Menu

Surah An-Nahl

Biet

Chapter 16 of 114

Vacker koranrecitation

Surah An-Nahl

Recited by Salaah Bukhaatir

Overview

About this Surah

This Surah is entitled Ar Rahman, the word with which it begins. This title, however, deeply relates to the subject matter of the Surah too, for in it, from the beginning to the end, the manifestations and fruits of Allah's attribute of mercy and grace have been mentioned.

At a glance

Surah 16 of 114

Translation
Swedish
Recitation
Salaah Bukhaatir

Ask the AI about this Surah

Commentary

Tafsir

<h2>Name</h2>
<p>This Surah is entitled Ar Rahman, the word with which it begins. This title, however, deeply relates to the subject matter of the Surah too, for in it, from the beginning to the end, the manifestations and fruits of Allah's attribute of mercy and grace have been mentioned.</p>
<h2>Period of Revelation</h2>
<p>The commentators generally hold the view that this is a Makki Surah, though according to some traditions which have been cited on the authority of Hadrat Abdullah bin Abbas, Ikrimah and Qatadah, it was revealed at Madinah. But, firstly, there are also some other traditions from these very authorities, which contradict this view; secondly, its subject matter bears a closer resemblance with the Makki Surahs than with the Madani Surahs; rather it appears to belong to the very early Makkah period. However, there are several authentic traditions which testify that it had been revealed in Makkah itself many years before the <em>hijrah</em>.</p>
<p>Musnad Ahmad contains a tradition from Hadarat Asma, daughter of Abu Bakr (may Allah bless them both), to the effect: "I saw the Messenger of Allah offering his Prayers in the sacred precincts of the Ka'bah facing the corner in which the "Black Stone" is fixed. This relates to the time when the Divine Command, <em>fasda bi-ma tumar</em> ("So, proclaim publicly, O Prophet, what you are being commanded") had not yet been revealed. The polytheists at that time were hearing the words, <em>Fa-biayyi alaa'i Rabbi kuma tukadhdhi ban</em>, being recited by him in the Prayer." This shows than this Surah had been sent down even before Surah Al-Hijr.</p>
<p>Al-Bazzar, Ibn Jarir, Ibn Al- Mundhir, Daraqutni (in <em>Al Afrad</em>), Ibn Marduyah and Ibn Al Khatib (in <em>Al- Tarikh</em>) have related, on the authority of Hadrat Abdullah bin Umar, that once the Holy Prophet (peace and blessings of Allah be upon him) recited Surah Ar-Rahman himself, or heard it recited before him : then he said to the people: How is it that I am not hearing from you the kind of good answer that the jinn had given to their Lord?When the people asked what it was he replied: "As I recited the Divine Words, <em>Fa bi- ayyi alaa'i Rabbi-kuma tukadhdhiban</em>, the jinn in response would repeat the words <em>La bi shai'in min ni'mati Rabbi- na nukadhdhib</em> : "We do not deny any of our Lord's blessings."</p>
<p>A similar theme has been related by Tirmidhi, Hakim and Hafiz Abu Bakr al-Bazzar from Hadrat Jabir bin Abdullah. Their tradition contains these words: "When the people kept silent on hearing the Surah Ar-Rahman, the Holy Prophet said 'I recited this very Surah before the jinn in the night when they had gathered together to hear the Qur'an. They responded to it better than you have. As I recited the Divine Words, <em>Fa bi ayyi alaa'i Rabbikuma tukadhdhiban</em> ("O jinn and men, which blessings of your Lord will you deny?") they would respond to it, saying: O our Lord, do not deny any of your blessings Praise is for You alone'!"</p>
<p>This tradition indicates that on the occasion of the incident that bas been related in Surah Al Ahqaf(<a href=/55/29-32>vv. 29-32</a>) of the jinn's hearing the Qur'an from the Holy Prophet (peace and blessings of Allah be upon him) he was reciting Surah Ar Rahman in the Prayer. This happened in the 10th year of the Prophethood when the Holy Prophet had halted at Makkah on his way back from Ta'if. Although in some other traditions it has been reported that the Holy Prophet did not know then that the jinn were hearing him recite the Qur'an, but afterwards Allah had informed him of this, it is not unreasonable to suppose that just as Allah had informed him of the jinn's hearing the Qur'an so also Allah Himself might have told him as to what answer they were giving on hearing Surah Ar Rahman.</p>
<p>These traditions only indicate that Surah Ar Rahman had been revealed even before Surahs Al-Hijr and Al-Ahqaf. Besides, we come across another tradition which shows that it is one of those Surahs which were the earliest Revelations at Makkah. Ibn Ishaq has related this on the authority of Hadrat Urwah bin Zubair: The Companions one day said to one another: "The Quraish have never heard any one recite the Qur'an publicly to them, and who would read out the Divine Word aloud to them Hadrat Abdullah bin Masud said that he would. The Companions expressed the apprehension that he might be subjected to a harsh treatment and said that it should better be done by a person of a powerful family, who would protect him if the Quraish tried to subject him to violence. Hadrat Abdullah said: 'Let me alone : my Protector is Allah.' So early next morning he went to the Ka'bah while the Quraish chiefs were sitting in their respective conferences. Hadrat Abdullah arrived at the Maqam (station of
Abraham) and began to recite Surah Ar- Rahman raising his voice as he did so. The Quraish first tried for a while to understand what he was saying. Then,when they realized that it was the Word that Muhammad (peace and blessings of Allah be upon him) was representing as the Word of God, they fell upon him and began to hit him in the face. But Hadrat Abdullah was not deterred : he continued to receive the slaps and to read the Qur'an as long as he could, At last, when he returned with a swollen face, the Companions said that they apprehended the same. He replied: 'God's enemies were never so light for me as they were today. If you say I'll recite the Qur'an to them again tomorrow.' They all said, 'No, you have done enough; you have made them listen to what they didn't want to bear.'" (Ibn Hisham, vol. 1, p. 336).</p>
<h2>Theme and Subject Matter</h2>
<p>This is the only Surah of the Qur'an in which besides men the jinn also, who are the other creation of the earth endowed with freedom of will and action, have been directly addressed, and both men and jinn have been made to realize the wonders of Allah's power, His countless blessings, their own helplessness and accountability before Him, and have been warned of the evil consequences of His disobedience and made aware of the best results of His obedience. Although at several other places in the Qur'an there are clear pointers to show that like the men the jinn too are a creation who have been endowed with freedom of will and action and are accountable, who have been granted the freedom of belief and unbelief, of obedience and disobedience, and among them too there are the believers and the unbelievers, the obedient and the rebellious, as among human beings, and among them too there exist such groups as have believed in the Prophets sent by God and in the Divine Books, this Surah
clearly points out that the message of the Holy Prophet (peace and blessings of Allah be upon him) and the Qur'an is meant both for men and for jinn and that his Prophethood is not restricted to human beings alone.</p>
<p>Although in the beginning of the Surah the address is directed only to human beings, for to them only belongs the vicegerency" of the earth, among them only have the Messengers of Allah been raised, and in their tongues only have the Divine Books been revealed, yet from verse 13 onward both the men and the jinn have been addressed and one and the same invitation has been extended to both.</p>
<p>The themes of the Surah have been couched in brief sentences in a specific sequence:</p>
<p>In <a href=/55/1-4>vv. 1-4</a> it has been stated that the teaching of the Qur'an is from Allah Almighty and it is the very demand of His mercy that He should provide guidance to mankind through this teaching, for it is He Who has created man as a rational and intelligent being.</p>
<p>In <a href=/55/5-6>vv. 5-6</a> it has been said that the whole system of the Universe is functioning under Allah's Sovereignty and everything in the earth and heavens is subject to His Command alone.</p>
<p>In <a href=/55/7-9>vv. 7-9</a> another important truth that has been expressed is that Allah has established the entire system of the Universe precisely and equitably on justice, and the nature of this system requires that those who dwell in it also should adhere to justice within the bounds of their authority and should not disturb the balance.</p>
<p>In <a href=/55/10-25>vv. 10-25</a> besides mentioning the wonders and excellences of Allah's might, references have been made to His those bounties from which the jinn and men are deriving benefit.</p>
<p>In <a href=/55/26-30>vv. 26-30</a> both the men and the jinn have been reminded of the truths that in this Universe no one except One God is immortal and imperishable, and there is none, from the lowest to the highest, who does not stand in need of God for his survival and other requirements. Whatever is happening here, from the earth to the heavens, is happening under His administration and control.</p>
<p>In <a href=/55/31-36>vv. 31-36</a> both the groups have been warned that the time is fast approaching when they will be called to account, which they will not be able to avoid, for God's Kingdom is encircling them from every side; it is not in their power to flee it; if they are involved in the misunderstanding that they can, they may try to do so.</p>
<p>In <a href=/55/37-38>vv. 37-38</a> it has been said that this accountability will be held on the Day of Resurrection.</p>
<p>In <a href=/55/39-45>vv. 39-45</a> the evil end of the guilty ones, from among men and jinn, who have been disobeying Allah in the world has been mentioned.</p>
<p>And from <a href=/55/46>verse 46</a> to the end of the Surah mention has been made of those rewards and blessings which will be granted to the righteous men and jinn who have led pious lives in the world and lived with a clear understanding that they will have to appear before their Lord one day and render an account of their deeds and actions.</p>
<p>This whole discourse is couched in oratorical language. It is a spirited and eloquent address in the course of which after mentioning each of the wonders of Allah's great power, and each of the blessings bestowed by Him, and each of the manifestations of His Sovereignty and dominion, and each of the details of His punishment and rewards, the jinn and men have been over and over again questioned: "Which then of the bounties and favors of your Lord will you deny ?" Below we shall explain that <em>alaa</em> is a word with many shades of meaning, which has been used in different senses at different places in this discourse, and this question to the the jinn and men bears its own special meaning at every place according to the context.</p>

Verse by verse

Surah An-Nahl · Biet

بِسْمِ ٱللَّهِ ٱلرَّحْمَٰنِ ٱلرَّحِيمِ

  1. Ayah 1

    بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَـٰنِ الرَّحِيمِ أَتَىٰ أَمْرُ اللَّهِ فَلَا تَسْتَعْجِلُوهُ ۚ سُبْحَانَهُ وَتَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ

    [DEN SISTA stunden] är avhängig av Guds beslut; skynda därför inte på den! Stor är Han i Sin härlighet, höjd högt över allt vad [människor] vill sätta vid Hans sida!

