Menu

Surah Al-Anbya

Profeterna

Chapter 21 of 114

Vacker koranrecitation

Surah Al-Anbya

Recited by Salaah Bukhaatir

Overview

About this Surah

In verse 10 of this Surah it has been enjoined that the women who emigrate to dar al-Islam (the Islamic State) and claim to be Muslims, should be examined hence the title Al-Mumtahinah. The word is pronounced both as mumtahinah and as mumtahanah, the meaning according to the first pronunciation being 'the Surah which examines', and according to the second, 'the woman who is examined.'

At a glance

Surah 21 of 114

Translation
Swedish
Recitation
Salaah Bukhaatir

Ask the AI about this Surah

Commentary

Tafsir

<h2>Name</h2>
<p>In verse 10 of this Surah it has been enjoined that the women who emigrate to <em>dar al-Islam</em> (the Islamic State) and claim to be Muslims, should be examined hence the title <em>Al-Mumtahinah</em>. The word is pronounced both as <em>mumtahinah</em> and as <em>mumtahanah</em>, the meaning according to the first pronunciation being "the Surah which examines", and according to the second, "the woman who is examined."</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The Surah deals with two incidents, the time of the occurrence of which is well known historically. The first relates to Hadrat Hatib bin Abz Balta'a, who, a little before the conquest of Makkah, had sent a secret letter to the Quraish chiefs informing them of the Holy Prophet's intention to attack them. The second relates to the Muslim women, who had started emigrating from Makkah to Madinah, after the conclusion of the Truce of Hudaibiyah, and the problem arose whether they also were to be returned to the disbelievers, like the Muslim men, according to the conditions of the Truce. The mention of these two things absolutely determines that this Surah came down during the interval between the Truce of Hudaibiyah and the Conquest of Makkah. Besides, there is a third thing also that has been mentioned at the end of the Surah to the effect; What should the Holy Prophet (upon whom be Allah's peace) make the women to pledge when they come to take the oath of allegiance before him as
believers?About this part also the guess is that this too was sent down some time before the conquest of Makkah, for after this conquest a large number of the Quraish women, like their men, were going to enter Islam simultaneously and had to be administered the oath of allegiance collectively.</p>
<h2>Theme and Topics</h2>
<p>This Surah has three parts;</p>
<p>The first part consists of <a href=/60/1-9>vv. 1-9</a>, and the concluding <a href=/60/13>verse 13</a> also relates to it. In this strong exception has been taken to the act of Hadrat Hatib bin Abi Balta'a in that he had tried to inform the enemy of a very important war secret of the Holy Prophet (upon whom be Allah's peace) only for the sake of safe guarding his family. This would have caused great bloodshed at the conquest of Makkah had it not been made ineffective in time. It would have cost the Muslims many precious lives; many of the Quraish would have been killed, who were to render great services to Islam afterward; the gains which were to accrue from conquering Makkah peacefully would have been lost, and all these serious losses would have resulted only because one of the Muslims had wanted to safeguard his family from the dangers of war. Administering a severe warning at this blunder Allah has taught the believers the lesson that no believer should, under any circumstances and for any motive, have relations
of love and friendship with the disbelievers, who are actively hostile to Islam, and a believer should refrain from everything which might be helpful to them in the conflict between Islam and disbelief. However, there is no harm in dealing kindly and justly with those disbelievers, who may not be practically engaged in hostile activities against Islam and persecution of the Muslims.</p>
<p>The second part consists of <a href=/60/10-11>vv. 10-11</a>. In this a social problem has been settled, which was agitating the minds at that time. There were many Muslim women in Makkah, whose husbands were pagans, but they were emigrating and reaching Madinah somehow. Likewise, there were many Muslim men in Madinah, whose wives were pagans and had been left behind in Makkah. The question arose whether the marriage bond between them continued to be valid or not. Allah settled this problem for ever, saying that the pagan husband is not lawful for the Muslim women, nor the pagan wife lawful for the Muslim husband. This decision leads to very important legal consequences, which we shall explain in our notes below.</p>
<p>The third section consists of <a href=/60/12>verse 12</a>, in which the Holy Prophet (upon whom be Allah's peace) has been instructed to ask the women who accept Islam to pledge that they would refrain from the major evils that were prevalent among the womenfolk of the pre-Islamic Arab society, and to promise that they would henceforth follow the ways of goodness which the Messenger of Allah may enjoin.</p>

Verse by verse

Surah Al-Anbya · Profeterna

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ

  1. Ayah 1

    بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ اقْتَرَبَ لِلنَّاسِ حِسَابُهُمْ وَهُمْ فِي غَفْلَةٍ مُّعْرِضُونَ

    RÄKENSKAPENS stund kommer allt närmare människorna, men de vänder sig likgiltigt bort [om frågan förs på tal].

  2. Ayah 2

    مَا يَأْتِيهِم مِّن ذِكْرٍ مِّن رَّبِّهِم مُّحْدَثٍ إِلَّا اسْتَمَعُوهُ وَهُمْ يَلْعَبُونَ

    När en ny påminnelse från deras Herre når dem lyssnar de [förstrött], utan att överge sina tidsfördriv

  3. Ayah 3

    لَاهِيَةً قُلُوبُهُمْ ۗ وَأَسَرُّوا النَّجْوَى الَّذِينَ ظَلَمُوا هَلْ هَـٰذَا إِلَّا بَشَرٌ مِّثْلُكُمْ ۖ أَفَتَأْتُونَ السِّحْرَ وَأَنتُمْ تُبْصِرُونَ

    och medan deras sinnen är upptagna av andra tankar. De [som sätter gudar vid Guds sida] håller sina hemliga överläggningar [och frågar varandra:] "Är denne [Muhammad] något mera än en dödlig människa som vi? Skall vi då, vi som är klarsynta, gå med på [att lyssna till] hans [vältalighet som bländar och förhäxar som] trolldom?"

  4. Ayah 4

    قَالَ رَبِّي يَعْلَمُ الْقَوْلَ فِي السَّمَاءِ وَالْأَرْضِ ۖ وَهُوَ السَّمِيعُ الْعَلِيمُ

    Säg: "Min Herre vet allt som sägs i himlen och på jorden; Han är Den som hör allt, vet allt."

