämt att dricka, medan den andras är salt och bittert; men ni kan i båda [fånga fisk], vars färska kött ni äter, och ni kan ur båda hämta ting som ni pryder er med. Och på båda ser ni skeppen som plöjer vågorna, så att ni [med dem] kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske tackar ni [Honom].

  13. Ayah 13

    يُولِجُ اللَّيْلَ فِي النَّهَارِ وَيُولِجُ النَّهَارَ فِي اللَّيْلِ وَسَخَّرَ الشَّمْسَ وَالْقَمَرَ كُلٌّ يَجْرِي لِأَجَلٍ مُّسَمًّى ۚ ذَٰلِكُمُ اللَّهُ رَبُّكُمْ لَهُ الْمُلْكُ ۚ وَالَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِهِ مَا يَمْلِكُونَ مِن قِطْمِيرٍ

    Han låter natten glida in i dagen och Han låter dagen glida in i natten. Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]: var och en löper sitt [kretslopp] till en fastställd tidpunkt. Detta är Gud, er Herre! Makten och herraväldet är Hans, och de som ni dyrkar vid sidan av Honom har ingen makt ens över dadelkärnans fina skal!

  14. Ayah 14

    إِن تَدْعُوهُمْ لَا يَسْمَعُوا دُعَاءَكُمْ وَلَوْ سَمِعُوا مَا اسْتَجَابُوا لَكُمْ ۖ وَيَوْمَ الْقِيَامَةِ يَكْفُرُونَ بِشِرْكِكُمْ ۚ وَلَا يُنَبِّئُكَ مِثْلُ خَبِيرٍ

    Om ni ber till dem hör de inte er bön, och om de hörde den skulle de inte svara er. Och på Uppståndelsens dag skall de förneka att de haft något samröre med er. Och ingen kan låta dig veta [sanningen] så som En som är underrättad om allt.

  15. Ayah 15

    يَا أَيُّهَا النَّاسُ أَنتُمُ الْفُقَرَاءُ إِلَى اللَّهِ ۖ وَاللَّهُ هُوَ الْغَنِيُّ الْحَمِيدُ

    Människor! Inför Gud är ni de fattiga och Gud är den Rike som är Sig själv nog, Den som allt lov och pris tillkommer.

  16. Ayah 16

    إِن يَشَأْ يُذْهِبْكُمْ وَيَأْتِ بِخَلْقٍ جَدِيدٍ

    Om Han så vill, skall Han låta er gå under och sätta ett nytt släkte [i ert ställe];

  17. Ayah 17

    وَمَا ذَٰلِكَ عَلَى اللَّهِ بِعَزِيزٍ

    för Gud finns ingen svårighet.

  18. Ayah 18

    وَلَا تَزِرُ وَازِرَةٌ وِزْرَ أُخْرَىٰ ۚ وَإِن تَدْعُ مُثْقَلَةٌ إِلَىٰ حِمْلِهَا لَا يُحْمَلْ مِنْهُ شَيْءٌ وَلَوْ كَانَ ذَا قُرْبَىٰ ۗ إِنَّمَا تُنذِرُ الَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُم بِالْغَيْبِ وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ ۚ وَمَن تَزَكَّىٰ فَإِنَّمَا يَتَزَكَّىٰ لِنَفْسِهِ ۚ وَإِلَى اللَّهِ الْمَصِيرُ

    PÅ INGEN bärare av bördor skall läggas en annans börda; och om den som bär en tung börda ropar på hjälp att bära den, skall ingen del av [denna börda] lyftas från hans [rygg], även om den [han ropar till] är en av hans närmaste. Du kan inte varna andra än dem som fruktar sin Herre trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som förrättar bönen. Och den som vill rena sin [själ] är den ende som har gott av det. Gud är färdens mål.