  2. Ayah 2

    يُنَزِّلُ الْمَلَائِكَةَ بِالرُّوحِ مِنْ أَمْرِهِ عَلَىٰ مَن يَشَاءُ مِنْ عِبَادِهِ أَنْ أَنذِرُوا أَنَّهُ لَا إِلَـٰهَ إِلَّا أَنَا فَاتَّقُونِ

    Han sänder änglarna med gudomlig ingivelse som de enligt Hans befallning [överlämnar till] den av Hans tjänare som Han vill: ”Förkunna för [människorna:] 'Det finns ingen annan gud än Jag; frukta därför Mig!'”

  3. Ayah 3

    خَلَقَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضَ بِالْحَقِّ ۚ تَعَالَىٰ عَمَّا يُشْرِكُونَ

    Han har skapat himlarna och jorden i enlighet med en plan och ett syfte; höjd [är Han] högt över allt vad [människor] vill sätta vid Hans sida.

  4. Ayah 4

    خَلَقَ الْإِنسَانَ مِن نُّطْفَةٍ فَإِذَا هُوَ خَصِيمٌ مُّبِينٌ

    Han skapar människan av en droppe säd; och se, där står hon, beredd att tvista och argumentera!

  5. Ayah 5

    وَالْأَنْعَامَ خَلَقَهَا ۗ لَكُمْ فِيهَا دِفْءٌ وَمَنَافِعُ وَمِنْهَا تَأْكُلُونَ

    Och Han har skapat boskapen vars [ull] ger er värme och som är er till annan nytta och som också tjänar er till föda;

  6. Ayah 6

    وَلَكُمْ فِيهَا جَمَالٌ حِينَ تُرِيحُونَ وَحِينَ تَسْرَحُونَ

    och ni ser skönheten i dessa [djur], när ni på kvällen driver hem dem [från betet] och när ni på morgonen [åter] släpper ut dem till betesmarkerna.

  7. Ayah 7

    وَتَحْمِلُ أَثْقَالَكُمْ إِلَىٰ بَلَدٍ لَّمْ تَكُونُوا بَالِغِيهِ إِلَّا بِشِقِّ الْأَنفُسِ ۚ إِنَّ رَبَّكُمْ لَرَءُوفٌ رَّحِيمٌ

    De bär bördor åt er till platser som ni [annars] inte skulle kunna nå utan stora ansträngningar. Er Herre, den Barmhärtige, ömmar sannerligen [för Sina tjänare]!

  8. Ayah 8

    وَالْخَيْلَ وَالْبِغَالَ وَالْحَمِيرَ لِتَرْكَبُوهَا وَزِينَةً ۚ وَيَخْلُقُ مَا لَا تَعْلَمُونَ

    Och [Han har skapat] hästar och mulåsnor och åsnor för er att rida på och åt vars skönhet [ni kan glädjas]. Och Han kommer att skapa det som ni inte kan veta något om.

  9. Ayah 9

    وَعَلَى اللَّهِ قَصْدُ السَّبِيلِ وَمِنْهَا جَائِرٌ ۚ وَلَوْ شَاءَ لَهَدَاكُمْ أَجْمَعِينَ

    Gud visar färdriktningen, men det finns de som viker av från den [och går vilse]. Om Han hade velat, skulle Han ha lett er alla på rätt väg.

  10. Ayah 10

    هُوَ الَّذِي أَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً ۖ لَّكُم مِّنْهُ شَرَابٌ وَمِنْهُ شَجَرٌ فِيهِ تُسِيمُونَ

    Det är Han som låter regn falla från skyn; av detta får ni [vatten att] dricka och [det ger liv] åt träd och buskar där ni släpper ut era djur på bete;

  11. Ayah 11

    يُنبِتُ لَكُم بِهِ الزَّرْعَ وَالزَّيْتُونَ وَالنَّخِيلَ وَالْأَعْنَابَ وَمِن كُلِّ الثَّمَرَاتِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ

    och därmed frambringar Han brödsäd och olivträd och dadelpalmer och vinstockar och alla [andra] slag av frukt. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker.

  12. Ayah 12

    وَسَخَّرَ لَكُمُ اللَّيْلَ وَالنَّهَارَ وَالشَّمْسَ وَالْقَمَرَ ۖ وَالنُّجُومُ مُسَخَّرَاتٌ بِأَمْرِهِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ

    Och Han har gjort natten och dagen till era tjänare liksom solen och månen; också stjärnorna tjänar er på Hans befallning. I detta ligger helt visst budskap till människor som använder sitt förstånd.

  13. Ayah 13

    وَمَا ذَرَأَ لَكُمْ فِي الْأَرْضِ مُخْتَلِفًا أَلْوَانُهُ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَذَّكَّرُونَ

    Och i allt vad Han har skapat på jorden av skiftande färger och former ligger ett budskap till dem som ägnar [tingen] eftertanke.

  14. Ayah 14

    وَهُوَ الَّذِي سَخَّرَ الْبَحْرَ لِتَأْكُلُوا مِنْهُ لَحْمًا طَرِيًّا وَتَسْتَخْرِجُوا مِنْهُ حِلْيَةً تَلْبَسُونَهَا وَتَرَى الْفُلْكَ مَوَاخِرَ فِيهِ وَلِتَبْتَغُوا مِن فَضْلِهِ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

    Och det är Han som låter havet tjäna er, så att ni får äta färskt kött [som ni fångar] där och ur det kan hämta ting som ni pryder er med. Och ni ser skeppen som plöjer vågorna i detta [hav] och [med dem] kan ni söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning] - kanske känner ni [då också] tacksamhet.

  15. Ayah 15

    وَأَلْقَىٰ فِي الْأَرْضِ رَوَاسِيَ أَن تَمِيدَ بِكُمْ وَأَنْهَارًا وَسُبُلًا لَّعَلَّكُمْ تَهْتَدُونَ

    Och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot, och [lagt ut] älvar och stigar, för att ni skall kunna ta er fram

  16. Ayah 16

    وَعَلَامَاتٍ ۚ وَبِالنَّجْمِ هُمْ يَهْتَدُونَ

    och [gett er] tecken och vägmärken - och stjärnorna, med vars ledning [människor] kan finna rätt väg.

  17. Ayah 17

    أَفَمَن يَخْلُقُ كَمَن لَّا يَخْلُقُ ۗ أَفَلَا تَذَكَّرُونَ

    ÄR HAN, Skaparen, jämförbar med den som inte skapar något? Skall ni inte tänka över [detta]

  18. Ayah 18

    وَإِن تَعُدُّوا نِعْمَةَ اللَّهِ لَا تُحْصُوهَا ۗ إِنَّ اللَّهَ لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ

    Om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna fastslå deras antal. Helt visst är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig.

  19. Ayah 19

    وَاللَّهُ يَعْلَمُ مَا تُسِرُّونَ وَمَا تُعْلِنُونَ

    Och Gud vet vad ni döljer lika väl som det som ni öppet tillkännager.

  20. Ayah 20

    وَالَّذِينَ يَدْعُونَ مِن دُونِ اللَّهِ لَا يَخْلُقُونَ شَيْئًا وَهُمْ يُخْلَقُونَ

    De som de anropar vid sidan av Gud skapar ingenting - de är ju [själva] skapade.

  21. Ayah 21

    أَمْوَاتٌ غَيْرُ أَحْيَاءٍ ۖ وَمَا يَشْعُرُونَ أَيَّانَ يُبْعَثُونَ

    Döda, livlösa, vet de inte när de skall uppväckas till liv.

  22. Ayah 22

    إِلَـٰهُكُمْ إِلَـٰهٌ وَاحِدٌ ۚ فَالَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ قُلُوبُهُم مُّنكِرَةٌ وَهُم مُّسْتَكْبِرُونَ

    Er Gud är den Ende Guden. Men de som inte tror på det eviga livet förnekar det därför att högmod härskar i deras hjärtan.