  5. Ayah 5

    بَلْ قَالُوا أَضْغَاثُ أَحْلَامٍ بَلِ افْتَرَاهُ بَلْ هُوَ شَاعِرٌ فَلْيَأْتِنَا بِآيَةٍ كَمَا أُرْسِلَ الْأَوَّلُونَ

    Och de går så långt att de säger: ["Detta är bara] ett virrvarr av drömmar" [eller] "nej, han har [själv] hittat på alltsammans" [eller] "nej, han är ju poet". - "Låt honom nu visa oss ett tecken liksom de tidigare [profeterna] sändes [med tecken]!".

  6. Ayah 6

    مَا آمَنَتْ قَبْلَهُم مِّن قَرْيَةٍ أَهْلَكْنَاهَا ۖ أَفَهُمْ يُؤْمِنُونَ

    Inget av de folk i äldre tid som Vi lät gå under trodde [sina profeter]. Skall då dessa [sentida efterföljare] vara lättare att övertyga?

  7. Ayah 7

    وَمَا أَرْسَلْنَا قَبْلَكَ إِلَّا رِجَالًا نُّوحِي إِلَيْهِمْ ۖ فَاسْأَلُوا أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لَا تَعْلَمُونَ

    De som Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. Fråga då dem som går efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det.

  8. Ayah 8

    وَمَا جَعَلْنَاهُمْ جَسَدًا لَّا يَأْكُلُونَ الطَّعَامَ وَمَا كَانُوا خَالِدِينَ

    Inte heller gav Vi dem kroppar som inte behövde föda och de var inte odödliga.

  9. Ayah 9

    ثُمَّ صَدَقْنَاهُمُ الْوَعْدَ فَأَنجَيْنَاهُمْ وَمَن نَّشَاءُ وَأَهْلَكْنَا الْمُسْرِفِينَ

    Till sist uppfyllde Vi Vårt löfte och räddade dem och de [andra] som Vi ville [rädda], och dem som hade förslösat sina själar lät Vi gå under.

  10. Ayah 10

    لَقَدْ أَنزَلْنَا إِلَيْكُمْ كِتَابًا فِيهِ ذِكْرُكُمْ ۖ أَفَلَا تَعْقِلُونَ

    [ARABER!] Vi har nu uppenbarat för er en Skrift varigenom ert namn skall ihågkommas och hållas i ära; vill ni då inte använda ert förstånd

  11. Ayah 11

    وَكَمْ قَصَمْنَا مِن قَرْيَةٍ كَانَتْ ظَالِمَةً وَأَنشَأْنَا بَعْدَهَا قَوْمًا آخَرِينَ

    Hur många folk har Vi inte låtit gå under på grund av den myckna orätt som de begick, och efter dem har Vi låtit nya släkten stiga fram!

  12. Ayah 12

    فَلَمَّا أَحَسُّوا بَأْسَنَا إِذَا هُم مِّنْهَا يَرْكُضُونَ

    När de fick känning av Vårt stränga [straff] ville de fly undan på snabbaste sätt,

  13. Ayah 13

    لَا تَرْكُضُوا وَارْجِعُوا إِلَىٰ مَا أُتْرِفْتُمْ فِيهِ وَمَسَاكِنِكُمْ لَعَلَّكُمْ تُسْأَلُونَ

    [men en röst hejdade dem:] "Fly inte! Återvänd till ert ombonade liv i bekvämlighet och överflöd och till era hem; kanske får ni några frågor [som ni måste svara på]."

  14. Ayah 14

    قَالُوا يَا وَيْلَنَا إِنَّا كُنَّا ظَالِمِينَ

    [Då] jämrade de sig: "Vi har dragit olycka över oss genom att begå all den orätt som vi begick!"

  15. Ayah 15

    فَمَا زَالَت تِّلْكَ دَعْوَاهُمْ حَتَّىٰ جَعَلْنَاهُمْ حَصِيدًا خَامِدِينَ

    Och deras jämmerrop tystnade inte förrän Vi [mejade ned dem och] lämnade dem som de torra, döda stråna [efter] skörden.

  16. Ayah 16

    وَمَا خَلَقْنَا السَّمَاءَ وَالْأَرْضَ وَمَا بَيْنَهُمَا لَاعِبِينَ

    VI HAR inte skapat himlen och jorden och allt som finns däremellan för ros skull.

  17. Ayah 17

    لَوْ أَرَدْنَا أَن نَّتَّخِذَ لَهْوًا لَّاتَّخَذْنَاهُ مِن لَّدُنَّا إِن كُنَّا فَاعِلِينَ

    Om Vårt syfte hade varit förströelse kunde Vi ha funnit den inom Oss själva, om Vi verkligen skulle vilja ägna Oss åt något sådant.

  18. Ayah 18

    بَلْ نَقْذِفُ بِالْحَقِّ عَلَى الْبَاطِلِ فَيَدْمَغُهُ فَإِذَا هُوَ زَاهِقٌ ۚ وَلَكُمُ الْوَيْلُ مِمَّا تَصِفُونَ

    Nej, Vi slungar sanningen mot lögnen så att alla falska [påståenden eftertryckligt] vederläggs, och så tynar [lögnen] bort och dör. Ni drar olycka över er genom era [försök] att beskriva [Guds] Väsen,

  19. Ayah 19

    وَلَهُ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ وَمَنْ عِندَهُ لَا يَسْتَكْبِرُونَ عَنْ عِبَادَتِهِ وَلَا يَسْتَحْسِرُونَ

    Honom som allt och alla i himlarna och på jorden tillhör! De som står nära Honom håller sig inte för goda att tjäna Honom och de förtröttas inte.

  20. Ayah 20

    يُسَبِّحُونَ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ لَا يَفْتُرُونَ

    De prisar Honom natt och dag utan att mattas [i sin hängivelse].

  21. Ayah 21

    أَمِ اتَّخَذُوا آلِهَةً مِّنَ الْأَرْضِ هُمْ يُنشِرُونَ

    Men det finns de som har satt upp gudar hämtade från jorden och [påstår att] de återuppväcker de döda!