  19. Ayah 19

    وَمَا يَسْتَوِي الْأَعْمَىٰ وَالْبَصِيرُ

    Och den blinde kan inte jämställas med den seende,

  20. Ayah 20

    وَلَا الظُّلُمَاتُ وَلَا النُّورُ

    inte heller mörker med ljus

  21. Ayah 21

    وَلَا الظِّلُّ وَلَا الْحَرُورُ

    eller skugga med brännande hetta.

  22. Ayah 22

    وَمَا يَسْتَوِي الْأَحْيَاءُ وَلَا الْأَمْوَاتُ ۚ إِنَّ اللَّهَ يُسْمِعُ مَن يَشَاءُ ۖ وَمَا أَنتَ بِمُسْمِعٍ مَّن فِي الْقُبُورِ

    Och de levande kan inte jämställas med de döda. [Muhammad!] Gud förmår den Han vill att lyssna, men du kan inte förmå dem att lyssna som är [andligen döda och] begravda;

  23. Ayah 23

    إِنْ أَنتَ إِلَّا نَذِيرٌ

    du är bara en varnare.

  24. Ayah 24

    إِنَّا أَرْسَلْنَاكَ بِالْحَقِّ بَشِيرًا وَنَذِيرًا ۚ وَإِن مِّنْ أُمَّةٍ إِلَّا خَلَا فِيهَا نَذِيرٌ

    Vi har sänt dig med sanningen, som förkunnare av ett glatt budskap om hopp och som varnare; inget folk har blivit utan en varnare som levde och dog ibland dem.

  25. Ayah 25

    وَإِن يُكَذِّبُوكَ فَقَدْ كَذَّبَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ جَاءَتْهُمْ رُسُلُهُم بِالْبَيِّنَاتِ وَبِالزُّبُرِ وَبِالْكِتَابِ الْمُنِيرِ

    Om de kallar dig lögnare, [minns då att] andra som var deras föregångare och till vilka sändebuden kom med klara vittnesbörd och med nedtecknad visdom och uppenbarelser fyllda av [Guds] ljus, också beskyllde [dem] för lögn.

  26. Ayah 26

    ثُمَّ أَخَذْتُ الَّذِينَ كَفَرُوا ۖ فَكَيْفَ كَانَ نَكِيرِ

    Till sist straffade Jag dem som framhärdade i att förneka sanningen och Min dom var hård!

  27. Ayah 27

    أَلَمْ تَرَ أَنَّ اللَّهَ أَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً فَأَخْرَجْنَا بِهِ ثَمَرَاتٍ مُّخْتَلِفًا أَلْوَانُهَا ۚ وَمِنَ الْجِبَالِ جُدَدٌ بِيضٌ وَحُمْرٌ مُّخْتَلِفٌ أَلْوَانُهَا وَغَرَابِيبُ سُودٌ

    SER DU inte att Gud låter regn strömma från skyn och att Vi därmed låter frukter av alla slag och färger mogna och att i bergen [syns] strimmor av vitt och rött i olika skiftningar och intensivt svarta [fläckar]

  28. Ayah 28

    وَمِنَ النَّاسِ وَالدَّوَابِّ وَالْأَنْعَامِ مُخْتَلِفٌ أَلْوَانُهُ كَذَٰلِكَ ۗ إِنَّمَا يَخْشَى اللَّهَ مِنْ عِبَادِهِ الْعُلَمَاءُ ۗ إِنَّ اللَّهَ عَزِيزٌ غَفُورٌ

    Så växlar även färgen hos människorna och hos vilda djur och boskap. Ingen av Hans tjänare utom de som har [en djup inre] kunskap fruktar Gud [så som Han bör fruktas]. Han är allsmäktig men alltid beredd att förlåta.

  29. Ayah 29

    إِنَّ الَّذِينَ يَتْلُونَ كِتَابَ اللَّهِ وَأَقَامُوا الصَّلَاةَ وَأَنفَقُوا مِمَّا رَزَقْنَاهُمْ سِرًّا وَعَلَانِيَةً يَرْجُونَ تِجَارَةً لَّن تَبُورَ

    De som [flitigt] läser vad Gud har uppenbarat och förrättar bönen och ger [åt andra] av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning - när ingen ser det eller öppet - kan hoppas på en vinst av bestående värde.