  23. Ayah 23

    لَا جَرَمَ أَنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا يُسِرُّونَ وَمَا يُعْلِنُونَ ۚ إِنَّهُ لَا يُحِبُّ الْمُسْتَكْبِرِينَ

    Utan tvivel vet Gud vad de döljer lika väl som det som de öppet tillkännager - [och] Han älskar inte de högmodiga,

  24. Ayah 24

    وَإِذَا قِيلَ لَهُم مَّاذَا أَنزَلَ رَبُّكُمْ ۙ قَالُوا أَسَاطِيرُ الْأَوَّلِينَ

    de som på frågan "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar: "[Ingenting annat än] sagor från förfädernas tid."

  25. Ayah 25

    لِيَحْمِلُوا أَوْزَارَهُمْ كَامِلَةً يَوْمَ الْقِيَامَةِ ۙ وَمِنْ أَوْزَارِ الَّذِينَ يُضِلُّونَهُم بِغَيْرِ عِلْمٍ ۗ أَلَا سَاءَ مَا يَزِرُونَ

    Därför skall de på Uppståndelsens dag bära hela bördan av sin egen skuld och [därtill] en del av den börda de okunniga [bär] som de hade vilselett - det är sannerligen en tung börda som de måste bära!

  26. Ayah 26

    قَدْ مَكَرَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَأَتَى اللَّهُ بُنْيَانَهُم مِّنَ الْقَوَاعِدِ فَخَرَّ عَلَيْهِمُ السَّقْفُ مِن فَوْقِهِمْ وَأَتَاهُمُ الْعَذَابُ مِنْ حَيْثُ لَا يَشْعُرُونَ

    Även de som levde förr tänkte ut listiga och bedrägliga argument [mot sändebudens förkunnelse]; men Gud lät allt det som de hade byggt upp skakas i sina grundvalar så att taken störtade in över deras huvuden - och straffet drabbade dem utan att de förstod varifrån det kom.

  27. Ayah 27

    ثُمَّ يَوْمَ الْقِيَامَةِ يُخْزِيهِمْ وَيَقُولُ أَيْنَ شُرَكَائِيَ الَّذِينَ كُنتُمْ تُشَاقُّونَ فِيهِمْ ۚ قَالَ الَّذِينَ أُوتُوا الْعِلْمَ إِنَّ الْخِزْيَ الْيَوْمَ وَالسُّوءَ عَلَى الْكَافِرِينَ

    Till sist, på Uppståndelsens dag, skall Han låta dem smaka den fulla förödmjukelsen och Han skall säga: "Var är dessa Mina medhjälpare [som ni gav Mig] och för vars skull ni alltid vände ryggen [åt profeterna och allt vad de förkunnade?]" De som har fått kunskap skall säga: "Denna dag har skam och elände drabbat dem som förnekade sanningen,

  28. Ayah 28

    الَّذِينَ تَتَوَفَّاهُمُ الْمَلَائِكَةُ ظَالِمِي أَنفُسِهِمْ ۖ فَأَلْقَوُا السَّلَمَ مَا كُنَّا نَعْمَلُ مِن سُوءٍ ۚ بَلَىٰ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

    de som i det ögonblick då änglarna samlade in deras själar [fortsatte att] göra orätt mot sig själva [genom sin förnekelse]!" Då skall de underkasta sig [och säga:] "Vi gjorde inte orätt [med avsikt]." [Men svaret skall bli:] "Jo, sannerligen [gjorde ni orätt med avsikt]! Gud har full kännedom om alla era handlingar!

  29. Ayah 29

    فَادْخُلُوا أَبْوَابَ جَهَنَّمَ خَالِدِينَ فِيهَا ۖ فَلَبِئْسَ مَثْوَى الْمُتَكَبِّرِينَ

    Gå därför in genom helvetets portar! Där skall ni förbli till evig tid." - Hur vedervärdig är inte denna de högmodigas sista boning!

  30. Ayah 30

    وَقِيلَ لِلَّذِينَ اتَّقَوْا مَاذَا أَنزَلَ رَبُّكُمْ ۚ قَالُوا خَيْرًا ۗ لِّلَّذِينَ أَحْسَنُوا فِي هَـٰذِهِ الدُّنْيَا حَسَنَةٌ ۚ وَلَدَارُ الْآخِرَةِ خَيْرٌ ۚ وَلَنِعْمَ دَارُ الْمُتَّقِينَ

    Men när de gudfruktiga tillfrågas: "Vad har er Herre uppenbarat?" svarar de: "Goda [ord med vägledning och hopp]!" Ja, gott i detta liv [skall tillfalla] dem som gör det goda och det rätta, men den bästa belöningen är helt visst de eviga boningarna - hur härliga är inte de gudfruktigas boningar!

  31. Ayah 31

    جَنَّاتُ عَدْنٍ يَدْخُلُونَهَا تَجْرِي مِن تَحْتِهَا الْأَنْهَارُ ۖ لَهُمْ فِيهَا مَا يَشَاءُونَ ۚ كَذَٰلِكَ يَجْزِي اللَّهُ الْمُتَّقِينَ

    De skall stiga in i Edens lustgårdar som vattnas av bäckar, där de skall få allt vad de önskar. Så belönar Gud dem som fruktar Honom,

  32. Ayah 32

    الَّذِينَ تَتَوَفَّاهُمُ الْمَلَائِكَةُ طَيِّبِينَ ۙ يَقُولُونَ سَلَامٌ عَلَيْكُمُ ادْخُلُوا الْجَنَّةَ بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

    de som är utan synd, då änglarna i dödsögonblicket hämtar deras själar och hälsar dem: "Fred vare med er! Stig in i lustgården, [detta är belöningen] för era handlingar!"

  33. Ayah 33

    هَلْ يَنظُرُونَ إِلَّا أَن تَأْتِيَهُمُ الْمَلَائِكَةُ أَوْ يَأْتِيَ أَمْرُ رَبِّكَ ۚ كَذَٰلِكَ فَعَلَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ وَمَا ظَلَمَهُمُ اللَّهُ وَلَـٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ

    VÄNTAR de [som sätter gudar vid Guds sida] bara på att änglarna skall komma [och hämta deras själar] eller på din Herres straff i denna värld? Så betedde sig också deras föregångare; och [när straffet drabbade dem] var det inte Gud som gjorde dem orätt, nej, de hade gjort sig själva orätt;

  34. Ayah 34

    فَأَصَابَهُمْ سَيِّئَاتُ مَا عَمِلُوا وَحَاقَ بِهِم مَّا كَانُوا بِهِ يَسْتَهْزِئُونَ

    [följderna av] deras onda handlingar hann upp dem och de inringades [till sist] av det som de hade gjort till föremål för [sitt hån och] sina skämt.

  35. Ayah 35

    وَقَالَ الَّذِينَ أَشْرَكُوا لَوْ شَاءَ اللَّهُ مَا عَبَدْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ نَّحْنُ وَلَا آبَاؤُنَا وَلَا حَرَّمْنَا مِن دُونِهِ مِن شَيْءٍ ۚ كَذَٰلِكَ فَعَلَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ ۚ فَهَلْ عَلَى الرُّسُلِ إِلَّا الْبَلَاغُ الْمُبِينُ

    De som sätter medhjälpare vid Guds sida säger: "Om Gud hade velat skulle varken vi eller våra fäder ha dyrkat något vid sidan av Honom; vi skulle inte heller utan Hans [befallning] ha förklarat något förbjudet." Sådant [språk] förde även deras föregångare. Kan uppgiften för [Guds] sändebud vara någon annan än den att klart framföra [det budskap som de anförtrotts]?

  36. Ayah 36

    وَلَقَدْ بَعَثْنَا فِي كُلِّ أُمَّةٍ رَّسُولًا أَنِ اعْبُدُوا اللَّهَ وَاجْتَنِبُوا الطَّاغُوتَ ۖ فَمِنْهُم مَّنْ هَدَى اللَّهُ وَمِنْهُم مَّنْ حَقَّتْ عَلَيْهِ الضَّلَالَةُ ۚ فَسِيرُوا فِي الْأَرْضِ فَانظُرُوا كَيْفَ كَانَ عَاقِبَةُ الْمُكَذِّبِينَ

    Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: "Dyrka Gud och håll er borta från det onda!" Bland dessa [människor i äldre tider] fanns den som Gud vägledde, och det fanns den som dömde sig själv att gå vilse. Gå därför ut i världen och se [spåren som visar] vad slutet blev för dem som kallade sanningen för lögn!

  37. Ayah 37

    إِن تَحْرِصْ عَلَىٰ هُدَاهُمْ فَإِنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي مَن يُضِلُّ ۖ وَمَا لَهُم مِّن نَّاصِرِينَ

    [Muhammad!] Även om det är din önskan att visa [sådana människor] den rätta vägen vägleder inte Gud dem som Han har låtit gå vilse, och de kommer inte att finna hjälpare.

  38. Ayah 38

    وَأَقْسَمُوا بِاللَّهِ جَهْدَ أَيْمَانِهِمْ ۙ لَا يَبْعَثُ اللَّهُ مَن يَمُوتُ ۚ بَلَىٰ وَعْدًا عَلَيْهِ حَقًّا وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَ النَّاسِ لَا يَعْلَمُونَ

    De svär vid Gud sina högtidligaste eder att Gud inte kommer att återuppväcka någon från de döda. Helt visst [skall de döda återuppväckas]! Det skall ske i kraft av det löfte som Han har åtagit Sig att infria, men de flesta människor är okunniga om detta.