  22. Ayah 22

    لَوْ كَانَ فِيهِمَا آلِهَةٌ إِلَّا اللَّهُ لَفَسَدَتَا ۚ فَسُبْحَانَ اللَّهِ رَبِّ الْعَرْشِ عَمَّا يَصِفُونَ

    Men om det i himlen eller på jorden hade funnits gudar vid sidan av Gud skulle världsalltets ordning ha brutit samman! Stor är Gud i Sin härlighet, Herren till allmaktens tron, fjärran från [deras försök] att beskriva [Hans Väsen]!

  23. Ayah 23

    لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ

    [Ingen] kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men [människorna] skall stå till svars [för sina handlingar].

  24. Ayah 24

    أَمِ اتَّخَذُوا مِن دُونِهِ آلِهَةً ۖ قُلْ هَاتُوا بُرْهَانَكُمْ ۖ هَـٰذَا ذِكْرُ مَن مَّعِيَ وَذِكْرُ مَن قَبْلِي ۗ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ الْحَقَّ ۖ فَهُم مُّعْرِضُونَ

    Icke desto mindre dyrkar de [falska] gudar i Hans ställe! Säg [Muhammad]: "Lägg fram era bevis; detta är Påminnelsens [ord, Påminnelsen] som har nedsänts till dem som följer mig och Påminnelsen [som sändes] till dem som var mina föregångare." Men de flesta känner inte sanningen och [därför] vänder de sig bort.

  25. Ayah 25

    وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ مِن رَّسُولٍ إِلَّا نُوحِي إِلَيْهِ أَنَّهُ لَا إِلَـٰهَ إِلَّا أَنَا فَاعْبُدُونِ

    Vi har aldrig sänt en profet före dig utan att uppenbara för honom: "Det finns ingen annan gud än Jag - tillbe Mig!"

  26. Ayah 26

    وَقَالُوا اتَّخَذَ الرَّحْمَـٰنُ وَلَدًا ۗ سُبْحَانَهُ ۚ بَلْ عِبَادٌ مُّكْرَمُونَ

    Och de säger: "Den Nåderike har [avlat] en son." Nej, stor är Han i Sin härlighet! [Alla] är de Hans tjänare som Han har bevisat stor heder;

  27. Ayah 27

    لَا يَسْبِقُونَهُ بِالْقَوْلِ وَهُم بِأَمْرِهِ يَعْمَلُونَ

    de talar inte förrän Han har talat, och de handlar [bara] när Han befaller.

  28. Ayah 28

    يَعْلَمُ مَا بَيْنَ أَيْدِيهِمْ وَمَا خَلْفَهُمْ وَلَا يَشْفَعُونَ إِلَّا لِمَنِ ارْتَضَىٰ وَهُم مِّنْ خَشْيَتِهِ مُشْفِقُونَ

    Han vet allt vad [människor] kan veta och allt som är dolt för dem, och de kan inte tala till förmån för någon annan än den som Han är nöjd med. Och de bävar inför Hans [majestät].

  29. Ayah 29

    وَمَن يَقُلْ مِنْهُمْ إِنِّي إِلَـٰهٌ مِّن دُونِهِ فَذَٰلِكَ نَجْزِيهِ جَهَنَّمَ ۚ كَذَٰلِكَ نَجْزِي الظَّالِمِينَ

    Och om någon av dem sade: "Jag är en gud sida vid sida med Honom", skulle Vi straffa honom med helvetet; så lönar Vi dem som begår orätt.

  30. Ayah 30

    أَوَلَمْ يَرَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ كَانَتَا رَتْقًا فَفَتَقْنَاهُمَا ۖ وَجَعَلْنَا مِنَ الْمَاءِ كُلَّ شَيْءٍ حَيٍّ ۖ أَفَلَا يُؤْمِنُونَ

    INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro?

  31. Ayah 31

    وَجَعَلْنَا فِي الْأَرْضِ رَوَاسِيَ أَن تَمِيدَ بِهِمْ وَجَعَلْنَا فِيهَا فِجَاجًا سُبُلًا لَّعَلَّهُمْ يَهْتَدُونَ

    Och [ser de inte att] Vi har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under deras fot, och banat vägar över den för att de skall kunna komma fram

  32. Ayah 32

    وَجَعَلْنَا السَّمَاءَ سَقْفًا مَّحْفُوظًا ۖ وَهُمْ عَنْ آيَاتِهَا مُعْرِضُونَ

    och byggt himlens [valv] som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt [naturens alla] tecken!

  33. Ayah 33

    وَهُوَ الَّذِي خَلَقَ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ ۖ كُلٌّ فِي فَلَكٍ يَسْبَحُونَ

    Också natten och dagen är Hans verk, liksom solen och månen, som rör sig var och en i sitt kretslopp.

  34. Ayah 34

    وَمَا جَعَلْنَا لِبَشَرٍ مِّن قَبْلِكَ الْخُلْدَ ۖ أَفَإِن مِّتَّ فَهُمُ الْخَالِدُونَ

    VI HAR inte skänkt evigt liv åt någon människa före dig [Muhammad]; om du måste dö, skulle de då få leva för evigt?

  35. Ayah 35

    كُلُّ نَفْسٍ ذَائِقَةُ الْمَوْتِ ۗ وَنَبْلُوكُم بِالشَّرِّ وَالْخَيْرِ فِتْنَةً ۖ وَإِلَيْنَا تُرْجَعُونَ

    Varje människa skall smaka döden; och Vi prövar er genom de frestelser [som följer] med såväl motgång som medgång. Och ni skall föras tillbaka till Oss.

  36. Ayah 36

    وَإِذَا رَآكَ الَّذِينَ كَفَرُوا إِن يَتَّخِذُونَكَ إِلَّا هُزُوًا أَهَـٰذَا الَّذِي يَذْكُرُ آلِهَتَكُمْ وَهُم بِذِكْرِ الرَّحْمَـٰنِ هُمْ كَافِرُونَ

    Men när förnekarna av sanningen ser dig är allt de vill att göra dig till åtlöje [och den ene säger till den andre]: "Är det han som talar [nedsättande] om våra gudar?" Men [själva] förnekar de den Nåderike, så snart [de hör] Hans namn nämnas.