  30. Ayah 30

    لِيُوَفِّيَهُمْ أُجُورَهُمْ وَيَزِيدَهُم مِّن فَضْلِهِ ۚ إِنَّهُ غَفُورٌ شَكُورٌ

    Gud skall ge dem full lön och i Sin godhet ge dem mer. Han förlåter mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.

  31. Ayah 31

    وَالَّذِي أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ مِنَ الْكِتَابِ هُوَ الْحَقُّ مُصَدِّقًا لِّمَا بَيْنَ يَدَيْهِ ۗ إِنَّ اللَّهَ بِعِبَادِهِ لَخَبِيرٌ بَصِيرٌ

    Vad Vi har uppenbarat för dig är sanningen, som bekräftar det som ännu består [av äldre tiders uppenbarelser]. Gud är väl underrättad om Sina tjänares [behov] och Han förlorar dem inte ur sikte.

  32. Ayah 32

    ثُمَّ أَوْرَثْنَا الْكِتَابَ الَّذِينَ اصْطَفَيْنَا مِنْ عِبَادِنَا ۖ فَمِنْهُمْ ظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ وَمِنْهُم مُّقْتَصِدٌ وَمِنْهُمْ سَابِقٌ بِالْخَيْرَاتِ بِإِذْنِ اللَّهِ ۚ ذَٰلِكَ هُوَ الْفَضْلُ الْكَبِيرُ

    Och Vi lämnar denna gudomliga Skrift i arv till dem Vi utser av Våra tjänare. Bland dem finns den som [syndar och] begår orätt mot sig själv, den som [i sitt handlande] går en medelväg, och den som med Guds hjälp överträffar de andra i att göra gott. Detta [arv] är en stor nåd [från Gud].

  33. Ayah 33

    جَنَّاتُ عَدْنٍ يَدْخُلُونَهَا يُحَلَّوْنَ فِيهَا مِنْ أَسَاوِرَ مِن ذَهَبٍ وَلُؤْلُؤًا ۖ وَلِبَاسُهُمْ فِيهَا حَرِيرٌ

    De skall få stiga in i Edens lustgårdar och där skall de smyckas med armband av guld och pärlor och klä sig i dräkter av siden,

  34. Ayah 34

    وَقَالُوا الْحَمْدُ لِلَّهِ الَّذِي أَذْهَبَ عَنَّا الْحَزَنَ ۖ إِنَّ رَبَّنَا لَغَفُورٌ شَكُورٌ

    och de skall säga: "Vi lovar och prisar Gud som har befriat oss från all sorg! Helt visst förlåter Vår Herre mycket och Han erkänner [Sina tjänares] förtjänster.

  35. Ayah 35

    الَّذِي أَحَلَّنَا دَارَ الْمُقَامَةِ مِن فَضْلِهِ لَا يَمَسُّنَا فِيهَا نَصَبٌ وَلَا يَمَسُّنَا فِيهَا لُغُوبٌ

    I Sin nåd har Han anvisat oss denna eviga boning, där vi aldrig skall känna trötthet eller leda!"

  36. Ayah 36

    وَالَّذِينَ كَفَرُوا لَهُمْ نَارُ جَهَنَّمَ لَا يُقْضَىٰ عَلَيْهِمْ فَيَمُوتُوا وَلَا يُخَفَّفُ عَنْهُم مِّنْ عَذَابِهَا ۚ كَذَٰلِكَ نَجْزِي كُلَّ كَفُورٍ

    Men de som framhärdar i sin förnekelse har att se fram mot helvetets eld; döden skall inte befria dem och deras lidande skall inte lindras. Så lönar Vi varje trotsig förnekare!