  39. Ayah 39

    لِيُبَيِّنَ لَهُمُ الَّذِي يَخْتَلِفُونَ فِيهِ وَلِيَعْلَمَ الَّذِينَ كَفَرُوا أَنَّهُمْ كَانُوا كَاذِبِينَ

    [Han skall låta dem återuppstå] för att klargöra för dem det som de tvistade om och för att de som förnekade sanningen skall få veta att de var lögnare.

  40. Ayah 40

    إِنَّمَا قَوْلُنَا لِشَيْءٍ إِذَا أَرَدْنَاهُ أَن نَّقُولَ لَهُ كُن فَيَكُونُ

    När det är Vår vilja att något skall vara säger Vi endast till det: "Var!" - och det är.

  41. Ayah 41

    وَالَّذِينَ هَاجَرُوا فِي اللَّهِ مِن بَعْدِ مَا ظُلِمُوا لَنُبَوِّئَنَّهُمْ فِي الدُّنْيَا حَسَنَةً ۖ وَلَأَجْرُ الْآخِرَةِ أَكْبَرُ ۚ لَوْ كَانُوا يَعْلَمُونَ

    DE SOM efter att ha lidit förföljelse överger ondskans rike för [att kämpa för] Guds sak, dem skall Vi låta inrätta sig på bästa sätt i denna värld, men en större belöning [väntar dem] i nästa liv - om ändå de [som tvekar inför detta steg] hade förstått [det]! -

  42. Ayah 42

    الَّذِينَ صَبَرُوا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ

    [utvandrarna] som visade tålamod och uthållighet och som i allt litade till sin Herre.

  43. Ayah 43

    وَمَا أَرْسَلْنَا مِن قَبْلِكَ إِلَّا رِجَالًا نُّوحِي إِلَيْهِمْ ۚ فَاسْأَلُوا أَهْلَ الذِّكْرِ إِن كُنتُمْ لَا تَعْلَمُونَ

    DE SOM Vi har sänt före dig [som sändebud] var ingenting annat än män för vilka Vi uppenbarade [Våra budskap]. Fråga dem som går efter [de tidigare uppenbarelserna], om ni inte vet det. -

  44. Ayah 44

    بِالْبَيِّنَاتِ وَالزُّبُرِ ۗ وَأَنزَلْنَا إِلَيْكَ الذِّكْرَ لِتُبَيِّنَ لِلنَّاسِ مَا نُزِّلَ إِلَيْهِمْ وَلَعَلَّهُمْ يَتَفَكَّرُونَ

    [Vi sände dem] med klara vittnesbörd och med upptecknad visdom. Och för dig har Vi uppenbarat Koranen för att du skall klargöra för människorna allt som sänts till dem [av vägledning och visdom]; kanske skall de väckas till eftertanke.

  45. Ayah 45

    أَفَأَمِنَ الَّذِينَ مَكَرُوا السَّيِّئَاتِ أَن يَخْسِفَ اللَّهُ بِهِمُ الْأَرْضَ أَوْ يَأْتِيَهُمُ الْعَذَابُ مِنْ حَيْثُ لَا يَشْعُرُونَ

    Kan de som smider onda planer känna sig säkra på att Gud inte låter jorden uppsluka dem eller låter straffet drabba dem från ett håll från vilket de ingenting anar

  46. Ayah 46

    أَوْ يَأْخُذَهُمْ فِي تَقَلُّبِهِمْ فَمَا هُم بِمُعْجِزِينَ

    eller komma över dem när de är mitt uppe i sin [dagliga] verksamhet - de kommer inte att kunna uppresa sig emot [Hans vilja] -

  47. Ayah 47

    أَوْ يَأْخُذَهُمْ عَلَىٰ تَخَوُّفٍ فَإِنَّ رَبَّكُمْ لَرَءُوفٌ رَّحِيمٌ

    eller att Han inte straffar dem genom att steg för steg urholka deras [privilegierade ställning]? Er Herre, den Barmhärtige, ömmar [för Sina tjänare]!

  48. Ayah 48

    أَوَلَمْ يَرَوْا إِلَىٰ مَا خَلَقَ اللَّهُ مِن شَيْءٍ يَتَفَيَّأُ ظِلَالُهُ عَنِ الْيَمِينِ وَالشَّمَائِلِ سُجَّدًا لِّلَّهِ وَهُمْ دَاخِرُونَ

    HAR ALDRIG dessa [förnekare av sanningen] betraktat något av alla de ting som Gud har skapat, och sett hur dess skuggor flyttar sig åt höger och åt vänster och faller ned inför Gud i ödmjuk underkastelse under Hans vilja?

  49. Ayah 49

    وَلِلَّهِ يَسْجُدُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الْأَرْضِ مِن دَابَّةٍ وَالْمَلَائِكَةُ وَهُمْ لَا يَسْتَكْبِرُونَ

    Allt i himlarna och på jorden faller ned inför Gud i tillbedjan, djuren, men också änglarna som är utan högmod;

  50. Ayah 50

    يَخَافُونَ رَبَّهُم مِّن فَوْقِهِمْ وَيَفْعَلُونَ مَا يُؤْمَرُونَ ۩

    de fruktar sin Herre i höjden och gör vad de är befallda att göra.

  51. Ayah 51

    وَقَالَ اللَّهُ لَا تَتَّخِذُوا إِلَـٰهَيْنِ اثْنَيْنِ ۖ إِنَّمَا هُوَ إِلَـٰهٌ وَاحِدٌ ۖ فَإِيَّايَ فَارْهَبُونِ

    Och Gud har sagt: "Dyrka inte två gudomligheter. Han är En Gud. Mig skall ni frukta [och ingen annan].

  52. Ayah 52

    وَلَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ وَلَهُ الدِّينُ وَاصِبًا ۚ أَفَغَيْرَ اللَّهِ تَتَّقُونَ

    Honom tillhör allt i himlarna och på jorden och ni är skyldiga Honom ständig lydnad. Fruktar ni någon annan än Gud

  53. Ayah 53

    وَمَا بِكُم مِّن نِّعْمَةٍ فَمِنَ اللَّهِ ۖ ثُمَّ إِذَا مَسَّكُمُ الضُّرُّ فَإِلَيْهِ تَجْأَرُونَ

    Ingenting gott kommer er till del som inte är från Gud. Och när ett ont drabbar er är det Honom ni anropar om hjälp.

  54. Ayah 54

    ثُمَّ إِذَا كَشَفَ الضُّرَّ عَنكُمْ إِذَا فَرِيقٌ مِّنكُم بِرَبِّهِمْ يُشْرِكُونَ

    Men när Han har avlyft från er detta onda, tar några bland er sig för att sätta gudar vid sin Herres sida,

  55. Ayah 55

    لِيَكْفُرُوا بِمَا آتَيْنَاهُمْ ۚ فَتَمَتَّعُوا ۖ فَسَوْفَ تَعْلَمُونَ

    [liksom] för att visa att de inte känner tacksamhet för Våra gåvor. Gläds då åt livet [medan ni kan - en dag] skall ni få veta [sanningen].

  56. Ayah 56

    وَيَجْعَلُونَ لِمَا لَا يَعْلَمُونَ نَصِيبًا مِّمَّا رَزَقْنَاهُمْ ۗ تَاللَّهِ لَتُسْأَلُنَّ عَمَّا كُنتُمْ تَفْتَرُونَ

    Och de vill ge en andel av det som Vi skänker dem för deras försörjning till [företeelser], som de inte kan veta något om! Vid Gud! Ni skall ställas till svars för allt som ni diktar ihop!

  57. Ayah 57

    وَيَجْعَلُونَ لِلَّهِ الْبَنَاتِ سُبْحَانَهُ ۙ وَلَهُم مَّا يَشْتَهُونَ

    Och de tilldelar Gud döttrar - stor är Han i Sin härlighet! - men åt sig [väljer de] det som de själva önskar.

  58. Ayah 58

    وَإِذَا بُشِّرَ أَحَدُهُم بِالْأُنثَىٰ ظَلَّ وَجْهُهُ مُسْوَدًّا وَهُوَ كَظِيمٌ

    Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom;

  59. Ayah 59

    يَتَوَارَىٰ مِنَ الْقَوْمِ مِن سُوءِ مَا بُشِّرَ بِهِ ۚ أَيُمْسِكُهُ عَلَىٰ هُونٍ أَمْ يَدُسُّهُ فِي التُّرَابِ ۗ أَلَا سَاءَ مَا يَحْكُمُونَ

    han drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma?

  60. Ayah 60

    لِلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِالْآخِرَةِ مَثَلُ السَّوْءِ ۖ وَلِلَّهِ الْمَثَلُ الْأَعْلَىٰ ۚ وَهُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

    De sämsta egenskaper kännetecknar dem som inte tror på ett evigt liv. - Enbart de mest upphöjda egenskaper kan nämnas i samband med Gud; Han är den Allsmäktige, den Allvise.

  61. Ayah 61

    وَلَوْ يُؤَاخِذُ اللَّهُ النَّاسَ بِظُلْمِهِم مَّا تَرَكَ عَلَيْهَا مِن دَابَّةٍ وَلَـٰكِن يُؤَخِّرُهُمْ إِلَىٰ أَجَلٍ مُّسَمًّى ۖ فَإِذَا جَاءَ أَجَلُهُمْ لَا يَسْتَأْخِرُونَ سَاعَةً ۖ وَلَا يَسْتَقْدِمُونَ

    Om Gud [genast] skulle straffa människorna för det onda de gör skulle Han inte lämna en enda levande varelse på [jorden]. Men Han beviljar dem en frist till en tidpunkt [som Han har] utsatt. De kan inte förkorta fristen och, när den har löpt ut, kan de inte förlänga den, ens med ett ögonblick.