  37. Ayah 37

    خُلِقَ الْإِنسَانُ مِنْ عَجَلٍ ۚ سَأُرِيكُمْ آيَاتِي فَلَا تَسْتَعْجِلُونِ

    Människan är av naturen en otålig varelse. Jag skall låta er se Mina tecken, men begär inte att Jag skall visa er dem i förtid!

  38. Ayah 38

    وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَـٰذَا الْوَعْدُ إِن كُنتُمْ صَادِقِينَ

    Och de frågar: "När kommer detta löfte [om uppståndelse och dom] att infrias, om det som ni har sagt är sant?"

  39. Ayah 39

    لَوْ يَعْلَمُ الَّذِينَ كَفَرُوا حِينَ لَا يَكُفُّونَ عَن وُجُوهِهِمُ النَّارَ وَلَا عَن ظُهُورِهِمْ وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ

    Om förnekarna visste [att den tid kommer] då de förgäves skall försöka skydda ansikte och rygg mot elden och ingen skall hjälpa dem!

  40. Ayah 40

    بَلْ تَأْتِيهِم بَغْتَةً فَتَبْهَتُهُمْ فَلَا يَسْتَطِيعُونَ رَدَّهَا وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ

    Ja, den [Yttersta stunden] skall komma över dem plötsligt och de skall stå där förvirrade och förstummade; de kan inte hejda dess [ankomst] och de kommer inte att beviljas uppskov.

  41. Ayah 41

    وَلَقَدِ اسْتُهْزِئَ بِرُسُلٍ مِّن قَبْلِكَ فَحَاقَ بِالَّذِينَ سَخِرُوا مِنْهُم مَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ

    [Även] före dig har sändebud gjorts till åtlöje, men [till sist] blev upptågsmakarna inringade just av det som deras skämt brukade handla om.

  42. Ayah 42

    قُلْ مَن يَكْلَؤُكُم بِاللَّيْلِ وَالنَّهَارِ مِنَ الرَّحْمَـٰنِ ۗ بَلْ هُمْ عَن ذِكْرِ رَبِّهِم مُّعْرِضُونَ

    Säg: "Vem skyddar er om natten och om dagen mot den Nåderikes [vrede]?" Nej, de vill inte påminnas om sin Herre och vänder ryggen till.

  43. Ayah 43

    أَمْ لَهُمْ آلِهَةٌ تَمْنَعُهُم مِّن دُونِنَا ۚ لَا يَسْتَطِيعُونَ نَصْرَ أَنفُسِهِمْ وَلَا هُم مِّنَّا يُصْحَبُونَ

    Har de då andra gudar än Oss som skyddar dem? Men dessa [gudar] kan inte [ens] hjälpa sig själva och har ingen som skyddar dem mot Oss!

  44. Ayah 44

    بَلْ مَتَّعْنَا هَـٰؤُلَاءِ وَآبَاءَهُمْ حَتَّىٰ طَالَ عَلَيْهِمُ الْعُمُرُ ۗ أَفَلَا يَرَوْنَ أَنَّا نَأْتِي الْأَرْضَ نَنقُصُهَا مِنْ أَطْرَافِهَا ۚ أَفَهُمُ الْغَالِبُونَ

    Nej, Vi lät dem - liksom deras fäder - njuta av livets goda så länge att de fann tiden lång. Ser de då inte hur Vi går till väga mot [ett] land och berövar det dess bästa resurser [och låter dess tidigare storhet och makt följas av nedgång och fall]? Tror de ändå att de [till sist] skall hemföra segern

  45. Ayah 45

    قُلْ إِنَّمَا أُنذِرُكُم بِالْوَحْيِ ۚ وَلَا يَسْمَعُ الصُّمُّ الدُّعَاءَ إِذَا مَا يُنذَرُونَ

    SÄG [Muhammad]: "Jag varnar er inte med andra ord än de som uppenbaras [för mig]!" Men de som [låtsas] döva kan inte uppfatta varningen.

  46. Ayah 46

    وَلَئِن مَّسَّتْهُمْ نَفْحَةٌ مِّنْ عَذَابِ رَبِّكَ لَيَقُولُنَّ يَا وَيْلَنَا إِنَّا كُنَّا ظَالِمِينَ

    Och så snart de får känning av en vindstöt av din Herres straff, jämrar de sig: "Vi har dragit olycka över oss med all den orätt som vi begick!"

  47. Ayah 47

    وَنَضَعُ الْمَوَازِينَ الْقِسْطَ لِيَوْمِ الْقِيَامَةِ فَلَا تُظْلَمُ نَفْسٌ شَيْئًا ۖ وَإِن كَانَ مِثْقَالَ حَبَّةٍ مِّنْ خَرْدَلٍ أَتَيْنَا بِهَا ۗ وَكَفَىٰ بِنَا حَاسِبِينَ

    På Uppståndelsens dag skall Vi ställa fram rättvisande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senapskorn, skall Vi dra fram i ljuset. Det är Vi som bäst håller räkning på allt.

  48. Ayah 48

    وَلَقَدْ آتَيْنَا مُوسَىٰ وَهَارُونَ الْفُرْقَانَ وَضِيَاءً وَذِكْرًا لِّلْمُتَّقِينَ

    VI GAV Moses och Aron den måttstock med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt, ett ljus [för att lysa upp människornas väg] och en påminnelse för dem som fruktar Gud,

  49. Ayah 49

    الَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُم بِالْغَيْبِ وَهُم مِّنَ السَّاعَةِ مُشْفِقُونَ

    som bävar inför sin Herre, trots att de inte kan se eller förnimma Honom, och som ängslas för [den Yttersta] stunden.

  50. Ayah 50

    وَهَـٰذَا ذِكْرٌ مُّبَارَكٌ أَنزَلْنَاهُ ۚ أَفَأَنتُمْ لَهُ مُنكِرُونَ

    Även denna [Koran] är en välsignad påminnelse som Vi har uppenbarat. [Är ni beredda att] förkasta den

  51. Ayah 51

    وَلَقَدْ آتَيْنَا إِبْرَاهِيمَ رُشْدَهُ مِن قَبْلُ وَكُنَّا بِهِ عَالِمِينَ

    REDAN i hans ungdom gav Vi Abraham kunskap om den rätta vägen och ett rättrådigt handlande; Vi visste att han var [värdig Våra gåvor].