  37. Ayah 37

    وَهُمْ يَصْطَرِخُونَ فِيهَا رَبَّنَا أَخْرِجْنَا نَعْمَلْ صَالِحًا غَيْرَ الَّذِي كُنَّا نَعْمَلُ ۚ أَوَلَمْ نُعَمِّرْكُم مَّا يَتَذَكَّرُ فِيهِ مَن تَذَكَّرَ وَجَاءَكُمُ النَّذِيرُ ۖ فَذُوقُوا فَمَا لِلظَّالِمِينَ مِن نَّصِيرٍ

    Därifrån skall deras klagorop höras: "Herre, låt oss komma bort härifrån! Vi skall göra det rätta och inte handla som vi handlade [förr]!" [Men Gud skall svara:] "Gjorde Vi inte ert liv tillräckligt långt för att den som så ville skulle ha tid till eftertanke? Och varnaren kom [också] till er! Pröva nu på [ert straff]! Det finns ingen hjälpare för de orättfärdiga!

  38. Ayah 38

    إِنَّ اللَّهَ عَالِمُ غَيْبِ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ إِنَّهُ عَلِيمٌ بِذَاتِ الصُّدُورِ

    GUD KÄNNER himlarnas och jordens dolda verklighet; och Han vet vad som rör sig i människans innersta.

  39. Ayah 39

    هُوَ الَّذِي جَعَلَكُمْ خَلَائِفَ فِي الْأَرْضِ ۚ فَمَن كَفَرَ فَعَلَيْهِ كُفْرُهُ ۖ وَلَا يَزِيدُ الْكَافِرِينَ كُفْرُهُمْ عِندَ رَبِّهِمْ إِلَّا مَقْتًا ۖ وَلَا يَزِيدُ الْكَافِرِينَ كُفْرُهُمْ إِلَّا خَسَارًا

    Det är Han som har låtit er ta jorden i besittning och därför faller förnekarens förnekelse tillbaka på honom själv; och förnekarnas ihärdiga förnekande fördjupar bara Guds avsky för dem och ökar deras förlust.

  40. Ayah 40

    قُلْ أَرَأَيْتُمْ شُرَكَاءَكُمُ الَّذِينَ تَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ أَرُونِي مَاذَا خَلَقُوا مِنَ الْأَرْضِ أَمْ لَهُمْ شِرْكٌ فِي السَّمَاوَاتِ أَمْ آتَيْنَاهُمْ كِتَابًا فَهُمْ عَلَىٰ بَيِّنَتٍ مِّنْهُ ۚ بَلْ إِن يَعِدُ الظَّالِمُونَ بَعْضُهُم بَعْضًا إِلَّا غُرُورًا

    Säg: "Har ni tänkt över [vad de är] dessa medhjälpare som ni [sätter vid Guds sida och] tillber i Hans ställe? Visa mig vad de har skapat på jorden. Eller har de kanske deltagit i himlarnas [skapelse]?" Eller [menar de att] Vi har gett dem en Skrift som innehåller bevis som de stöder sig på? Nej, de orättfärdiga invaggar bara varandra i falska förhoppningar.

  41. Ayah 41

    إِنَّ اللَّهَ يُمْسِكُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ أَن تَزُولَا ۚ وَلَئِن زَالَتَا إِنْ أَمْسَكَهُمَا مِنْ أَحَدٍ مِّن بَعْدِهِ ۚ إِنَّهُ كَانَ حَلِيمًا غَفُورًا

    Det är Gud som håller uppe himlarna och jorden så att de inte avviker [från sina banor]; och skulle de avvika kan ingen i Hans ställe hålla dem kvar. Och Gud överser [med människans fel och brister] och förlåter ständigt.