  62. Ayah 62

    وَيَجْعَلُونَ لِلَّهِ مَا يَكْرَهُونَ وَتَصِفُ أَلْسِنَتُهُمُ الْكَذِبَ أَنَّ لَهُمُ الْحُسْنَىٰ ۖ لَا جَرَمَ أَنَّ لَهُمُ النَّارَ وَأَنَّهُم مُّفْرَطُونَ

    De tilldelar Gud vad de [själva] avskyr och påstår [samtidigt] med en lögn att det högsta goda väntar dem. Utan tvivel är det Elden som väntar dem och dit skall de förpassas utan dröjsmål!

  63. Ayah 63

    تَاللَّهِ لَقَدْ أَرْسَلْنَا إِلَىٰ أُمَمٍ مِّن قَبْلِكَ فَزَيَّنَ لَهُمُ الشَّيْطَانُ أَعْمَالَهُمْ فَهُوَ وَلِيُّهُمُ الْيَوْمَ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ

    Vid Gud! Vi har sänt [budbärare] till folk som levde före din tid [Muhammad], men då Djävulen visade dem deras [onda] handlingar i ett fördelaktigt ljus [vände de ryggen till, och även] i dag är han deras beskyddare [de som är av samma skrot och korn]; de skall få utstå ett plågsamt straff.

  64. Ayah 64

    وَمَا أَنزَلْنَا عَلَيْكَ الْكِتَابَ إِلَّا لِتُبَيِّنَ لَهُمُ الَّذِي اخْتَلَفُوا فِيهِ ۙ وَهُدًى وَرَحْمَةً لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

    Och Vi har uppenbarat denna Skrift för dig för att du skall klargöra för dem det som de tvistar om, och som en vägledning och en nåd för dem som vill tro.

  65. Ayah 65

    وَاللَّهُ أَنزَلَ مِنَ السَّمَاءِ مَاءً فَأَحْيَا بِهِ الْأَرْضَ بَعْدَ مَوْتِهَا ۚ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَسْمَعُونَ

    OCH GUD låter regn falla från skyn och ger på så sätt nytt liv åt den jord som varit död; i detta ligger helt visst ett budskap till dem som lyssnar.

  66. Ayah 66

    وَإِنَّ لَكُمْ فِي الْأَنْعَامِ لَعِبْرَةً ۖ نُّسْقِيكُم مِّمَّا فِي بُطُونِهِ مِن بَيْنِ فَرْثٍ وَدَمٍ لَّبَنًا خَالِصًا سَائِغًا لِّلشَّارِبِينَ

    Och från boskapen kan ni hämta en [annan] lärdom: i deras buk, mellan det som kroppen stöter bort och blodet [som uppehåller livet], låter Vi ren mjölk [alstras] för er, en välsmakande [dryck].

  67. Ayah 67

    وَمِن ثَمَرَاتِ النَّخِيلِ وَالْأَعْنَابِ تَتَّخِذُونَ مِنْهُ سَكَرًا وَرِزْقًا حَسَنًا ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَعْقِلُونَ

    Och ur frukterna av dadelpalmen och vinrankan utvinner ni både vin och hälsosam näring; i detta ligger helt visst ett budskap till dem som använder sitt förstånd.

  68. Ayah 68

    وَأَوْحَىٰ رَبُّكَ إِلَى النَّحْلِ أَنِ اتَّخِذِي مِنَ الْجِبَالِ بُيُوتًا وَمِنَ الشَّجَرِ وَمِمَّا يَعْرِشُونَ

    Och din Herre har lärt biet att inrätta sig i bergen och i träd och i det som [människor] ställer i ordning [för dess behov];

  69. Ayah 69

    ثُمَّ كُلِي مِن كُلِّ الثَّمَرَاتِ فَاسْلُكِي سُبُلَ رَبِّكِ ذُلُلًا ۚ يَخْرُجُ مِن بُطُونِهَا شَرَابٌ مُّخْتَلِفٌ أَلْوَانُهُ فِيهِ شِفَاءٌ لِّلنَّاسِ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَةً لِّقَوْمٍ يَتَفَكَّرُونَ

    och att hämta sin näring från alla [växter som ger] frukt och att följa de vägar som din Herre [har utstakat för det]. Och en saft av skiftande färg sipprar fram ur dess [inre] i vilken det finns läkande ämnen [till nytta] för människorna. I allt detta ligger helt visst ett budskap till människor som tänker.

  70. Ayah 70

    وَاللَّهُ خَلَقَكُمْ ثُمَّ يَتَوَفَّاكُمْ ۚ وَمِنكُم مَّن يُرَدُّ إِلَىٰ أَرْذَلِ الْعُمُرِ لِكَيْ لَا يَعْلَمَ بَعْدَ عِلْمٍ شَيْئًا ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلِيمٌ قَدِيرٌ

    GUD HAR skapat er och, när tiden är inne, skall Han låta er dö. Och det finns de bland er som [vid hög] ålder blir så skröpliga, att de glömmer allt vad de en gång har vetat. Gud vet allt och är mäktig allt.

  71. Ayah 71

    وَاللَّهُ فَضَّلَ بَعْضَكُمْ عَلَىٰ بَعْضٍ فِي الرِّزْقِ ۚ فَمَا الَّذِينَ فُضِّلُوا بِرَادِّي رِزْقِهِمْ عَلَىٰ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُمْ فَهُمْ فِيهِ سَوَاءٌ ۚ أَفَبِنِعْمَةِ اللَّهِ يَجْحَدُونَ

    Och Gud har i [fördelningen av] Sina gåvor gynnat några av er framför andra. Men de som gynnats delar inte med sig av sina förmåner åt dem som de rättmätigt besitter och [erkänner dem inte, vilket de borde,] som likställda. [Vågar] de alltså förneka Guds välsignelser

  72. Ayah 72

    وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُم مِّنْ أَنفُسِكُمْ أَزْوَاجًا وَجَعَلَ لَكُم مِّنْ أَزْوَاجِكُم بَنِينَ وَحَفَدَةً وَرَزَقَكُم مِّنَ الطَّيِّبَاتِ ۚ أَفَبِالْبَاطِلِ يُؤْمِنُونَ وَبِنِعْمَتِ اللَّهِ هُمْ يَكْفُرُونَ

    Och Gud har skapat åt er hustrur av samma natur som ni själva och genom era hustrur har Han gett er barn och barnbarn, och Han har försett er med goda ting för ert livsuppehälle. Skall de då [fortsätta att] tro på det som inte är sant och förneka Guds välgärningar,

  73. Ayah 73

    وَيَعْبُدُونَ مِن دُونِ اللَّهِ مَا لَا يَمْلِكُ لَهُمْ رِزْقًا مِّنَ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ شَيْئًا وَلَا يَسْتَطِيعُونَ

    och i stället för Gud dyrka vad som inte kan förse dem vare sig från himlarna eller jorden med något av det som de behöver för sin försörjning och som saknar all makt

  74. Ayah 74

    فَلَا تَضْرِبُوا لِلَّهِ الْأَمْثَالَ ۚ إِنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ وَأَنتُمْ لَا تَعْلَمُونَ

    Och gör inte Gud till föremål för jämförelser! Gud vet [allt], men ni har ingen [verklig] kunskap.

  75. Ayah 75

    ضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا عَبْدًا مَّمْلُوكًا لَّا يَقْدِرُ عَلَىٰ شَيْءٍ وَمَن رَّزَقْنَاهُ مِنَّا رِزْقًا حَسَنًا فَهُوَ يُنفِقُ مِنْهُ سِرًّا وَجَهْرًا ۖ هَلْ يَسْتَوُونَ ۚ الْحَمْدُ لِلَّهِ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

    Gud framställer liknelsen om [två män] - en slav, som tillhör en annan man och som inte kan företa sig något [på egen hand], och en man som Vi har skänkt god försörjning och som ger av sitt både när ingen ser det och öppet inför alla. Är dessa två jämförbara? Gud ske lov [för denna liknelse]! Men de flesta [av dem] inser inte [den skillnad som här råder].

  76. Ayah 76

    وَضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا رَّجُلَيْنِ أَحَدُهُمَا أَبْكَمُ لَا يَقْدِرُ عَلَىٰ شَيْءٍ وَهُوَ كَلٌّ عَلَىٰ مَوْلَاهُ أَيْنَمَا يُوَجِّههُّ لَا يَأْتِ بِخَيْرٍ ۖ هَلْ يَسْتَوِي هُوَ وَمَن يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ ۙ وَهُوَ عَلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ

    Och Gud framställer liknelsen om två män, varav en är stum och inte kan reda sig själv och är en börda för sin beskyddare; vilket uppdrag denne än ger honom, misslyckas han. Kan han jämställas med den som föreskriver rättvisa [förhållanden mellan människor] och själv följer rättens raka väg?