  52. Ayah 52

    إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِ مَا هَـٰذِهِ التَّمَاثِيلُ الَّتِي أَنتُمْ لَهَا عَاكِفُونَ

    Till sin fader och sitt folk sade han: "Vad föreställer dessa statyer som ni dyrkar med en sådan hängivenhet?"

  53. Ayah 53

    قَالُوا وَجَدْنَا آبَاءَنَا لَهَا عَابِدِينَ

    De svarade: "Vi såg våra fäder dyrka dem."

  54. Ayah 54

    قَالَ لَقَدْ كُنتُمْ أَنتُمْ وَآبَاؤُكُمْ فِي ضَلَالٍ مُّبِينٍ

    Han sade: "Det är tydligt att ni och era fäder helt har gått vilse."

  55. Ayah 55

    قَالُوا أَجِئْتَنَا بِالْحَقِّ أَمْ أَنتَ مِنَ اللَّاعِبِينَ

    De sade: "Säger du detta på fullt allvar, eller vill du skämta?"

  56. Ayah 56

    قَالَ بَل رَّبُّكُمْ رَبُّ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ الَّذِي فَطَرَهُنَّ وَأَنَا عَلَىٰ ذَٰلِكُم مِّنَ الشَّاهِدِينَ

    Han svarade: "[Jag talar allvar!] Er Herre är himlarnas och jordens Herre, Han som har skapat dem, och jag är en av dem som vittnar om detta."

  57. Ayah 57

    وَتَاللَّهِ لَأَكِيدَنَّ أَصْنَامَكُم بَعْدَ أَن تُوَلُّوا مُدْبِرِينَ

    [För sig själv sade han:] "Jag skall vid Gud sannerligen ta itu med era avgudar så snart ni vänder ryggen till!"

  58. Ayah 58

    فَجَعَلَهُمْ جُذَاذًا إِلَّا كَبِيرًا لَّهُمْ لَعَلَّهُمْ إِلَيْهِ يَرْجِعُونَ

    Och så slog han dem i stycken, alla utom den förnämste av dem, så att de skulle kunna vända sig till honom.

  59. Ayah 59

    قَالُوا مَن فَعَلَ هَـٰذَا بِآلِهَتِنَا إِنَّهُ لَمِنَ الظَّالِمِينَ

    [När de såg förödelsen] sade de: "Vem har gjort detta mot våra gudar? Han har begått en svår orätt!"

  60. Ayah 60

    قَالُوا سَمِعْنَا فَتًى يَذْكُرُهُمْ يُقَالُ لَهُ إِبْرَاهِيمُ

    [Några] sade: "Vi hörde en ung man tala om dem; hans namn är Abraham."

  61. Ayah 61

    قَالُوا فَأْتُوا بِهِ عَلَىٰ أَعْيُنِ النَّاسِ لَعَلَّهُمْ يَشْهَدُونَ

    [De andra] sade: "För hit honom inför allt folket, så att de kan [berätta vad de får] bevittna!"

  62. Ayah 62

    قَالُوا أَأَنتَ فَعَلْتَ هَـٰذَا بِآلِهَتِنَا يَا إِبْرَاهِيمُ

    [När han förts fram] frågade de: "Har du, Abraham, gjort detta mot våra gudar?"

  63. Ayah 63

    قَالَ بَلْ فَعَلَهُ كَبِيرُهُمْ هَـٰذَا فَاسْأَلُوهُمْ إِن كَانُوا يَنطِقُونَ

    Han svarade: "Nej, det var denne, den förnämste av dem, som gjorde det. Men fråga dem ni, om det är så att de kan tala."

  64. Ayah 64

    فَرَجَعُوا إِلَىٰ أَنفُسِهِمْ فَقَالُوا إِنَّكُمْ أَنتُمُ الظَّالِمُونَ

    Då återgick de till att diskutera inbördes och [några] sade [till de andra]: "Det är ni som har gjort orätt!"

  65. Ayah 65

    ثُمَّ نُكِسُوا عَلَىٰ رُءُوسِهِمْ لَقَدْ عَلِمْتَ مَا هَـٰؤُلَاءِ يَنطِقُونَ

    Men så svängde de om [och sade till Abraham:] "Du vet mycket väl att dessa [bilder] inte kan tala!"

  66. Ayah 66

    قَالَ أَفَتَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَنفَعُكُمْ شَيْئًا وَلَا يَضُرُّكُمْ

    [Då] sade han: "Dyrkar ni alltså i stället för Gud det som varken kan gagna eller skada er

  67. Ayah 67

    أُفٍّ لَّكُمْ وَلِمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ ۖ أَفَلَا تَعْقِلُونَ

    Skam över er och det som ni dyrkar i Guds ställe! Vill ni inte använda ert förstånd?"

  68. Ayah 68

    قَالُوا حَرِّقُوهُ وَانصُرُوا آلِهَتَكُمْ إِن كُنتُمْ فَاعِلِينَ

    [Då] ropade de: "Låt oss bränna honom [på bål] och hämnas gudarna, om [något] måste göras [för dem]!"

  69. Ayah 69

    قُلْنَا يَا نَارُ كُونِي بَرْدًا وَسَلَامًا عَلَىٰ إِبْرَاهِيمَ

    [Då] befallde Vi elden: "Bli svalka och säkerhet för Abraham!"

  70. Ayah 70

    وَأَرَادُوا بِهِ كَيْدًا فَجَعَلْنَاهُمُ الْأَخْسَرِينَ

    [Sedan] försökte de snärja Abraham med list, men [Vi korsade deras planer] och lät dem stå som förlorare:

  71. Ayah 71

    وَنَجَّيْنَاهُ وَلُوطًا إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا لِلْعَالَمِينَ

    Vi räddade honom och Lot [och förde dem] till det land som Vi har välsignat för alla folk.