  42. Ayah 42

    وَأَقْسَمُوا بِاللَّهِ جَهْدَ أَيْمَانِهِمْ لَئِن جَاءَهُمْ نَذِيرٌ لَّيَكُونُنَّ أَهْدَىٰ مِنْ إِحْدَى الْأُمَمِ ۖ فَلَمَّا جَاءَهُمْ نَذِيرٌ مَّا زَادَهُمْ إِلَّا نُفُورًا

    De svor ju vid Gud sina högtidligaste eder att om en varnare kom till dem, skulle de följa hans vägledning bättre än något av de samfund [som varnades i äldre tid]. Men när nu en varnare har kommit till dem, visar de allt större motvilja mot honom;

  43. Ayah 43

    اسْتِكْبَارًا فِي الْأَرْضِ وَمَكْرَ السَّيِّئِ ۚ وَلَا يَحِيقُ الْمَكْرُ السَّيِّئُ إِلَّا بِأَهْلِهِ ۚ فَهَلْ يَنظُرُونَ إِلَّا سُنَّتَ الْأَوَّلِينَ ۚ فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا ۖ وَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَحْوِيلًا

    de är för högmodiga [för att lyssna till honom] och i stället tänker de ut bedrägliga argument [att sätta emot Våra budskap]. Dessa bedrägliga argument skadar inga andra än upphovsmännen själva; men hade de väntat sig att Gud inte skulle ge dem samma behandling som deras föregångare? Du kommer inte att uppleva att Gud slår in på nya vägar, och du kommer att se hur Gud står fast vid Sin väg.

  44. Ayah 44

    أَوَلَمْ يَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَيَنظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ وَكَانُوا أَشَدَّ مِنْهُمْ قُوَّةً ۚ وَمَا كَانَ اللَّهُ لِيُعْجِزَهُ مِن شَيْءٍ فِي السَّمَاوَاتِ وَلَا فِي الْأَرْضِ ۚ إِنَّهُ كَانَ عَلِيمًا قَدِيرًا

    Har de aldrig begett sig ut i världen och sett [spåren som visar] hur slutet blev för dem som levde före deras tid [och som förnekade sanningen]? - Ändå var de mäktigare än dessa [senare tiders förnekare]. Ingen, vare sig i himlarna eller på jorden, kan sätta sig emot Guds [vilja]. Han vet allt och har allt i Sin makt.

  45. Ayah 45

    وَلَوْ يُؤَاخِذُ اللَّهُ النَّاسَ بِمَا كَسَبُوا مَا تَرَكَ عَلَىٰ ظَهْرِهَا مِن دَابَّةٍ وَلَـٰكِن يُؤَخِّرُهُمْ إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى ۖ فَإِذَا جَاءَ أَجَلُهُمْ فَإِنَّ اللَّهَ كَانَ بِعِبَادِهِ بَصِيرًا

    Om Gud [med en gång] skulle straffa människorna så som de förtjänar, skulle Han inte lämna en enda levande varelse kvar på [jorden]; men Han ger dem uppskov till en [av Honom] fastställd tidpunkt. Och när denna frist har löpt ut [skall de få erfara att] Gud inte förlorar någon av Sina tjänare ur sikte.

About the Quran

The Quran

The Quran is the holy scripture of Islam. Muslims believe that it is the literal word of Allah (سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى), revealed to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم) over a period of 23 years. The Quran is composed of 114 Surahs (chapters) and contains 6,236 Ayat (verses). Muslim beliefs and practices are based on the Quran and the Sunnah, the teachings and example of the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم).

The Kaaba in Mecca
A mosque in South America

Meccan Surahs

The Meccan Surahs are the earliest revelations sent down to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم). They were revealed in Mecca, hence their name. These revelations form the foundation of the Islamic faith and contain guidance for Muslims on how to live their lives. The Meccan Surahs are also notable for their poetic beauty and lyrical prose.

Medinan Surahs

The Medinan Surahs are the later Surahs that, according to Islamic tradition, were revealed in Medina after the Prophet Muhammad's (صلى الله عليه وسلم) hijra from Mecca. They were revealed by Allah (سبحانه و تعالى) when the Muslim community was larger and more developed, as opposed to their minority position in Mecca.

Stay connected

Receive regular updates

New features, translations and reminders from AskTheQuran, straight to your inbox.

We use Mailchimp to send updates. You can unsubscribe at any time. See our privacy policy.

We may receive a commission if you click on a link and buy a product, service or similar, at no extra cost to you. Details are in the disclosure policy.