  77. Ayah 77

    وَلِلَّهِ غَيْبُ السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ ۚ وَمَا أَمْرُ السَّاعَةِ إِلَّا كَلَمْحِ الْبَصَرِ أَوْ هُوَ أَقْرَبُ ۚ إِنَّ اللَّهَ عَلَىٰ كُلِّ شَيْءٍ قَدِيرٌ

    Hos Gud finns [kunskapen om] himlarnas och jordens dolda verklighet. [Den Yttersta] stunden är ett ögonblicks verk, ja, den är över ännu snabbare än så, eftersom Gud har allt i Sin makt.

  78. Ayah 78

    وَاللَّهُ أَخْرَجَكُم مِّن بُطُونِ أُمَّهَاتِكُمْ لَا تَعْلَمُونَ شَيْئًا وَجَعَلَ لَكُمُ السَّمْعَ وَالْأَبْصَارَ وَالْأَفْئِدَةَ ۙ لَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ

    Gud förde er ut ur era mödrars sköten, ovetande om allt, och gav er hörsel, syn och hjärta; kanske känner ni tacksamhet [mot Honom].

  79. Ayah 79

    أَلَمْ يَرَوْا إِلَى الطَّيْرِ مُسَخَّرَاتٍ فِي جَوِّ السَّمَاءِ مَا يُمْسِكُهُنَّ إِلَّا اللَّهُ ۗ إِنَّ فِي ذَٰلِكَ لَآيَاتٍ لِّقَوْمٍ يُؤْمِنُونَ

    Har de inte sett hur fåglarna svävar genom luften [i enlighet med Guds lagar]? Ingen annan än Gud håller dem uppe! I detta ligger sannerligen budskap till människor som vill tro.

  80. Ayah 80

    وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُم مِّن بُيُوتِكُمْ سَكَنًا وَجَعَلَ لَكُم مِّن جُلُودِ الْأَنْعَامِ بُيُوتًا تَسْتَخِفُّونَهَا يَوْمَ ظَعْنِكُمْ وَيَوْمَ إِقَامَتِكُمْ ۙ وَمِنْ أَصْوَافِهَا وَأَوْبَارِهَا وَأَشْعَارِهَا أَثَاثًا وَمَتَاعًا إِلَىٰ حِينٍ

    Och Gud har gett er bostäder för er vila, och har gett er boskapens hudar som [flyttbara] bostäder, lätta [att medföra] på era färder och [lätta att hantera] när ni slår läger; och [Han har gett er] deras ull, den grova och den fina, och deras hår [av vilket ni kan tillverka det som behövs] för att inreda [bostäderna] och annat som skall vara er till glädje och nytta sålänge de varar.

  81. Ayah 81

    وَاللَّهُ جَعَلَ لَكُم مِّمَّا خَلَقَ ظِلَالًا وَجَعَلَ لَكُم مِّنَ الْجِبَالِ أَكْنَانًا وَجَعَلَ لَكُمْ سَرَابِيلَ تَقِيكُمُ الْحَرَّ وَسَرَابِيلَ تَقِيكُم بَأْسَكُمْ ۚ كَذَٰلِكَ يُتِمُّ نِعْمَتَهُ عَلَيْكُمْ لَعَلَّكُمْ تُسْلِمُونَ

    Och bland de ting som Gud har skapat har Han [sörjt för att några skänker] er skydd och skugga och i bergen har Han skapat grottor [där ni kan söka tillflykt]. Och Han har gett er kläder till skydd mot hetta [och köld] och kläder, som skyddar er mot ont som ni själva är upphov till. [Se] hur Han ger er Sin välsignelse i fullt mått - kanske underkastar ni er [nu Hans vilja]

  82. Ayah 82

    فَإِن تَوَلَّوْا فَإِنَّمَا عَلَيْكَ الْبَلَاغُ الْمُبِينُ

    MEN OM de vänder dig ryggen [minns, Muhammad, att] din enda uppgift är att klart framföra budskapet.

  83. Ayah 83

    يَعْرِفُونَ نِعْمَتَ اللَّهِ ثُمَّ يُنكِرُونَهَا وَأَكْثَرُهُمُ الْكَافِرُونَ

    De är medvetna om Guds välsignelser, men de vill inte erkänna dem - de flesta av dem är de otacksamma som framhärdar i förnekelse och synd.

  84. Ayah 84

    وَيَوْمَ نَبْعَثُ مِن كُلِّ أُمَّةٍ شَهِيدًا ثُمَّ لَا يُؤْذَنُ لِلَّذِينَ كَفَرُوا وَلَا هُمْ يُسْتَعْتَبُونَ

    Och den Dag då Vi skall låta ett vittne ur varje samfund stiga fram [för att vittna mot dem], skall inga [undanflykter eller ursäkter] godtas från förnekarnas sida, och inga [försök till] gottgörelse tas emot.

  85. Ayah 85

    وَإِذَا رَأَى الَّذِينَ ظَلَمُوا الْعَذَابَ فَلَا يُخَفَّفُ عَنْهُمْ وَلَا هُمْ يُنظَرُونَ

    Och då syndarna fått se straffet kommer det inte att lindras och inget uppskov att beviljas.

  86. Ayah 86

    وَإِذَا رَأَى الَّذِينَ أَشْرَكُوا شُرَكَاءَهُمْ قَالُوا رَبَّنَا هَـٰؤُلَاءِ شُرَكَاؤُنَا الَّذِينَ كُنَّا نَدْعُو مِن دُونِكَ ۖ فَأَلْقَوْا إِلَيْهِمُ الْقَوْلَ إِنَّكُمْ لَكَاذِبُونَ

    Och när de som satte medhjälpare vid Guds sida ser dessa medhjälpare, skall de säga: "Herre! Det var dem som vi satte vid Din sida och som vi anropade i Ditt ställe." Men [medhjälparna] skall ge dem svar på tal: "Ni är sannerligen lögnare!"

  87. Ayah 87

    وَأَلْقَوْا إِلَى اللَّهِ يَوْمَئِذٍ السَّلَمَ ۖ وَضَلَّ عَنْهُم مَّا كَانُوا يَفْتَرُونَ

    Och den Dagen skall de förklara sin underkastelse [under Gud], och det som de [i livet] ljög ihop skall överge dem.

  88. Ayah 88

    الَّذِينَ كَفَرُوا وَصَدُّوا عَن سَبِيلِ اللَّهِ زِدْنَاهُمْ عَذَابًا فَوْقَ الْعَذَابِ بِمَا كَانُوا يُفْسِدُونَ

    Över alla dem som förnekade sanningen och som hindrade [andra] att följa Guds väg skall Vi hopa straff på straff för all den skada de har åstadkommit.

  89. Ayah 89

    وَيَوْمَ نَبْعَثُ فِي كُلِّ أُمَّةٍ شَهِيدًا عَلَيْهِم مِّنْ أَنفُسِهِمْ ۖ وَجِئْنَا بِكَ شَهِيدًا عَلَىٰ هَـٰؤُلَاءِ ۚ وَنَزَّلْنَا عَلَيْكَ الْكِتَابَ تِبْيَانًا لِّكُلِّ شَيْءٍ وَهُدًى وَرَحْمَةً وَبُشْرَىٰ لِلْمُسْلِمِينَ

    [Påminn dem om] den Dag då Vi från varje samfund skall låta ett vittne ur deras egna led stiga fram [som skall vittna] mot dem! Och dig har Vi gjort till vittne mot dem [som du har nått med budskapet]. Vi har uppenbarat denna gudomliga Skrift för dig, steg för steg, med klargörande av allt, med vägledning och nåd och ett glatt budskap om hopp till dem som har underkastat sig Guds vilja!

  90. Ayah 90

    إِنَّ اللَّهَ يَأْمُرُ بِالْعَدْلِ وَالْإِحْسَانِ وَإِيتَاءِ ذِي الْقُرْبَىٰ وَيَنْهَىٰ عَنِ الْفَحْشَاءِ وَالْمُنكَرِ وَالْبَغْيِ ۚ يَعِظُكُمْ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ

    GUD befaller att rätt och rättvisa skall råda [människor emellan och befaller dem] att göra gott och att vara givmilda mot de närmaste, och Han förbjuder alla skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft och allt som innebär en kränkning av andras rätt. Han förmanar och varnar er, för att ni skall lägga det på hjärtat.

  91. Ayah 91

    وَأَوْفُوا بِعَهْدِ اللَّهِ إِذَا عَاهَدتُّمْ وَلَا تَنقُضُوا الْأَيْمَانَ بَعْدَ تَوْكِيدِهَا وَقَدْ جَعَلْتُمُ اللَّهَ عَلَيْكُمْ كَفِيلًا ۚ إِنَّ اللَّهَ يَعْلَمُ مَا تَفْعَلُونَ

    Stå fast vid förbundet med Gud när ni gör ett högtidligt åtagande, och bryt inte [era] eder efter att ha bekräftat dem och tagit Gud till er borgensman; Gud har kännedom om vad ni gör.

  92. Ayah 92

    وَلَا تَكُونُوا كَالَّتِي نَقَضَتْ غَزْلَهَا مِن بَعْدِ قُوَّةٍ أَنكَاثًا تَتَّخِذُونَ أَيْمَانَكُمْ دَخَلًا بَيْنَكُمْ أَن تَكُونَ أُمَّةٌ هِيَ أَرْبَىٰ مِنْ أُمَّةٍ ۚ إِنَّمَا يَبْلُوكُمُ اللَّهُ بِهِ ۚ وَلَيُبَيِّنَنَّ لَكُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ مَا كُنتُمْ فِيهِ تَخْتَلِفُونَ

    Gör inte som [kvinnan] som repade upp den starka tråd hon hade spunnit, och svär inte era eder [som om ni spelade ett spel där det gäller] att överlista varandra och [att hålla sig väl med] den klan [eller grupp] som har flest män [och är rikast i fråga om resurser]. Detta är ett prov som Gud låter er undergå och på Uppståndelsens dag skall Han helt visst klargöra för er det som ni hade olika meningar om.