  72. Ayah 72

    وَوَهَبْنَا لَهُ إِسْحَاقَ وَيَعْقُوبَ نَافِلَةً ۖ وَكُلًّا جَعَلْنَا صَالِحِينَ

    Och som ännu en gåva av Vår nåd skänkte Vi honom [sonen] Isak och [dennes son] Jakob och Vi gjorde dem alla till rättsinniga människor;

  73. Ayah 73

    وَجَعَلْنَاهُمْ أَئِمَّةً يَهْدُونَ بِأَمْرِنَا وَأَوْحَيْنَا إِلَيْهِمْ فِعْلَ الْخَيْرَاتِ وَإِقَامَ الصَّلَاةِ وَإِيتَاءَ الزَّكَاةِ ۖ وَكَانُوا لَنَا عَابِدِينَ

    och gjorde dem till ledare som ledde [människorna] enligt Våra befallningar, och Vi ingav dem [vilja] att göra gott och att regelbundet förrätta bönen och att hjälpa de behövande. Och de ägnade Oss hela sin dyrkan.

  74. Ayah 74

    وَلُوطًا آتَيْنَاهُ حُكْمًا وَعِلْمًا وَنَجَّيْنَاهُ مِنَ الْقَرْيَةِ الَّتِي كَانَت تَّعْمَلُ الْخَبَائِثَ ۗ إِنَّهُمْ كَانُوا قَوْمَ سَوْءٍ فَاسِقِينَ

    OCH [MINNS] Lot! Vi gav honom visdom och kunskap, och Vi räddade honom från [hans] folk, som begick onda och skamliga handlingar; de var fördärvade människor, som trotsade [Gud].

  75. Ayah 75

    وَأَدْخَلْنَاهُ فِي رَحْمَتِنَا ۖ إِنَّهُ مِنَ الصَّالِحِينَ

    Vi inneslöt honom i Vår nåd, och han var sannerligen en av de rättsinniga.

  76. Ayah 76

    وَنُوحًا إِذْ نَادَىٰ مِن قَبْلُ فَاسْتَجَبْنَا لَهُ فَنَجَّيْنَاهُ وَأَهْلَهُ مِنَ الْكَرْبِ الْعَظِيمِ

    OCH [MINNS] Noa! - Hur han i forna dagar bad [om Guds hjälp mot sitt folk] och hur Vi bönhörde honom och därpå räddade honom och hans närmaste undan den stora floden.

  77. Ayah 77

    وَنَصَرْنَاهُ مِنَ الْقَوْمِ الَّذِينَ كَذَّبُوا بِآيَاتِنَا ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا قَوْمَ سَوْءٍ فَأَغْرَقْنَاهُمْ أَجْمَعِينَ

    Vi gav honom styrka att stå emot folket, som avvisade Våra budskap som lögn; dessa människor var i sanning fördärvade och Vi dränkte dem alla.

  78. Ayah 78

    وَدَاوُودَ وَسُلَيْمَانَ إِذْ يَحْكُمَانِ فِي الْحَرْثِ إِذْ نَفَشَتْ فِيهِ غَنَمُ الْقَوْمِ وَكُنَّا لِحُكْمِهِمْ شَاهِدِينَ

    OCH [MINNS] David och Salomo - hur de dömde i ett fall där får [tillhörande] en grupp människor hade kommit in under natten på en [främmande] åker och betat av säden. Vi var vittne till deras dom.

  79. Ayah 79

    فَفَهَّمْنَاهَا سُلَيْمَانَ ۚ وَكُلًّا آتَيْنَا حُكْمًا وَعِلْمًا ۚ وَسَخَّرْنَا مَعَ دَاوُودَ الْجِبَالَ يُسَبِّحْنَ وَالطَّيْرَ ۚ وَكُنَّا فَاعِلِينَ

    Fastän Vi hade gett Salomo en djupare förståelse av saken, hade Vi gett båda visdom och kunskap. Och Vi befallde bergen och fåglarna att tillsammans med David lovprisa Oss - Vi har makt att göra detta.

  80. Ayah 80

    وَعَلَّمْنَاهُ صَنْعَةَ لَبُوسٍ لَّكُمْ لِتُحْصِنَكُم مِّن بَأْسِكُمْ ۖ فَهَلْ أَنتُمْ شَاكِرُونَ

    Och Vi lärde honom att tillverka brynjor åt er för att göra er mer motståndskraftiga i era krigståg. Är ni tacksamma [för detta]

  81. Ayah 81

    وَلِسُلَيْمَانَ الرِّيحَ عَاصِفَةً تَجْرِي بِأَمْرِهِ إِلَى الْأَرْضِ الَّتِي بَارَكْنَا فِيهَا ۚ وَكُنَّا بِكُلِّ شَيْءٍ عَالِمِينَ

    Och Vi gjorde stormvinden till Salomos [tjänare], och den skyndade på hans befallning till landet som Vi har välsignat; Vi har kunskap om allt.

  82. Ayah 82

    وَمِنَ الشَّيَاطِينِ مَن يَغُوصُونَ لَهُ وَيَعْمَلُونَ عَمَلًا دُونَ ذَٰلِكَ ۖ وَكُنَّا لَهُمْ حَافِظِينَ

    Och bland de upproriska andarna [som Vi gjorde till Salomos tjänare] fanns de som dök i havsdjupet på hans befallning [och de] som utförde andra arbeten. Och Vi hade uppsikt över dem.

  83. Ayah 83

    وَأَيُّوبَ إِذْ نَادَىٰ رَبَّهُ أَنِّي مَسَّنِيَ الضُّرُّ وَأَنتَ أَرْحَمُ الرَّاحِمِينَ

    OCH [MINNS] Job, hur han ropade till sin Herre: "Jag har prövats av olyckor och elände, men Du är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga!"

  84. Ayah 84

    فَاسْتَجَبْنَا لَهُ فَكَشَفْنَا مَا بِهِ مِن ضُرٍّ ۖ وَآتَيْنَاهُ أَهْلَهُ وَمِثْلَهُم مَّعَهُمْ رَحْمَةً مِّنْ عِندِنَا وَذِكْرَىٰ لِلْعَابِدِينَ

    Och Vi hörde hans bön och befriade honom från det onda som [plågade] honom och gav honom åter [dem av] hans familj [som Vi tagit ifrån honom] och Vi fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som något att bevaras i minnet av alla som ägnar Oss sin dyrkan.

  85. Ayah 85

    وَإِسْمَاعِيلَ وَإِدْرِيسَ وَذَا الْكِفْلِ ۖ كُلٌّ مِّنَ الصَّابِرِينَ

    OCH [MINNS] Ismael och Idris och Dhu'l-Kifl. De hörde alla till dem som visar tålamod och uthållighet [i livets skiften].