  93. Ayah 93

    وَلَوْ شَاءَ اللَّهُ لَجَعَلَكُمْ أُمَّةً وَاحِدَةً وَلَـٰكِن يُضِلُّ مَن يَشَاءُ وَيَهْدِي مَن يَشَاءُ ۚ وَلَتُسْأَلُنَّ عَمَّا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ

    Om Gud hade velat, hade Han gjort er till ett enda samfund, men Han låter den gå vilse som vill [gå vilse] och Han vägleder den som vill [vägledas]; ni kommer helt visst att få stå till svars för era handlingar.

  94. Ayah 94

    وَلَا تَتَّخِذُوا أَيْمَانَكُمْ دَخَلًا بَيْنَكُمْ فَتَزِلَّ قَدَمٌ بَعْدَ ثُبُوتِهَا وَتَذُوقُوا السُّوءَ بِمَا صَدَدتُّمْ عَن سَبِيلِ اللَّهِ ۖ وَلَكُمْ عَذَابٌ عَظِيمٌ

    Nej, svär inte era eder för att överlista varandra; er fot som har fått fäste [i tron] kan slinta och så får ni bära de onda följderna [i detta liv] av att ha avvikit från Guds väg; och [efter döden] väntar er ett hårt straff.

  95. Ayah 95

    وَلَا تَشْتَرُوا بِعَهْدِ اللَّهِ ثَمَنًا قَلِيلًا ۚ إِنَّمَا عِندَ اللَّهِ هُوَ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ

    Byt därför inte bort förbundet med Gud för [att uppnå] en ömklig vinst. Det som Gud har i beredskap är för er det bästa - om ni bara visste...!

  96. Ayah 96

    مَا عِندَكُمْ يَنفَدُ ۖ وَمَا عِندَ اللَّهِ بَاقٍ ۗ وَلَنَجْزِيَنَّ الَّذِينَ صَبَرُوا أَجْرَهُم بِأَحْسَنِ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

    Det ni har i handen försvinner, men det som är hos Gud består i evighet. Vi skall sannerligen belöna dem som höll ut i motgång och prövningar efter deras bästa handlingar.

  97. Ayah 97

    مَنْ عَمِلَ صَالِحًا مِّن ذَكَرٍ أَوْ أُنثَىٰ وَهُوَ مُؤْمِنٌ فَلَنُحْيِيَنَّهُ حَيَاةً طَيِّبَةً ۖ وَلَنَجْزِيَنَّهُمْ أَجْرَهُم بِأَحْسَنِ مَا كَانُوا يَعْمَلُونَ

    Den man eller kvinna som gör gott och lever rättskaffens och som har tron skall Vi skänka ett gott liv och Vi skall bestämma deras [slutliga] belöning efter deras bästa handlingar.

  98. Ayah 98

    فَإِذَا قَرَأْتَ الْقُرْآنَ فَاسْتَعِذْ بِاللَّهِ مِنَ الشَّيْطَانِ الرَّجِيمِ

    NÄR DU [vill] läsa Koranen, be då Gud beskydda dig mot Djävulen, den utstötte.

  99. Ayah 99

    إِنَّهُ لَيْسَ لَهُ سُلْطَانٌ عَلَى الَّذِينَ آمَنُوا وَعَلَىٰ رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ

    Han har ingen makt över dem som tror och litar till sin Herre;

  100. Ayah 100

    إِنَّمَا سُلْطَانُهُ عَلَى الَّذِينَ يَتَوَلَّوْنَهُ وَالَّذِينَ هُم بِهِ مُشْرِكُونَ

    hans makt är begränsad till dem som ställer sig under hans beskydd och som förleds av honom att tillskriva andra del i Guds makt.

  101. Ayah 101

    وَإِذَا بَدَّلْنَا آيَةً مَّكَانَ آيَةٍ ۙ وَاللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا يُنَزِّلُ قَالُوا إِنَّمَا أَنتَ مُفْتَرٍ ۚ بَلْ أَكْثَرُهُمْ لَا يَعْلَمُونَ

    Och när Vi låter ett budskap ersättas av ett [annat] - Gud är väl medveten om vad Han uppenbarar, steg för steg - säger de: "Detta har du [själv] satt samman!" Nej, de flesta av dem vet inte [vad de talar om]!

  102. Ayah 102

    قُلْ نَزَّلَهُ رُوحُ الْقُدُسِ مِن رَّبِّكَ بِالْحَقِّ لِيُثَبِّتَ الَّذِينَ آمَنُوا وَهُدًى وَبُشْرَىٰ لِلْمُسْلِمِينَ

    Säg: "Helighetens ande har, steg för steg, förmedlat uppenbarelsen från din Herre med sanningen för att stärka [tron hos] de troende och ge dem som har underkastat sig Guds vilja vägledning och ett glatt budskap om hopp."

  103. Ayah 103

    وَلَقَدْ نَعْلَمُ أَنَّهُمْ يَقُولُونَ إِنَّمَا يُعَلِّمُهُ بَشَرٌ ۗ لِّسَانُ الَّذِي يُلْحِدُونَ إِلَيْهِ أَعْجَمِيٌّ وَهَـٰذَا لِسَانٌ عَرَبِيٌّ مُّبِينٌ

    Vi vet att de säger: "Det är bara en människa som lär honom denna [Koran]" - [men] den de syftar på [med sin beskyllning] talar ett utländskt språk, medan detta är klingande ren arabiska.

  104. Ayah 104

    إِنَّ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِآيَاتِ اللَّهِ لَا يَهْدِيهِمُ اللَّهُ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ

    Gud vägleder inte dem som inte vill tro på Hans budskap, och ett svårt lidande [väntar] dem.

  105. Ayah 105

    إِنَّمَا يَفْتَرِي الْكَذِبَ الَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِآيَاتِ اللَّهِ ۖ وَأُولَـٰئِكَ هُمُ الْكَاذِبُونَ

    Inga andra än de som inte tror på Guds budskap kan tänka ut [en sådan] lögn; och det är de [- inte Vår Profet -] som är lögnare!

  106. Ayah 106

    مَن كَفَرَ بِاللَّهِ مِن بَعْدِ إِيمَانِهِ إِلَّا مَنْ أُكْرِهَ وَقَلْبُهُ مُطْمَئِنٌّ بِالْإِيمَانِ وَلَـٰكِن مَّن شَرَحَ بِالْكُفْرِ صَدْرًا فَعَلَيْهِمْ غَضَبٌ مِّنَ اللَّهِ وَلَهُمْ عَذَابٌ عَظِيمٌ

    Den som förnekar Gud efter att ha antagit tron - inte den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin övertygelse, utan den som frivilligt öppnar sig för otron - sådana [människor] ådrar sig Guds vrede och ett hårt straff väntar dem,

  107. Ayah 107

    ذَٰلِكَ بِأَنَّهُمُ اسْتَحَبُّوا الْحَيَاةَ الدُّنْيَا عَلَى الْآخِرَةِ وَأَنَّ اللَّهَ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الْكَافِرِينَ

    eftersom de sätter det jordiska högre än det eviga livet. Gud vägleder inte dem som förnekar sanningen.

  108. Ayah 108

    أُولَـٰئِكَ الَّذِينَ طَبَعَ اللَّهُ عَلَىٰ قُلُوبِهِمْ وَسَمْعِهِمْ وَأَبْصَارِهِمْ ۖ وَأُولَـٰئِكَ هُمُ الْغَافِلُونَ

    Det är dessa [människor] vars hjärtan, hörsel och syn Gud har förseglat; de är de likgiltiga, de tanklösa.

  109. Ayah 109

    لَا جَرَمَ أَنَّهُمْ فِي الْآخِرَةِ هُمُ الْخَاسِرُونَ

    Helt visst är det de som i evigheten skall stå som förlorare.

  110. Ayah 110

    ثُمَّ إِنَّ رَبَّكَ لِلَّذِينَ هَاجَرُوا مِن بَعْدِ مَا فُتِنُوا ثُمَّ جَاهَدُوا وَصَبَرُوا إِنَّ رَبَّكَ مِن بَعْدِهَا لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ

    Men de som genom förtryck och förföljelser tvingats att överge [sin tro] och som därefter flyr från ondskans rike och strävar och kämpar [för Guds sak] och uthärdar allt med tålamod - efter allt [som de har utstått] skall din Herre helt visst [visa dem] barmhärtighet och förlåta dem.

  111. Ayah 111

    يَوْمَ تَأْتِي كُلُّ نَفْسٍ تُجَادِلُ عَن نَّفْسِهَا وَتُوَفَّىٰ كُلُّ نَفْسٍ مَّا عَمِلَتْ وَهُمْ لَا يُظْلَمُونَ

    [Påminn dem om Uppståndelsens] dag då var och en kommer att vilja tala [enbart] i egen sak och då alla skall få den fulla lönen för sina handlingar och ingen skall tillfogas orätt.