  86. Ayah 86

    وَأَدْخَلْنَاهُمْ فِي رَحْمَتِنَا ۖ إِنَّهُم مِّنَ الصَّالِحِينَ

    Och Vi har inneslutit dem i Vår nåd; de var i sanning rättsinniga människor.

  87. Ayah 87

    وَذَا النُّونِ إِذ ذَّهَبَ مُغَاضِبًا فَظَنَّ أَن لَّن نَّقْدِرَ عَلَيْهِ فَنَادَىٰ فِي الظُّلُمَاتِ أَن لَّا إِلَـٰهَ إِلَّا أَنتَ سُبْحَانَكَ إِنِّي كُنتُ مِنَ الظَّالِمِينَ

    OCH [MINNS] honom [som slukades av] en väldig fisk. Han övergav [staden] i vredesmod och trodde att Vi ingen makt hade över honom. Men [när han hade fått sitt straff] ropade han i [sin förtvivlans] mörker: "Ingen gudom finns utom Du! Stor är Du i Din härlighet! Jag har i sanning handlat orättfärdigt."

  88. Ayah 88

    فَاسْتَجَبْنَا لَهُ وَنَجَّيْنَاهُ مِنَ الْغَمِّ ۚ وَكَذَٰلِكَ نُنجِي الْمُؤْمِنِينَ

    Och Vi hörde hans rop och räddade honom ur hans elände; så räddar Vi dem som har tro.

  89. Ayah 89

    وَزَكَرِيَّا إِذْ نَادَىٰ رَبَّهُ رَبِّ لَا تَذَرْنِي فَرْدًا وَأَنتَ خَيْرُ الْوَارِثِينَ

    OCH [MINNS] Sakarias, som ropade till sin Herre: "Herre! Låt mig inte [dö] barnlös! Men [om Du inte skänker mig en arvinge vet jag att] Du är den bäste Arvtagaren!"

  90. Ayah 90

    فَاسْتَجَبْنَا لَهُ وَوَهَبْنَا لَهُ يَحْيَىٰ وَأَصْلَحْنَا لَهُ زَوْجَهُ ۚ إِنَّهُمْ كَانُوا يُسَارِعُونَ فِي الْخَيْرَاتِ وَيَدْعُونَنَا رَغَبًا وَرَهَبًا ۖ وَكَانُوا لَنَا خَاشِعِينَ

    Och Vi bönhörde honom och skänkte honom [sonen] Johannes - Vi gjorde nämligen hans hustru fruktsam. - De var alltid beredda att göra gott och ödmjukade sig inför Oss med hopp och fruktan och visade stor undergivenhet.

  91. Ayah 91

    وَالَّتِي أَحْصَنَتْ فَرْجَهَا فَنَفَخْنَا فِيهَا مِن رُّوحِنَا وَجَعَلْنَاهَا وَابْنَهَا آيَةً لِّلْعَالَمِينَ

    OCH [MINNS] henne som bevarade sin jungfrudom. Vi andades in i henne något av Vår ande och Vi gjorde henne och hennes son till ett tecken för alla folk.

  92. Ayah 92

    إِنَّ هَـٰذِهِ أُمَّتُكُمْ أُمَّةً وَاحِدَةً وَأَنَا رَبُّكُمْ فَاعْبُدُونِ

    [TROENDE!] Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Dyrka därför Mig!

  93. Ayah 93

    وَتَقَطَّعُوا أَمْرَهُم بَيْنَهُمْ ۖ كُلٌّ إِلَيْنَا رَاجِعُونَ

    Men människorna har velat slå sönder denna enhet, trots att de alla är kallade att återvända till Oss [för att avlägga räkenskap].

  94. Ayah 94

    فَمَن يَعْمَلْ مِنَ الصَّالِحَاتِ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَا كُفْرَانَ لِسَعْيِهِ وَإِنَّا لَهُ كَاتِبُونَ

    Men den som handlar rättskaffens och som har tro, kommer inte att se sina strävanden misskända; Vi upptecknar nämligen [allt som är] till hans förtjänst.

  95. Ayah 95

    وَحَرَامٌ عَلَىٰ قَرْيَةٍ أَهْلَكْنَاهَا أَنَّهُمْ لَا يَرْجِعُونَ

    En undantagslös regel föreskriver att inget folk, som Vi har dömt till undergång [därför att de framhärdade i att förneka sanningen], får återvända [till jorden],

  96. Ayah 96

    حَتَّىٰ إِذَا فُتِحَتْ يَأْجُوجُ وَمَأْجُوجُ وَهُم مِّن كُلِّ حَدَبٍ يَنسِلُونَ

    förrän Gog och Magog har släppts lösa och [deras horder] väller fram från [jordens] alla hörn

  97. Ayah 97

    وَاقْتَرَبَ الْوَعْدُ الْحَقُّ فَإِذَا هِيَ شَاخِصَةٌ أَبْصَارُ الَّذِينَ كَفَرُوا يَا وَيْلَنَا قَدْ كُنَّا فِي غَفْلَةٍ مِّنْ هَـٰذَا بَلْ كُنَّا ظَالِمِينَ

    och tiden för uppfyllelsen av det sanna löftet [om uppståndelsen] närmar sig. Då skall förnekarna [mumla] med stelt stirrande blick: "Vår olycka var att vi inte tog detta löfte på allvar; vi gjorde sannerligen oss själva svår orätt!"

  98. Ayah 98

    إِنَّكُمْ وَمَا تَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ حَصَبُ جَهَنَّمَ أَنتُمْ لَهَا وَارِدُونَ

    [En röst skall säga:] "Ni och allt det ni tillbad i Guds ställe skall bli bränsle för helvetets [eld]; dit drivs ni nu [som boskapen] till vattningsstället.

  99. Ayah 99

    لَوْ كَانَ هَـٰؤُلَاءِ آلِهَةً مَّا وَرَدُوهَا ۖ وَكُلٌّ فِيهَا خَالِدُونَ

    Om dessa ting hade varit gudomligheter skulle de inte ha haft [helvetet] som mål, men där skall ni alla förbli till evig tid."