  112. Ayah 112

    وَضَرَبَ اللَّهُ مَثَلًا قَرْيَةً كَانَتْ آمِنَةً مُّطْمَئِنَّةً يَأْتِيهَا رِزْقُهَا رَغَدًا مِّن كُلِّ مَكَانٍ فَكَفَرَتْ بِأَنْعُمِ اللَّهِ فَأَذَاقَهَا اللَّهُ لِبَاسَ الْجُوعِ وَالْخَوْفِ بِمَا كَانُوا يَصْنَعُونَ

    GUD framställer liknelsen om en stad. [Invånarna] levde där lugna och trygga, tillförsäkrade en riklig försörjning från alla håll. Men de ville inte erkänna Guds välsignelser och Gud lät dem pröva på hungerns och fruktans elände på grund av att de [förnekade Guds välgärningar].

  113. Ayah 113

    وَلَقَدْ جَاءَهُمْ رَسُولٌ مِّنْهُمْ فَكَذَّبُوهُ فَأَخَذَهُمُ الْعَذَابُ وَهُمْ ظَالِمُونَ

    Ett sändebud, [en man] ur deras egna led, kom till dem men de kallade honom lögnare och så drabbade dem straffet medan de framhärdade i [förnekelse och annan] synd.

  114. Ayah 114

    فَكُلُوا مِمَّا رَزَقَكُمُ اللَّهُ حَلَالًا طَيِّبًا وَاشْكُرُوا نِعْمَتَ اللَّهِ إِن كُنتُمْ إِيَّاهُ تَعْبُدُونَ

    ÄT AV alla tillåtna goda ting som Gud har skänkt er för er försörjning och tacka Gud för Hans välgärningar, om det är Honom ni vill dyrka.

  115. Ayah 115

    إِنَّمَا حَرَّمَ عَلَيْكُمُ الْمَيْتَةَ وَالدَّمَ وَلَحْمَ الْخِنزِيرِ وَمَا أُهِلَّ لِغَيْرِ اللَّهِ بِهِ ۖ فَمَنِ اضْطُرَّ غَيْرَ بَاغٍ وَلَا عَادٍ فَإِنَّ اللَّهَ غَفُورٌ رَّحِيمٌ

    Han har inte förbjudit er annat än kött av självdöda djur och blod och svinkött och det som offrats åt någon annan än Gud. Men den som nöden tvingar [att äta av detta] - inte den som vill trotsa [förbuden] och som går längre [än hungern tvingar honom] - [skall finna att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

  116. Ayah 116

    وَلَا تَقُولُوا لِمَا تَصِفُ أَلْسِنَتُكُمُ الْكَذِبَ هَـٰذَا حَلَالٌ وَهَـٰذَا حَرَامٌ لِّتَفْتَرُوا عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ ۚ إِنَّ الَّذِينَ يَفْتَرُونَ عَلَى اللَّهِ الْكَذِبَ لَا يُفْلِحُونَ

    Låt därför ingen osanning komma över era läppar då ni talar om [dessa ting och kallar] det ena lovligt och det andra förbjudet, så att ni lögnaktigt påbördar Gud era egna idéer. Det kommer inte att gå dem väl i händer som lögnaktigt påbördar Gud vad de själva finner på;

  117. Ayah 117

    مَتَاعٌ قَلِيلٌ وَلَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌ

    deras glädje skall vara en kort tid och ett plågsamt straff väntar dem!

  118. Ayah 118

    وَعَلَى الَّذِينَ هَادُوا حَرَّمْنَا مَا قَصَصْنَا عَلَيْكَ مِن قَبْلُ ۖ وَمَا ظَلَمْنَاهُمْ وَلَـٰكِن كَانُوا أَنفُسَهُمْ يَظْلِمُونَ

    Men Vi förbjöd dem som följde den judiska tron det som Vi tidigare låtit dig veta; Vi gjorde dem ingen orätt; nej, det var de som gjorde sig själva orätt.

  119. Ayah 119

    ثُمَّ إِنَّ رَبَّكَ لِلَّذِينَ عَمِلُوا السُّوءَ بِجَهَالَةٍ ثُمَّ تَابُوا مِن بَعْدِ ذَٰلِكَ وَأَصْلَحُوا إِنَّ رَبَّكَ مِن بَعْدِهَا لَغَفُورٌ رَّحِيمٌ

    Och - än en gång - de som handlar orätt av okunnighet och som därefter grips av ånger och bättrar sig - efter denna [sinnesändring] skall helt visst din Herre [låta dem erfara att] Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.

  120. Ayah 120

    إِنَّ إِبْرَاهِيمَ كَانَ أُمَّةً قَانِتًا لِّلَّهِ حَنِيفًا وَلَمْ يَكُ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

    ABRAHAM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Guds vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan.

  121. Ayah 121

    شَاكِرًا لِّأَنْعُمِهِ ۚ اجْتَبَاهُ وَهَدَاهُ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ

    Han var alltid tacksam mot [Gud] för Hans välgärningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak väg.

  122. Ayah 122

    وَآتَيْنَاهُ فِي الدُّنْيَا حَسَنَةً ۖ وَإِنَّهُ فِي الْآخِرَةِ لَمِنَ الصَّالِحِينَ

    Och Vi skänkte honom det goda i denna värld, och i evigheten är helt visst hans plats bland de rättfärdiga.

  123. Ayah 123

    ثُمَّ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ أَنِ اتَّبِعْ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا ۖ وَمَا كَانَ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

    Och tiden kom då Vi gav dig, [Muhammad, ingivelsen] att följa Abraham i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sådan som ger avgudar sin dyrkan.

  124. Ayah 124

    إِنَّمَا جُعِلَ السَّبْتُ عَلَى الَّذِينَ اخْتَلَفُوا فِيهِ ۚ وَإِنَّ رَبَّكَ لَيَحْكُمُ بَيْنَهُمْ يَوْمَ الْقِيَامَةِ فِيمَا كَانُوا فِيهِ يَخْتَلِفُونَ

    Sabbatsbudet infördes enbart [för att straffa] dem som inte kunde enas om [vad Abrahams tro innebar]. Men din Herre skall helt visst döma mellan dem på Uppståndelsens dag i alla frågor där de hade skiljaktiga meningar.

  125. Ayah 125

    ادْعُ إِلَىٰ سَبِيلِ رَبِّكَ بِالْحِكْمَةِ وَالْمَوْعِظَةِ الْحَسَنَةِ ۖ وَجَادِلْهُم بِالَّتِي هِيَ أَحْسَنُ ۚ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ بِمَن ضَلَّ عَن سَبِيلِهِ ۖ وَهُوَ أَعْلَمُ بِالْمُهْتَدِينَ

    KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning.

  126. Ayah 126

    وَإِنْ عَاقَبْتُمْ فَعَاقِبُوا بِمِثْلِ مَا عُوقِبْتُم بِهِ ۖ وَلَئِن صَبَرْتُمْ لَهُوَ خَيْرٌ لِّلصَّابِرِينَ

    Om ni besvarar [ett angrepp som ni utsatts för], besvara det då med samma medel som användes mot er; men om ni visar tålamod är detta det bästa för de tålmodiga.

  127. Ayah 127

    وَاصْبِرْ وَمَا صَبْرُكَ إِلَّا بِاللَّهِ ۚ وَلَا تَحْزَنْ عَلَيْهِمْ وَلَا تَكُ فِي ضَيْقٍ مِّمَّا يَمْكُرُونَ

    Bär allt med tålamod men [minns att du bara får] kraft att visa tålamod från Gud. Och var inte bedrövad för [förnekarnas] skull och känn dig inte beklämd på grund av den ohederlighet de visar [i sina tvister med dig].

  128. Ayah 128

    إِنَّ اللَّهَ مَعَ الَّذِينَ اتَّقَوا وَّالَّذِينَ هُم مُّحْسِنُونَ

    Gud är med dem som fruktar Honom och som gör det goda och det rätta.

About the Quran

The Quran

The Quran is the holy scripture of Islam. Muslims believe that it is the literal word of Allah (سُبْحَانَهُ وَتَعَالَى), revealed to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم) over a period of 23 years. The Quran is composed of 114 Surahs (chapters) and contains 6,236 Ayat (verses). Muslim beliefs and practices are based on the Quran and the Sunnah, the teachings and example of the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم).

The Kaaba in Mecca
A mosque in South America

Meccan Surahs

The Meccan Surahs are the earliest revelations sent down to the Prophet Muhammad (صلى الله عليه وسلم). They were revealed in Mecca, hence their name. These revelations form the foundation of the Islamic faith and contain guidance for Muslims on how to live their lives. The Meccan Surahs are also notable for their poetic beauty and lyrical prose.

Medinan Surahs

The Medinan Surahs are the later Surahs that, according to Islamic tradition, were revealed in Medina after the Prophet Muhammad's (صلى الله عليه وسلم) hijra from Mecca. They were revealed by Allah (سبحانه و تعالى) when the Muslim community was larger and more developed, as opposed to their minority position in Mecca.

Stay connected

Receive regular updates

New features, translations and reminders from AskTheQuran, straight to your inbox.

We use Mailchimp to send updates. You can unsubscribe at any time. See our privacy policy.

We may receive a commission if you click on a link and buy a product, service or similar, at no extra cost to you. Details are in the disclosure policy.