  100. Ayah 100

    لَهُمْ فِيهَا زَفِيرٌ وَهُمْ فِيهَا لَا يَسْمَعُونَ

    I [helvetet] skall vara klagan och jämmer, men [själva] skall de inte höra något [av detta].

  101. Ayah 101

    إِنَّ الَّذِينَ سَبَقَتْ لَهُم مِّنَّا الْحُسْنَىٰ أُولَـٰئِكَ عَنْهَا مُبْعَدُونَ

    Men de som Vi har beslutat [belöna med] det högsta goda skall föras långt bort från [åsynen av] detta [helvete];

  102. Ayah 102

    لَا يَسْمَعُونَ حَسِيسَهَا ۖ وَهُمْ فِي مَا اشْتَهَتْ أَنفُسُهُمْ خَالِدُونَ

    inte ens det svagaste ljud skall de uppfatta därifrån och de skall förbli [i paradiset] till evig tid, [omgivna av allt] det som deras själar har längtat efter.

  103. Ayah 103

    لَا يَحْزُنُهُمُ الْفَزَعُ الْأَكْبَرُ وَتَتَلَقَّاهُمُ الْمَلَائِكَةُ هَـٰذَا يَوْمُكُمُ الَّذِي كُنتُمْ تُوعَدُونَ

    De outsägliga fasor [som möter de dömda denna Dag] vållar dem [som fått stiga in i paradiset] ingen sorg; änglarna möter dem där med orden: "Er dag, [er dag av triumf,] som har lovats er, är detta!"

  104. Ayah 104

    يَوْمَ نَطْوِي السَّمَاءَ كَطَيِّ السِّجِلِّ لِلْكُتُبِ ۚ كَمَا بَدَأْنَا أَوَّلَ خَلْقٍ نُّعِيدُهُ ۚ وَعْدًا عَلَيْنَا ۚ إِنَّا كُنَّا فَاعِلِينَ

    Den Dagen skall Vi rulla ihop himlen som en fullskriven pergamentrulle. Liksom Vi grep Oss an med den första skapelsen skall Vi förnya den - för detta löfte borgar Vi och Vi har makt att göra det!

  105. Ayah 105

    وَلَقَدْ كَتَبْنَا فِي الزَّبُورِ مِن بَعْدِ الذِّكْرِ أَنَّ الْأَرْضَ يَرِثُهَا عِبَادِيَ الصَّالِحُونَ

    I DEN bok av visdom [som Vi skänkte David] efter [den första] påminnelsen har Vi skrivit att Mina rättskaffens tjänare skall ärva jorden.

  106. Ayah 106

    إِنَّ فِي هَـٰذَا لَبَلَاغًا لِّقَوْمٍ عَابِدِينَ

    I detta ligger ett budskap till [alla] människor som dyrkar Gud.

  107. Ayah 107

    وَمَا أَرْسَلْنَاكَ إِلَّا رَحْمَةً لِّلْعَالَمِينَ

    Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk.

  108. Ayah 108

    قُلْ إِنَّمَا يُوحَىٰ إِلَيَّ أَنَّمَا إِلَـٰهُكُمْ إِلَـٰهٌ وَاحِدٌ ۖ فَهَلْ أَنتُم مُّسْلِمُونَ

    Säg: "Genom uppenbarelsen, och enbart genom den, vet jag att er Gud är den Ende Guden. Vill ni underkasta er Hans vilja?"

  109. Ayah 109

    فَإِن تَوَلَّوْا فَقُلْ آذَنتُكُمْ عَلَىٰ سَوَاءٍ ۖ وَإِنْ أَدْرِي أَقَرِيبٌ أَم بَعِيدٌ مَّا تُوعَدُونَ

    Säg, om de vänder dig ryggen: "Jag har gett er alla en och samma klara och entydiga varning, fastän jag inte vet, om det som [Gud] lovar er skall komma ligger i en nära eller avlägsen framtid.

  110. Ayah 110

    إِنَّهُ يَعْلَمُ الْجَهْرَ مِنَ الْقَوْلِ وَيَعْلَمُ مَا تَكْتُمُونَ

    Han vet vad [ni] säger högt likaväl som det som ni vill dölja.

  111. Ayah 111

    وَإِنْ أَدْرِي لَعَلَّهُ فِتْنَةٌ لَّكُمْ وَمَتَاعٌ إِلَىٰ حِينٍ

    Kanske - om detta vet jag ingenting - betyder [uppskovet med Guds dom] att ni sätts på prov och får njuta av livets goda ännu en tid?"

  112. Ayah 112

    قَالَ رَبِّ احْكُم بِالْحَقِّ ۗ وَرَبُّنَا الرَّحْمَـٰنُ الْمُسْتَعَانُ عَلَىٰ مَا تَصِفُونَ

    Säg: "Döm med Din sanning, Herre, [mellan mig och dem som beskyller mig för lögn]!" - och: "Vår Herre är den Nåderike; vars stöd vi ber om i kampen mot era [hädiska] beskrivningar av [Hans Väsen]."

About the Quran

The Quran

The Quran is the holy scripture of Islam. Muslims believe that it is the literal word of Allah (سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى), revealed to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم) over a period of 23 years. The Quran is composed of 114 Surahs (chapters) and contains 6,236 Ayat (verses). Muslim beliefs and practices are based on the Quran and the Sunnah, the teachings and example of the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم).

The Kaaba in Mecca
A mosque in South America

Meccan Surahs

The Meccan Surahs are the earliest revelations sent down to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم). They were revealed in Mecca, hence their name. These revelations form the foundation of the Islamic faith and contain guidance for Muslims on how to live their lives. The Meccan Surahs are also notable for their poetic beauty and lyrical prose.

Medinan Surahs

The Medinan Surahs are the later Surahs that, according to Islamic tradition, were revealed in Medina after the Prophet Muhammad's (صلى الله عليه وسلم) hijra from Mecca. They were revealed by Allah (سبحانه و تعالى) when the Muslim community was larger and more developed, as opposed to their minority position in Mecca.

Stay connected

Receive regular updates

New features, translations and reminders from AskTheQuran, straight to your inbox.

We use Mailchimp to send updates. You can unsubscribe at any time. See our privacy policy.

We may receive a commission if you click on a link and buy a product, service or similar, at no extra cost to you. Details are in the disclosure policy.